Vi var sex år och det var sommar. Patrik och jag var uppfinningsrika; det fanns ingenting att fästa piltavlan på. ”Vänta ett tag! En av oss sätter sig på marken som stöd, så att tavlan kan luta mot ryggen.” Vi turades så klart om och lyckan var på vår sida: ingen av pilarna missade målet. Inga skador på rygg och nacke:-)
Sommarlovet var en enda lång härlig lek. Det gäller att inte glömma den där känslan vi hade som barn: äventyren, nyfikenheten och lättsamheten. Emellanåt kommer jag på mig själv med att ta det på för stort allvar. Det gäller att kunna ställa sig axelbrett och se det där ”viktiga och seriösa” i ögonen med rätt f.u.c.k – off attityd.
Hur ser lättsamheten ut i dina ögon? Vad ser du dig själv göra?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar