Många av oss har lärt att vi kan komma långt i livet genom en stark vilja och att sätta upp tydliga mål. Det fungerar på en hel del områden, men långt ifrån alla – särskilt inte i kärlek och parrelationer.
Istället behöver vi praktisera motsatsen till det forcerade och kontrollerande: tillit som en av grundpelarna för attraktion och hållbara relationer. Och samtidigt är tilliten just det område där så många fått se sig själva gå ned för räkning.
Dessa smärtsamma erfarenheter har format mångas inställningar.
Attraktion och att vilja vara i någons närhet, är ingenting som går att forcera fram. Vem tycker att krampaktig dominans, förhör, ständiga övertalningsförsök, skuldbeläggande, intensiva logiska resonemang, väver behagliga relationsband?
Jag ser människor som lägger ned enorma känsloresurser på att försöka träffa någon att dela livet med, eller som till varje pris bestämt sig för att hålla ihop förhållandet. Oavsett kostnaden för hjärtat.
Resignation leder till ytterligare resignation. Rea ut din kraft och sanning, så kommer du att se dig själv som allt annat än en person med värde. Jag kan garantera att det inte leder dig dit där du vill vara.
Attraktion kan endast födas och bestå i en avslappnad och tillitsfull miljö. Stress, ilska, kontrollbehov, sura kommentarer, gränsöverskridningar etc. är säkra relationsdödare.
Autentisk styrka kommer till dig när du tar några steg tillbaka: inser att det inte går att styra över andras beslut och kärleken. Som någon sa:
”släpp taget, så kommer du att se vad som är menat att bestå i ditt liv.”
Tillit och givande av tillit är sensuellt.
Michael Larsen – relationscoach
Så klokrena ord! Mitt i prick!! Tillit i ett förhållande är A och O! När man har tillit finns det ingen som helst anledning till att misstro, utan då kan man växa tillsammans!
Tack!
Klockrent som vanligt!
Jag är i en fas där jag släpper taget, tar ett steg tillbaka och jag ser redan fördelarna med det. Även om vi inte är ett kärlekspar, så tänker jag möta mitt ex. med den bästa versionen av mej själv och det gör jag inte om jag inte släppt taget. Då jag är i harmoni och inre trygghet, så träder tilliten fram.
Sååå tydligt detta blivit för mig… Så fort jag släpper det där krampaktiga greppet så blir det något helt annat av relationen. Inget som resulterat i något förhållande men en härlig känsla att inte vara så desperat.
Har lämnat dessa desperata dejtingsidor för att använda min tid till mig själv .
Starkt av din Anna 🙂 Ja, du ser ett annat resultat nu som följd av dina val.
Tack, Värdefull text!
Det är svårt att inse att trots allt hopp, alla önskningar och viljestyrka, så är det ju som Michael beskriver ovan. Det går inte att styra över andras beslut och kärleken…
Jag undrar om jag släppt taget? Eller om det beror på mågot annat. Just nu orkar jag inte ens vara ledsen över att inte ha någon relation. Jag bara lever mitt liv. Blir mest påmind när andra gång på gång frågar om jag inte träffat någon.
Ett fint citat från en av alla kloka som skriver här på bloggen, och som jag kopierade in i min bekräftelsebok; ”Den du älskar släpper man fri att flyga högt, och känner i sitt hjärta att man litar på att det håller. Kan man inte det, måste man främst se till sig själv vad man behöver göra.”
……men det är lätt att bli darrande rädd…..när man inte vet….hur gör man för att vara lugn och tro, på att det är besvarad Kärlek??
mina favoritcitat: ”You can´t hurry love ”, ”Om du verkligen vill ha något, så släpp det, och låt det flyga fritt. Var glad om det kommer tillbaka, men om det inte gör det, så var det aldrig meningen att du skulle ha det”.
Jag tror att det är så här människor med trygg anknytning hanterar kärleken, naturligt och av sig själva. Därför är detta ett utmärkt sätt att träna på att utveckla en trygg anknytning. Andra sätt är att gå till ett medium, så får de uttala sig om det är rätt person eller ej, om personen är redo eller ej. Slutligen så tror jag det kan vara så att det finns de som helt enkelt committar långsamt, därför att de vill känna sig för och är försiktiga till sin läggning. Två steg framåt och ett tillbaka. Men när de verkligen committar är det allvar ! Bäst om man kan vara vänner så länge som möjligt och verkligen lära känna varandra, trots att där finns attraktion. Om man ger sig in i en romans utan att vara redo så är ju risken stor att man bangar och drar sig ur och bränner broar.. Men det finns inga enkla svar, tyvärr..
Kloka ord Mint!
Usch jag har verkligen inte släppt taget än. Det är 1 månad och 3 dagar sedan mannen valde att hastigt flytta ut. Jag har trott det berott på en höstdepression. I mellandagarna förstod jag att orsaken var en kvinnlig kollega som han har en relation med. Hur länge vet jag inte. Men tillit, ska jag kunna ha tillit till honom när han har vår 3 åring? Dessutom, jag försöker släppa greppet med målet att inte ha någon relation efter de ärr han orsakat. Tänker jag fel?