Är det fler som ibland ställer frågan – som i den ensamma tvåsamheten eller i singellivet undrar: ”hur ser ett bra förhållande ut? Hur kan jag träffa någon där jag känner mig lycklig? Var träffar jag Henne/Honom?”
SÅ mänskligt vara i tankarna kring TID och RELATIONER.
”Hur skall jag hinna få ihop det? Är jag på rätt ställe så att inte slösar min tid? Hur länge kan jag ha det så här?”
Eller…
”Är han/hon rätt för mig? Varför hamnar jag alltid med samma slags personer? Vem vill vara med mig? Är jag lycklig i den här relationen?”
Tankar och känslor myllrar inom oss. Eller så försätter vi oss i viloläge för att spara på strömmen. Livsstrategierna är många.
Tillbaka till frågan om hur vi kan träffa rätt partner. För det första: vad är ”rätt” partner? Djupa avslappnade andetag… se för ett ögonblick bortom bruset av inhamrade ideal, förkodade automatiska ”val” och eventuell desperation efter någon som skall fylla tomrummet:
Hur kan jag som person öppna vägen för att själv vara rätta partnern? Vad kan jag göra för att bli den jag söker? Vad behöver rensas bort i mitt inre bagage? Hur ger jag tillit till mig själv så att en annan kan känna det?
Vilka ”sanningar” om mig själv, andra och relationer behöver läggas åt sidan så att möten ges äkta utrymme?
Om vi inte någorlunda lär känna den egna personen, vad vi verkligen vill och djupare värderingar, blir det svårt hitta rätt. Vi väljs istället för att välja.
Självbilden (det du tror/är övertygad kring DU) är likt en magnet. Det bästa vi kan göra för oss själva, kärleken eller framtida sådan, är att börja respektera våra vardagsvanor. De ”små” sakerna (handlingarna) som skulpterar din attityd, tonläge, kroppshållning, ansiktsuttryck, förväntningar, tankar om jaget och andra.
Varenda del hänger samman på resan till rätt person. Vad är nedpackat i ditt bagage?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Hej Michael!
Tror att det kan vara viktigt att se till att man inte letar efter en partner som man har förlorat. Jag kan idag se att jag vill vara med en glad person med mycket humor. En person med mycket värme. En som ger mig trygghet och som jag kan få åldras ihop med. Det är väl inte för mycket begärt. Kram och ha en bra dag. Eva
Det är verkligen inte ”för mycket begärt” Eva. Inte alls! En resa med fin utsikt:-)
Gomorron!
Brukar läsa dina inlägg och tänker ofta så många olyckliga människor det finns, de flesta I relationer?
Beroende på var i livet man befinner sig speglar vem el vad man söker el saknar..
Jag har ändrat min syn under resans gång (51 år), nu handlar det inte om att hitta en bra man/pappa att skaffa barn med, elr en man att visa upp. Idag känner åtminstone jag, tacksamhet för alla varma genuina ärliga relationer i mitt liv oavsett kön. Ser mig omkring och vill inte byta med någon…
Låter som en skön plats att vara på Christine. Behagligt:-)
Go’ måndag!
Hajar till, när jag läser dagens överskrift, men snart sjunker texten in, lika skönt som vanligt!
Efter en lång resa i mitt inre, där jag stuvat om och rensat i bagaget ordentligt, känner jag mig nu redo för nästa tur.
Nyfiket och öppet är jag nu på väg, med kompassen i min hand. Den hjälper mig svara på frågan – Vad vill jag?
Tack för ett härligt inlägg, Michael!
Härligt att höra Rebecca! Gamla biljetter gäller inte:-) Varma hälsningar.
”…. and then my Soul saw you,and it kind of went – Oh,there you are,I’ve been looking for you”
🙂
Gud vad bra- ditt citat ”försätter vi oss i viloläge för att spara på strömmen”. Den slog mig pladask, så gör jag..å när jag fylly på igen så kör jag vidare tills jag måste ladda på mig… Funderar nu- Vad laddar jag med?
Tack<3
Härligt att höra Charlotte:-) Vilken bra frågeställning: ”vad laddar jag med?” Något att tänka på.
Funderar lite på det du skrev, Michael, att jag kanske har låtit mig väljas, istället för att själv ha valt. Då plötsligt slår det mig att det är jag som är ansvarig över att jag har blivit olycklig, men samtidigt var det så underbart att vara så älskad och bekräftad! Det är inte lätt att bryta upp då. Jag älskade ju honom. Jag såg tidigt ett dåligt beteendemönster hos min partner som jag inte tyckte om, men valde ändå att fortsätta. Jag har trott att om han älskar mig så mycket som han säger, så vill han också ändra på det som gör mig ledsen… (Han ljög och undanhöll saker bakom ryggen på mig och var otroligt feg) Jag pratade med honom om det väldigt många gånger, men det hjälpte inte eftersom det upprepades gång på gång. Jag insåg till slut att jag kommer fortsätta bli sårad för all framtid med honom, så jag beslutade mig för att lämna honom. Har det tufft med alla tankar och funderingar just nu, men det måste ju kännas bra i både hjärtat och magen. Till slut var mina känslor så sårade och jag kunde inte känna innerlig kärlek längre. Det är djupare än så, vill jag tro. Nästa gång vill jag kunna välja rätt!
När vi är förälskade är det verkligen inte lätt att se klart Cicci. Vi förhandlar med oss själva och stretchar på värderingarna. Lätt hänt! Du hittade styrkan att gå vidare, även om samtidigt gör ont så klart. Varma hälsningar till dig.
Förutom att jag har haft minimala chanser, med barnen på heltid, att komma ut och träffa någon, så tror jag faktiskt att jag tvivlat på mitt eget omdöme. När jag valde så fullkomligt fel en gång tidigare- varför skulle det inte kunna upprepas? Ja, rädslan att återigen välja fel har helt enkelt varit större än längtan att närma mig en man igen… Rent intellektuellt vet jag ju att det finns mängder av fina, psykiskt friska och omtänksamma män, men var träffas man? På grund av min enorma rädsla har nätdejting verkligen inte varit ett alternativ. Har flera vänninor som provat och det har snarare avskräckt mig ytterligare, men det kanske är det rimliga alternativet? Så hur skaffar man sig tryggheten och modet igen? Du menar alltså att om jag har en tydlig målbild av vad jag önskar och behöver så kommer jag hitta rätt? Ja, tänk om det är så enkelt.
Låter kanske klyschigt Nenna, men när vi använder både känslan OCH intellektet när vi träffar någon, minskar vi riskerna för att stå med tråkigheter i famnen. Sen vet jag att vi lätt anklagar oss själva när en relation tagit slut. Människor har ett stort intresse av att inledningsvis visa upp sina bästa sidor. Det ligger i vår natur att vilja vara omtyckta. Därför viktigt kunna integrera även de mindre ljusa sidorna i våra personligheter.
Nenna!
Finns 2 jättebra böcker I ämnet att bryta mönstret med att hela tiden ’råka’ träffa fel partner: ”Hemligheten” och ”Den mörka hemligheten”.
Lycka till!
P.S. ”Hemligheten” och ”Den mörka hemligheten” av Dan Josefsson
Hej är en 47 man/kille som varit singel 1 20 månader. Har nu insett att det inte finns någon för mig, ingen vill ha mig. Känner mig så jävla bortvald, oönskad, ful mm. Letar fel på mig. Känns så jävla hopplöst att hitta någon som vill bli min livskamrat. Funderar på att avsluta allt vill inte leva själv längre. Vet inte hur man ska se ut, hur man ska vara för att någon ska fatta tycke för en.