Jag har iakttagit att många människor i min omgivning, inklusive mig själv (även om jag försöker vara uppmärksam på det), går runt med ”om” tankar.

”Om jag bara hade det där huset. Om jag bara kunde göra den där resan. Om jag hade gjort och sagt annorlunda… Dessa ”om” kan fortsätta i all oändlighet och det troliga är att det inte förändrar någonting. ”Om” och ”Tänk om”, kan ha en förlamande inverkan på oss, där vår energi läggs på allt det som vi INTE har.

När jag var ute och sprang härom kvällen slog det mig hur tacksam jag var över att ha en fungerande kropp: Ett par ben som bar mig framåt och lungor som fyllde min kropp med syre, en hjärna som tänkte tankar av hopp och mening. Mina döttrar.

Livet var här och nu: Inte i kring det som varit eller framtiden. Visst kunde jag stört mig på mörker och slask och haft fokus på sådant jag önskar fanns i mitt liv, men just i den stunden kände jag mig enbart tacksam.

synapsen(Bild – hjärnguiden)

När vi uppmärksammar det vi faktiskt har och ger utrymme för tacksamhet, hjälper vi hjärnan att frigöra signalmolekyler mellan synapserna (nej, jag skall inte försöka glänsa med lite hjärnkunskap, som jag googlat fram, utan påminna dig och mig själv om att vi faktiskt kan påverka vårt mående), som omvandlas till kemiska signaler, som i sin tur kan få oss att må riktigt bra.

Visst behöver vi målsättningar, drömmar och visioner i våra liv, eftersom de utgör själva bränslet – det som för oss framåt, MEN vi får inte låta det komma emellan nuet och tacksamheten över det vi faktiskt har. Det är så lätt att ta de där små, små sakerna i vardagen för givet. En avslutande fråga: Vad gör dig tacksam?