Vad är det som gör att en människa är beredd att dag efter dag flytta fram positionerna för vad som är ok i ett förhållande? Vad är det som får oss att säga ja när vi borde säga nej? När logik hela tiden får böja sig för känslor av ”hjälpa till varje pris!”
Tänker på när jag själv en gång inte kunde besvara frågan (om jag ens funderade över den) – ”varför ger du grönt ljus? Varför utsätter du dig för detta? Är hon värd dessa sömnlösa nätter och återkommande ångest?”
Jag kände mig behövd, vilket delar av min hjärna tolkade som att hon inte kommer att lämna mig. Separationsångest kan göra oss oerhört förhandlingsvilliga gällande våra grundvärderingar.
Om du inte redan gjort det tydligt för dig själv; vilka är dina tre mest centrala värderingar?
Tillit, respekt, värdighet…?
Dina?
Blind kärlek till en partner kan göra oss fullständigt oattraktiva i våra egna ögon. När din inre GPS har satts ur spel, försöker du ständigt parera för att ”det inte ska bli fel”. Du vill ju inte ”svika” den du ”älskar” genom att säga och visa vad du vill.
Vi kan bli patologiskt förstående inför en annan människas historia, genom att vi går med på sådant som är rent självutplånande. Vi resonerar: ”han hade en hemsk uppväxt.”
”Hon kan inte hjälpa att hon är så kontrollerande och får vredesutbrott. Inte konstigt med tanke på hennes bakgrund.”
Och så går vi med på det oacceptabla! Och så kidnappas vår vilja av de skrikande behoven i partnern. Liksom vårt behov av att upprätthålla självbilden som snäll och omtänksam.
Det finns aldrig någon balans i medberoendeförhållandet! En som ger och en som tar. En psykologisk dynamik som har raserat många människoliv.
En partner kan genom våra relationsbeteenden lära sig att bli manipulativ. Hon eller han inser sig vad som fungerar genom det vi går med på.
Vi behöver hitta den där rösten inombords, stanna upp och känna de djupt förankrade andetagen: ”det är slut med att mina gränser invaderas. Det är slut med emotionell neutralitetspolitik, där jag hela tiden dribblas bort av uppoffrande. Det är slut med ångest över att ha en egen och tydlig vilja.”
Låt henne eller honom gå! Låt den som inte kan eller vill göra det som behövs för att det ska kunna vara en äkta kärleksrelation, få gå åt ett annat håll. Släng bort den omänskliga tyngden som du bär på dina axlar, även om det känns fruktansvärt skrämmande att bryta gamla invanda mönster.
Dina gränser, behov och rätt till äkta kärlek.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Vill verkligen vara med om jag orkar, pga jobb tidigt….
Åh vad synd att jag missade den