En kvinna berättar att hennes ex gjorde slut med henne för ett halvår sedan, men att han ändå vill träffas emellanåt och ha sex. Han växlar mellan att kritisera henne för alla fel hon gjorde under deras förhållande, och vara mjuk och ”omtänksam.” Kvinnan är förtvivlad, förvirrad och vet inte vad hon ska ta sig till. Det är inte svårt att föreställa sig vad det skiftande bemötandet gör med henne.
Egentligen växlar inte mannen: han har samma inställning hela tiden. Han vill inte ha en relation utan försöker bara tillfredsställa sinabehov. Kvinnan hoppas! Hon hoppas på att om de har det fantastiskt då de möts. Oslagbart då de har sex – då kanske det kan ”bli vi igen”?
När vår längtan har tagit intensivt grepp om hjärtat, är vi oftast oerhört förhandlingsbara. Vi tuggar på skuldkänslorna över alla de s.k. misstag vi anser oss ha gjort under relationen, och när självförtroendet är sargat blir vi alltför tillmötesgående.
Jag påstår inte att mannen är avsiktligt elak och manipulativ, men hans beteende har den effekten. Tyvärr blir konsekvensen av att vi vill vara snälla, har närhetsbehov, skuldkänslor för att vi avslutade, vill lindra ensamhet och få bekräftelse, att vi sårar den som hoppas på en återförening.
Om du är i liknande situation som kvinnan är det nödvändigt att fråga dig själv: ”vill jag verkligen vara någons behovsventil? Orkar jag utsätta mig för värme – iskyla, värme – iskyla osv.? Var går min gräns?”
Du känner dig kanske sedd och bekräftad för stunden, men tänk på ångesten och känslan av att känna dig värdelös som slår till efteråt. Lägg aldrig tid på någon som ser dig som sitt tidsfördriv. Du tappar respekten för dig själv! Ge av hjärtat till personen som verkligen är där och vill ditt bästa.
Michael Larsen – relationscoach
Lämnad efter två underbara år tillsammans. Hans känslor tog slut och min tillvaro föll ihop när jag flyttat så fortsatte han att ringa, ville träffas ha sex vara vänner etc. Jag sa nej. Han hittade snabbt en annan tjej men fortsatte att ringa och ville träffas men var också otrevlig. Jag klippte alla banden, undvek att handla i samma butik etc. Men gud va jag hoppades varje gång han hörde av sig att han skulle säga att han ville försöka igen, att han ångrat sig. Men nej…han ville bara träffas och ”prata”. Nu har det snart gått sex månader sen seperationen och jag ser en ljusare framtid framför mig. Nyckeln för mig var att bryta och blockera allt särskilt sociala medier.
Jag jobbar med att hitta tillbaka till min självrespekt varje dag i en annan typ av relation, men där konsekvenserna blir desamma. Din text är på många sätt spot on ur mitt liv, så tack för att du hjälper mig att se mitt eget självvärde. Kärlek kan bara vara handling, inga texter och ord som försöker beskriva dem.
Hej!
Jag bestämde mig tidigt i mitt singelliv för att inte bli någons tidsfördriv, eller ”bara ett samtal bort” och har varit tydlig med det. Jag ser inte min ensamhet som följt i detta som ett problem eller någon större förlust för mig. Tvärtom har jag hållit rent i mitt liv ifrån sånt här och män jag bett försvinna ur mitt liv snarast innan jag förlorat min respekt för dem har funnits och försvunnit. Mitt liv är ändå fyllt av lust och mening och spänningen att få upptäcka. Det ligger ingen sorg och saknad i det. Den ligger begravd i det förflutna och jag omger mig med intressanta förnuftiga män med intressen laddade med ambition, passion och som inte förväntar sig att jag fyller deras längtan eller sexuella behov men som jag uppfattar och känner mig sedd, bekräftad av, pga alla mina värden som kvinna och medmänniska, själsfrände.. Dem får all min respekt.
Finns den person som vill mitt bästa? Är inte så säker på det, är inte ens säker på att min vänner vill mitt bästa, efter ett antal tuffa smällar där den jag trodde var min vän visade sig vara den som bakom min rygg snackade skit och lade ut dimridåer, jag har brutit med den personen men också med andra som visade sig nästa vara lika stora skitstövlar.
Skogsblomma…du är mycket mera värd än så…mod och kärlek till dig