En parrelation är en spegel! När vi är nyförälskade visar vi våra ideal-jag för varandra. Bästa-versioner förför!

Vem kan inte le, vara snyggt fixad, känna sig glad över att möta någon som får det att kittla i magen och i den stunden vara positiv inför livet? De flesta i alla fall! I början!

Men så går det en tid och vi börjar tänka: ”om det här fantastiska tar slut? Om hon tycker att jag är lite för känslig? Detta är för bra för att vara sant! Älskar jag honom för mycket för mitt eget bästa? Man vet aldrig!”

I unga år sårades vi av svek. I vuxen ålder känner och kände vi oss svikna. Vi försökte/försöker korrigera oss själva för att passa in. Att inte vara för mycket! Att inte vara för lite!

Du och jag har en resväska! Det är vår relation/kärleksväska och i den finns nerpackat allt som vi från noll år fram tills nu har upplevt. Vi är på en resa och det som vi har packat ner, även om mycket av det är ofrivilligt nerlagt, kommer att blottas när vi är nära en annan människa. Med sin väska!

Det är inte allt i bagaget som är vackert! Långt ifrån! Undanstoppat i några sidofack ligger det misstänksamhet, rädsla, osäkerhet, skam, avstängdhet, övergrepp, självförakt, cynism etc.

När vi älskar och är älskade, känner vi oss odödliga: ”vi mot världen!”

Men när det uppstår bråk, meningsskiljaktigheter och konflikter av olika slag, kommer sådant upp som vi inte ens visste existerade inom oss själva och partnern. ”Låg detta i min resväska?! Det kan inte vara sant!!”

Jag vet att vi i mycket högre grad än vi kan föreställa oss, drivs av självförstörande krafter i våra relationer. Vi blir alltför bekväma, tittar inte på våra egna beteenden och hur de påverkar partnern. Vi går bakom ryggen i ett spänningssökande, istället för att skapa förutsättningar för det i förhållandet. Rutin-mode är förödande!

Vi är rädda, i vissa fall panikslagna för att vara sårbara och tillåter ingen att komma nära inpå. Vi stöter bort och gör slut, innan mannen eller kvinnan kan komma åt vårt innersta jag.

Att vara tillsammans med någon där det råder ett emotionellt säkerhetsavstånd, minskar dramatiskt risken att förlora kontrollen över hjärtat. Relationer utan riktigt djup är betydligt lättare för den sargade själen.

Pratade med en av mina barndomsvänner om varför så många förhållanden havererar, och mitt svar som blir en sammanfattning av det samtalet är: vi står ofta inte ut med att se oss själva genom en annan människas ögon. Det kliar i kropp och själ när vi upptäcker att vi återigen blir på liknande sätt som i tidigare förhållanden. Eller så har vi hamnat i okänd terräng, vilket lockar fram sidor som inte är de mest smickrande.

Sök i dig själv låt det få sjunka in på riktigt: kärlek är handling varje dag! Ta inget för givet! Bär din värdighet nära inpå oavsett vad. Lär er bråkandets konst som gör att tillit kan ta form mellan er. Tillit byggs upp över tid genom att ord och handling harmonierar med varandra. Allt är möjligt där det bor självreflektion och kärlek.

”Varför blir jag kontrollerande och orolig i mina relationer?” Webinar söndagen den 26 augusti klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach