H&M provhytter och hur vi ser på våra kroppar

Jag hörde en kvinna säga: ”Finns det något som kan ta ner ens självförtroende som speglarna i H&M:s provhytter?”

Är det något som kan väcka vår inre kritiker, så är det tanken på våra egna kroppar. Tänks så många nyårslöften som handlar om kroppen. Vi svär och lovar oss själva att hålla oss till den sunda maten och träningsplanerna.

Dåligt samvete och skuldkänslor är sällan några långvariga motivationsfaktorer. Tvärtom! De drar oss ännu djupare ned i träsket av självanklagelser.

Jag har alltid tränat och hållit mig i fysisk form och jag skall inte komma med uttalanden som: ”Jag vet hur kvinnan framför H&M spegeln känner sig.” Det gör jag inte. MEN jag tror mig kunna känna en del av hennes frustration, när hon avstår från plagget hon hoppats skulle sitta så fint. Hennes dröm om klänningen inför helgen. Eller mannen som suckar och tänker: ”Man är ingen ungdom längre.” Han yttrar inte sina tankar för någon, eftersom den manliga fåfängan inte är särskilt högt värderad. Uppgivenheten viskar i det fördolda.

Handlar det om fåfänga förresten? Jag tror inte det! Det är mer än så. Kroppen är en konstant påminnare om besvikelser, längtan, smärta, njutning, samhörighet, avstånd och drömmar.

Våra kroppar ljuger aldrig. De kommunicerar ständigt till oss och längtar efter vår uppskattning. När vi börjar se kroppen som en vän, och inte en fiende som skall besegras, kommer vi att må bättre. Att må bättre är väl en ganska bra början till förändring, om det är det vi önskar.

Vem är du bortom bilden av dig själv i spegeln?

Michael Larsen – livscoach