”Carpe diem” gäller inte alla och en del människor bör istället för att sträva efter det latinska ordets filosofi, sikta på att fånga framtiden.
Jag har vid ett par tillfällen i livet varit uppslukad av känslorna p.g.a. ett eländigt nu, och det som var min räddning var förmågan till att visualisera framtiden. En bättre sådan! Horisonten där framme som hade oändligt mycket bättre att erbjuda.
Jag känner en person som drabbades av Covid-19 och som nu tillfrisknat, berätta följande: ”det var något av det värsta som jag varit med om och tanken på ett friskt jag några veckor in i framtiden var min räddning.”
Killen som sitter 8–10 timmar om dagen, försjunken framför datorspel är uppslukad av nuet och har inte särskilt många tankar på framtiden, eller hur vuxna dagligen kämpar för att han ska kunna behålla sin livsstil. Hjärnan kan vara kidnappad av nuets lustcentra.
Den nyktra alkoholisten berättar för mig: ”sex månader in i framtiden kändes skrämmande och flaskan blev min livboj för att kunna vara i nuet. Livet där framme och ansvaret som det innebar förlamade mig. Berusningen här och nu var ljuvlig.”
Kvinnan som lyckads bryta med sin narcissistiska man kunde börja se en framtid utan honom, förlitandes på sin egen styrka. Hon tränade sig i att föreställa sin egen trädgård och rum av trygghet.
För personen med oförmåga till närvaro, ständigt jagandes projekt där framme, är konsten att kunna vara i nuet av största vikt. Ett par djupa andetag, njuta av vårsolen och naturens dofter – här och nu!
Eller: ”jag ser mig själv där framme om två år. Det är en stabil plats och jag behöver göra följande för att kunna nå dit…”
Vi utkämpar alla våra olika strider och vägarna för att nå vila ”där uppe på höjden” ser olika ut, beroende på personlighet och omständigheter.
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar