”Du har alla svaren inom dig. Dina tankar formar ditt liv. Allt som händer har en mening” etc.
Ställer mig inte sällan frågande när jag läser om personlig och andlig utveckling i artiklar, böcker och på nätet. Jag upplever att det alltför ofta drar åt ett håll av positiv extremism.
Om vi nu har alla svaren inom oss: Hur kommer det sig då att vår värld i så många avseenden är totalt uppfuckad? Här är det lätt att gå i fällan och leverera snabba svar.
Jag tillhör dem som tror att bilden vi har av oss själva till stor del bestämmer utgången av våra liv. MEN jag vill inte använda det som ett sätt att förenkla en komplex verklighet. Det är lätt att sitta framför datorn på ett snyggt inrett kafé, med skön musik i bakgrunden och förklara varför världen är som den är.
Det ligger en fara i att blunda för det smutsiga, att klä allt som händer i en kostym av mening och ljus. Att lägga ett alltför stort ansvar på individen och hennes tankar om sig själv kan vara direkt kontraproduktivt.
Tänk på personen som inte förmår att ”tänka gott och rätt.” Som inte ser något ljus över huvud taget där framme. Ja, det finns så pass trasiga människor och hon/han behöver inte fler tegelstenar av skuld i sin mentala ryggsäck.
En ljus människosyn KAN vara ett skydd mot den egna smärtan och oviljan att se sitt eget mörker.
En mycket klok person sa en gång: ”Det är skillnad på SANNING och VERKLIGHET.”
SANNINGEN lär oss att ”Störst av allt är kärleken.” Att en stark och sund självbild kan ta oss hur långt som helst, att tankar är levande och skapande.
VERKLIGHETEN är att människor förutom att samarbeta och visar kärlek, lemlästar varandra fysiskt och mentalt. Ondska finns.
Det gäller att orka se BÅDA dessa sidor.
Skriver jag en solig junimorgon, med gott kaffe och Melody Gardot soft strömmande ur högtalarna. Livet är mer än fifty shades of light.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar