Hon är smart, känslomässigt intelligent, älskad av vänner och familj, ser bra ut, reser på fritiden, socialt begåvad, har ett jobb med stort inflytande och som hon trivs fantastiskt bra med. Och hon känner sig ensam, oälskad, trött på ytlighet, mättad på flera av de manliga kollegorna som kommer med ”förslag” när det är AW eller konferens.

För några månader sedan började hon bli medveten om hur hon levde sitt liv i en desperat jakt på uppskattning och kärlek. Det frenetiska sökandet var inte extrovert och gapigt: ”Se mig, se mig, se mig!!” Utan en dov, kliande och konstant röst på insidan som längtade efter någon som verkligen förstod. Men den fick henne att känna sig ”allergisk” och utan ro.

Hon hade gjort allt för att få känna sig älskad. ”Valt” samma slags partners: tilltalande yttre, ”rätt” jobb, verbala och socialt slipade. Men dessa män hade en gemensam nämnare: de var ytligt sett tillgängliga, men på ett emotionellt plan var de inte där. De bara rusade runt för att ”vinna segrar.” De tyckte att hon ”krånglade” till det. Sex till tolv månader och sen var det över. Där satt hon ensam igen och undrade vad det var för fel på henne.

Hennes kropp hade varit tillgänglig för männen som lovade stort och samtidigt hade en flickvän eller fru där hemma. Kvinnan kände skam. Förakt för den egna personen kopplade grepp. Tills en kväll då hon stannade upp vid ett skyltfönster och såg sin spegelbild bland snöflingorna: ”Varför gör jag så mot den där kvinnan? Utsätter henne för alla möjliga kränkningar? Desperation som gör mig patetiskt. Jag vill välja! Inte väljas av mina själsliga sår.”

Ett par bakslag på vägen, men minuterna den kvällen planterade förändringens frön. Hon kunde fortfarande känna pisksnärten av: ”älska mig please!”

Sökandet efter kärleken finns fortfarande inom henne, men skillnaden nu mot då är avgörande: hon har lärt sig att sorterna och välja bland impulserna. Det är inte längre likt en massa tennisbollar som kastas emot henne. Istället har självinsikten och omtanken om jaget blivit så pass stark, att några rader i en bok, musik, fika med en vän, yoga etc. gör att hon känner sig befriad från melankolin som det tidigare krigats mot och förhandlats med.

Hon letar inte längre. Hon bedövar inte sig själv genom att injicera ständiga doser av manlig uppskattning. Hon är hemma och kan bottna i sin egen kropp.

”Hur kan jag bli en bättre partner?” Webinar i kväll den 30/8 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Föreläsning i Helsingborg – En levande kärleksrelation. Den 20 september klockan 19.00. Vi ses! 

Michael Larsen – relationscoach