I det stora egot bor det en liten människa. Den högljudda mannen som härskar över dem som inte har kraften att stå emot, blottar sin osäkerhet genom oförmågan att lyssna. Han som lägger stora resurser på att dölja minsta tecken på sårbarhet inför andra. Han som har förfinat tekniken att ljuga för sig själv.
Den förvrängda manligheten visar många olika ansikten. Tiden då män använder fysisk styrka och hot för att dominera den eller dem som inte kan försvara sig, borde för länge sedan vara över. Men världen är ännu inte så vacker!
Uppväxtförhållanden, diagnoser, utanförskap etc. må förklara psykiskt och fysiskt våld, men det försvarar inte.
Att relativisera kränkande handlingar är att lägga ut intellektualiserande rökridåer, i försök att ta bort egenansvaret, är ett kraftigt förminskande av vad det innebär att vara människa.
Handlingar som förtrycker kvinnor, barn och utsatta är det yttersta tecknet på svaghet. Det yttersta tecknet på svaghet!
Vi kan härska och manipulera på ett subtilt sätt som vi inte ens själva är medvetna om. Vi kan genom kroppsspråk, tonläge, himlande ögon och genom icke kommunikation få en annan person att känna sig osäker, dum och värdelös.
Våra kommentarer som uttrycks i ”all välmening och på skoj”, kan göra att hon tystnar och upphör med att uttrycka sina behov för husfridens skull.
Sann manlighet/mänsklighet är ödmjuk, självrannsakande, omhändertagande och kärleksfull. Mannen som någorlunda väl känner sig själv, avfärdar inte hennes oro och ”tjat” som hjärnspöken, utan förstår att det finns någonting djupare som ligger bakom. Och till det är han villig att lyssna, lindra och förändra sig själv till det bättre.
Den genuina manligheten har impulskontrollen, öppenheten för att utvecklas och egenansvaret som närmaste allierade.
Det genuina går inte att kopiera då äkthetsbeviset visar sig genom hur vi kommunicerar med våra nära, liksom med främlingar.
Kärlek i handling är det yttersta beviset för mänsklig mognad.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Sant!