”Min världsbild rasade samman… jag tappade orienteringen… jag förlorade min identitet som man.”
Många män jag träffat i samtal och genom personlig erfarenhet, upplever att separationen eller skilsmässan kom som en total överraskning: ”Det slog ned som en blixt från klar himmel… Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt… Jag uppfattade det som att vi hade det bra tillsammans… Visst hade vi upp och nedgångar som alla andra, men att det skulle sluta så här…
När kvinnan vid vår sida väljer att lämna oss är det ofta ett oerhört hårt slag mot vår självbild som män. Douglas Gillette, medförfattare till boken: ”King, Warrior, Magician, Lover”, skriver:
”When a man is voted against — when his sexuality, capacity to protect, provide, excite is found wanting — it’s a disastrous blow to self-worth. Men feel abandoned. There’s no other message when a wife leaves a husband.”
En stor del av vår manliga identitet ligger nedärvd i vår dna, där vi ser oss som beskyddare av familjen och våra närmaste. När vi står inför faktum att kvinnan vid vår sida inte längre vill leva med oss, sätts starka krafter i rörelse och vår mentala gps kommer ur synk.
Många män kämpar emot sorg för att slippa känna sig sköra, och därmed behöva uppleva känslan av kontrollöshet. Att inte ha någon vid vår sida, som behöver oss (och som vi behöver) kan göra att många hamnar i ett existentiellt vakuum. Detta är en gigantisk utmaning för många.
Hur tänker du kring detta?
Michael Larsen – livscoach
Jag ser att min man genomlider allt detta och jag känner in honom hela tiden. Jag får bära både hans sorg och min egen. Det gör det så svårt att lämna honom. Men ska jag offra mig själv på att leva kvar i något jag inte mår bra i? Ska jag offra allt för hans skull? Vad kan man göra för att lindra hans sorg och smärta.
Du kan inte ta bort hans sorg Eva. Han behöver (även om det gör ont för dig att se) ta ansvar för och jobba igenom sina känslor av förlust. Det går inte att stanna kvar p.g.a. skuld. Du är och skall inte vara hans terapeut.