Den här är tuff eftersom den förväntar sig att vi tar en mycket närmare titt på oss själva. De allra flesta människor drar helt klart åt att försköna det egna beteendet, och projicera ut det vi inte tycker om här inne.
Stanna upp och verkligen se:
Vad är det du gör som ligger under rubriken godkänt, men aldrig skulle vara ok om partnern gjorde? Öppna dina meddelanden i mobilen och läs vad som står där – det som du skrivit och skickat. Läs i lugn och ro de egna formuleringarna: om dina ord var partnerns ord till dig – skulle allt vara ok? Var skoningslöst ärlig mot dig själv. Är allt lugnt? Hur känns det i kroppen?
Är de olika ansiktsuttrycken som du visar honom/henne i sin ordning om det var omvänt? Vad ser du framför dig? Vilka uttalanden hör du?
Sättet du ger kritik på, är det grönt ljus för det omvända?
Föreställ dig att du är ute en lördagskväll med vänner: om det var din kvinna/man – hade allt varit lugnt? Är sättet vilket du interagerar med andra på ok – om det var på andra hållet? Var ärlig…Riktigt ärlig…
Är hon eller han i dina ögon och tankar kung/drottning ena veckan och en looser nästa? Ett riktigt irritationsmoment? Vänd på det. Vad hade du känt om du satt på andra stolen? Läs inte vidare alltför snabbt.
Hur ser du på hans/hennes sårbarhet och s.k. svagheter? Om du var i samma tillstånd – hur hade du velat bli bemött? Vilka ord hade du velat höra? Vad säger du till honom/henne när hon inte är i sitt mest stabila jag?
Blickarna du skänker åt utomstående, vill du se partnern titta på liknande sätt? Hade du känt dig älskad och trygg?
Vad kan du se förbi och förlåta dig själv för, men inte den du säger dig älska?
Står du upp för henne/honom lika mycket som hon/han för dig?
Kan du hämta in dina projiceringar utan att backa? Se det du egentligen inte vill kännas vid? Det som är så mycket lättare att peka ut. Så är det för alla. Även för mig.
Jag hör människor prata om sina ex på ett väldigt kritiskt sätt, samtidigt som samma skådespel utspelas från dem själva. Det handlar inte om vi skall döma och kritisera oss själva, utan bli bättre på att se.
Helt säkert hade den här världen sett betydligt bättre ut om vi började här inne. Blev emotionellt ansvarstagande.
Vad vill du inte kännas vid i din egen person? Vad behöver sluta förskönas?
Önskar dig en fin fredag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Nä jag är absolut inte perfekt nu. Men efter alla hårda elaka ord min sambo gett mig så sluter man sig och blir inte kärleksfull. Tex ”håll käften jävla idiotjävel” , ” mot min morsa och mina bröder är du ingenting ” ” skaffa barn, nä du,det lejer jag ut till någon annan om nu Carro vill ha barn ”. Nä då blir jag inte speciellt go. Var snäll mot mig och jag ger dig heaven. Var elak och jag stänger av. Som tur är har jag tagit beslutet att separera nu efter 6 år. Värdering är gjord så nu är det bara själva flytten kvar. Ska bli galet skönt!!
Carolina , läser ditt inlägg. Känns när man läser ditt inlägg så saknas det mesta av kärlekens byggstenar. Tycker du gör 100 rätt som går vidare.
Tack! Ja jag är så himla säker på att jag vill detta. Känns så rätt och blickar framåt mot en ljusare gladare framtid!
Jag försöker att tänka, skulle jag själv vilja bli behandlad/bemött på detta vis. Det är något jag märkt att många borde göra. Egentligen så enkelt: behandla andra så som du själv vill bli bemött ;-).
Jag vill nog inte leva med någon som uppslukad och styrd av sina känslor som jag har förmågan att bli. Jag vill leva med någon som är mycket mera jordad…centrerad…inte far hit och dit…inte tappar bort självrespekten lika ofta som jag.
Å jag vill själv lära mig hoppa av tåget i tid…för när jag åker med för långt föder och göder det mitt självförakt.
Carolina! Har ni barn tillsammans? Var det ditt initiativ till skilsmässa, hur tog han det….häromdagen skickade jag ett sms till min man att jag inte längre orkade med allt själv som städning etc (vi har haft städhjälp men som han sa upp utan prata m mig) han lovade hjälpa till men inte gjort ett handtag). Utan bad om hjälp. När han kom hem fick jag tillbaka”Ingen ide du skickar sådana fler sms för jag läser dom ändå inte” Är detta ett påhopp på mig som person, eller är jag känslig? Det jsg undrar är om han går över gränsen när han säger så…. Veliga jsg,…
Alltså Anna…fy va respektlöst av honom att säga så till dig…klart han går över gränsen!!! Min iaf…
Går han över din? Det vet bara du…hur känns det i magen?
Anna, ja vi har en dotter på 3 år. Mitt initiativ till separation. Som tur är så är vi inte gifta, ”för sånt är ju bara töntigt” citat mannen…. Inte så att man blir direkt förälskad när man får höra sånt. Är 3 veckor sedan jag sa det. Det har varit total iskyla från hans sida. Svarar inte ens på tilltal. Vilket bara har gjort att jag kännt mig ännu mer övertygad om att jag gör rätt. Sista dagarna har han varit lite trevligare men känner oavsett att jag gör rätt. Såhär tror jag; om du börjar fundera i de banorna, då är det inte speciellt bra och visst, jag hade kunnat gått här och harvat några år till men bra hade det aldrig blivit så jag kände att, va fasen, lika bra att göra det nu som om några veckor eller månader. Men kan tillägga att jag funderat på detta i några år. Så det är inget jag bara hasplat fram. Ska bli så SKÖNT!!!! Känns som jag går med en blymantel som jag snart ska få slänga av mig. Yiiipppiiieee!!!
För mig finns två tidsaxlar, innan och efter. Innan spegelbilden brutalt visade upp sig, sen genom helvetet på jorden till där jag är idag.
Innan; avsaknad av närvaro, känslomässigt handikappad, självkänsla i botten och en omedveten vilja att skada mig själv. Obefintliga gränser. Trasig anknytning, destruktivt relationsmönster.
Idag kämpar jag med att förändra mina attityder och beteenden. Jag har verktygen och insikterna. Utmanar mina rädslor, ”gör tvärtom” för att handling ska bana väg för nya känslor och tankemönster. Det funkar! Faktiskt. Sakta men säkert så sprider sig ett lugn längst inne. Det märkliga är att senaste månaderna har fokus flyttats från exet till mig själv. Hon får bete sig hur hon vill, säga vad hon vill, tycka vad hon vill. Det går inte in i mitt inre, det drar inte ned mig i träsket lika ofta. Otroligt befriande. Och en allt klarare bild hos mig hur en sund, hel och hållbar relation ska se ut.
precis så.
Håkan! Det låter underbart att du hittat verktyg. HUR?!!!!
Det du beskriver att du upplever är precis det jag måste lära mig. …
Allt gott.
Tror att vägen ut ur mörkret ser olika ut för oss, och den består av många delar. För mig var det helt avgörande med terapin och även FR, där tvingades jag att titta in i spegeln. Att vara brutalt ärlig. Jag hade sen tidig ålder drillats i att trycka undan känslor, förminska mig själv och var en mästare i att projicera-mitt mående var helt avgörande av yttre omständigheter och de människor som var nära mig. Kompenserade min tomma självkänsla med massor av jobb, karriären var nr1.
När dem insikterna började komna så drevs jag av att lära känna mig mer. Jag skrev ett ”kontrakt” med mig själv om hur jag skulle ta mig ur den mörka och kalla grottan. Har läst flera böcker, just nu har jag sträckläst Hemligheten, rekommenderas varmt om man vill förstå relations dynamiken och hur ens uppväxt har format oss. Fysisk träning-jättebra sätt att bygga självkänsla. Mindfulness har haft en stor inverkan på min förmåga att vara närvarande, att uppskatta dem små men viktiga detaljerna. Det tog ett par månader innan jag började märka effekt. Idag njöt av lunchen med äldsta dottern, hon sprudlade av glädje när vi köpt hennes första bil. Tanken, känslan och jag var där. Till 100%. Det här suveräna forumet har landat flera insikter djupt i mig. Störst påverkan har nog dagbok och bekräftelseboken haft. Kändes obekvämt och konstigt den första tiden, men idag 9 mån senare kan jag konstatera att ge sig själv omtanke och kärlek har varit mycket effektivt i att frigöra mitt enorma behov av yttre bekräftelse.
Lycka till Liv. Jag är övertygad att alla kan göra sin resa och komma ut lyckligare. Varm kram.
Tack Håkan för att du delar med dig. Du låter trygg o vilande i dig själv o dina insikter.Underbart o hoppfullt! Jag har börjat min resa men får ” pausa” från o till av olika anledningar vilket gör att det tar lång tid. Jag är 100% säker på hur jag inte vill känna , leva mitt liv….Men det kommer ta ett tag att nå till mina drömmar om trygghet, kommunikation och kärlek.
Varm kram tillbaka.
Håkan
Jag ler när jag läser dina rader. Jag börjar så smått känna likadant. Jag kommer på mig själv att hennes sms inte ”drar ner mig” längre. Innan la jag ner tid och svarade sedan var den dagen förstörd men nu börjar de rinna av mig istället. Såå skön känsla. Visst, jag ”trillar dit” ibland med alltmer sällan.
Just nu tycker jag nog att hela jag är ett enda stort ”fuck up”. Känner mig vilsen. Det är inte roligt att se på sig själv och sina tillkortakommanden, men helt säkert nödvändigt.
Det är modigt, i mina ögon. Kram på dig Eva ❤️
Tack Carolina o Petra! För att ni läser o bryr er. Då var det dags igen. Efter planerat bio o äta ute ihop med allt vad logistik kring 3 barn kräver (mamma/pappa åkt 15 mil för hämta yngste sonen) så ställer han in allt o bara drog. Anledningen är att han kom hem tidigare o tänkt vi skulle åka tidigare till stan. Jsg frågade varför och sa jag var fortfarande mätt sen lunch o em-fika. Där ngn blev han ” pissed-off” dels att jag inte bara kan va tacksam o följa med när han bjuder till och varför jag ifrågasatte han kom hem tidigare….. Han sa att jag skulle köra sonen till träningen o inte han, att jag inte hyser respekt för hans träning om jag inte kommer i tid. Han sa”om du flyttade på din feta röv i tid skulle ni ha mer tid” när jag kom tillbaka efter skjutsandes frågade jag varför han sagt så i för sonen”han tyckte jag gnällde o skulle se framåt…Sen sa han att han inte hade lust att varken gå ut o äta eller se på IP, sen gick han’!! Så ledsen, fatta knappt!! Jag bad om ursäkt sa förlåt om jag sagt ngt på fel sätt som sårat… Han menade att jag kunde sluta lipa, det skulle jag tänkt på innan…han svarar inte o är helt borta. Gråtit floder ikväll…. F-N f-N !!!! Hejja dig Caroline!!!! Jag är så svag….. Allt är mitt fel!!! Jag är ett ego enligt honom!!
KÄRA, KÄRA ANNA!!!
Den här relationen låter VÄLDIGT dålig för dig!!! DET ÄR ABSOLUT INTE DU SOM GJORT FEL!!! Det FINNS inga ursäkter för han beteende…det han kallar dig är FRUKTANSVÄRT!!! Jag blir både arg å ledsen!!! Ursch å fy!!! Du förtjänar så mycket bättre!!! ❤️❤️❤️
Gå Anna. För din skull, för barnens skull! Vi ska inte lära våra barn att det är OK att säga så till en annan människa. Han är ingen bra förebild för barnen tyvärr.
Våga vägra vara olycklig, eller som Grynet en gång sa – Ta inget skit!
Stor Styrkekram
Anna! Det är verkligen inte ditt fel!! Låter som en mycket osund relation och det låter på dig som ni haft det så länge. Vad väntar du på?? Att det ska bli bättre? Nej, ränderna går aldrig ur en zebra som jag brukar säga.. Gå så snart du kan så förlänger du de bra åren du har framför dig utan honom. Stanna ett tag till så får du troligtvis fler dåliga år tillsammans med honom. Livet är för kort för att leva ett dåligt liv! Kram på dig!
Anna!
Det är tydligt att din man behandlar dig illa och din självkänsla är i gungning.
Du behöver hjälp att lämna honom.
Jag lämnade mitt ex för snart 2 år sedan.
Jag och min son har tagit mest skada av hur vår relation såg ut innan separationen.
Jag tog steget att först gå i parterapi. Inget hände.
Sedan hann två år passera och m hjälp av egenterapi orkade jag äntligen bryta upp.
Det har varit smärtsamt och tagit tid att bygga upp min självkänsla.
Min son har gått igenom en depression.
Allt har varit helt upp och ner.
Jag har burit mycket från barndomen och har även genom att lösa Hemligheten förstått att för att jag ska kunna gå in i en relation måste jag veta vem jag är.
Denna bloggen har oxå varit en otrolig hjälp.
Michael du är fantastisk