”Pappan till mina barn har tydliga narcissistiska drag; finns det en risk för att någon av dem ärver hans beteende?”
Frågan är vanlig och berättigad! Ja, det finns en risk och jag tänker inte romantisera eller mörklägga. Vi människor formas som bekant av genetik, uppväxtmiljö och en massa andra intryck som vi exponeras för i unga år. Det är ett väldigt komplext nätverk av händelser och intryck som skulpterar våra personligheter.
Alla barn behöver få höra och uppleva att de är unika. Och att de är som de flesta andra – normala med andra ord!
En ung människa som inte får uppleva att det finns gränser, som tillåts ta över sociala miljöer som kaféer, affärer, lekplatser, kalas, middagar etc. lär sig inte att ta hänsyn (att de är en del av andras upplevelser), löper en betydligt större risk att utveckla narcissistiska drag. Det är vår roll som föräldrar att visa på vad det innebär att lyssna till och respektera andras behov. Att universum inte kretsar kring henne eller honom!
Om barnet är introvert i sin läggning och inte uttrycker egna behov, behöver vi visa genom vårt eget sätt att vara, värde i: ”detta behöver jag!”
Som mamma eller pappa behöver vi visa genom våra handlingar hur självrespekt utan arrogans ser ut. Vad kärlek utan att vara självutplånande är.
Gränssättning som är alldeles för rigid och diktatorisk skadar. Liksom: ”jag älskar dig så högt, så du är fri att göra precis vad du vill i alla situationer.”
Om du är medföräldrar till en narcissistisk mamma eller pappa, så finns risken att du överkompenserar då ditt barn är hos dig, genom att vara superföljsam då du vet hur kontrollerande det kan vara hos den andre.
Vi kan utveckla medberoende till vårt barn genom att försöka älska villkorslöst. Den unga människan behöver få lära sig att stå ut med motstånd; ett ”nej!” från dig helt enkelt.
”Hit men inte längre”, kan också vara ett uttryck för kärlek!
Fråga dig själv: ”hur behandlar jag mig själv respektfullt? Vad är empati?”
Bästa sättet att förebygga att våra barn utvecklar n-personlighet är att exponera dem för sunda och respekt/kärleksfulla relationer. Låta dem få se och höra hur barn och vuxna behandlar varandra med värdighet. Lär den unga människan att hantera motgångar och härbärgera frustration (”världen går inte under även om det inte blev som jag tänkt mig.”)
Bekräftelse på Instagram och Tik tok må kännas härligt, men sant värde kommer från våra handlingar, inte hur många hjärtan vi får i den digitala världen.
Lär henne/honom se medmänniskors behov och vara närvarande med en kompis som kanske inte mår bra och/eller är utanför på skolgården. Lyssna till andra utan att avbryta. Prata med din dotter/son om vad kärlek i handling är för något. Vad hälsosamma värderingar är; karaktären i att kunna påbörja och avsluta saker. Att kunna bekräfta den egna personen genom styrkan i att ha bra vanor, så att hon/han blir emotionellt självförsörjande.
Gör inte sådant för ditt barn som hon eller han kan göra för sig själv.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Det skär genom hela mig när barnet säger att han inte vill dit. Pappa skäller mycket även på kompisar som hälsar på. Blir arg om inte maten han lagat äts upp. Ordnar inte boendet till ett hem. Hur länge ska man låta det pågå? Jag vet ju vad han pratar om. Han upplever samma som jag gjort i år. Men agerar jag nu och har för lite på fötterna blir det ännu värre. Agerar jag inte tappar nog mitt barn sitt förtroende för mig tillslut.