Det är relativt lätt att fråga sig själv hur vi mår med vår partner och i relationen, svaret brukar inte sitta alltför långt inne. Vi ser det vi tycker om och uppskattar, samt de mindre charmerande sidorna hos den andre. Men det finns något minst lika viktigt att fundera över:
”Hur har min partner det i mitt sällskap? Hur är det att ha mig omkring?”
Är jag enbart ett kap eller finns det blinda fläckar i min person som på sikt kan hota relationen?
Jag säger inte detta för att ge skuldkänslor, utan för att hjälpa dig se det som kan bli bättre och öka förståelsen för den andre (och egna personen). Vi lever i en värld och tid som är extremt individualistisk och det ligger därför nära till hands att missa helheten – att kunna se bortom det egna jagets behov och checklistor är en avgörande styrka.
För mig är det absolut viktigaste i ett förhållande att jag kan räkna med min partner i alla lägen, att hon finns där och jag självklart för henne – ”vi mot världen” känsla och en kärlek som lyfter båda till takterrassen under den klara natthimlen.
Att då och då ställa sig vid partnerns utsiktsplats är livsviktigt för framtiden. Vad hade jag velat se när jag betraktar mig själv?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Lämna en kommentar