En kvinna är på väg för att äta middag med några vänner, vilket hon under en längre tid har sett framemot, men så skriver hennes särbo och påstår att hon sviker honom. Hon avbokar middagen!
Hon har även avbokat två resor tillsammans med sina barn p.g.a. särbons egoism och hennes rädsla.
Hennes förklaringar till varför mannen beter sig kontrollerande är många och ingående. Hon töms på energi, men är livrädd för att relationen med den som har lirkat in henne i medberoende ska ta slut.
Hon har vid flera tillfället uttalat: ”jag gör vad som helst bara du älskar mig!”
Att beröva en partner en middag med vänner är inte ett uttryck för kärlek. Att hota med att lämna henne under konflikter är inte ett uttryck för kärlek. Att inte göra upp med skadliga relationsbeteenden är inte ett uttryck för kärlek.
Medberoende är ett långsamverkande bedövningsmedel som slår ut vår vilja, drömmar och riktning i tillvaron. Vi vill underlätta, stödja och ”älska” någon på ett sätt som gör oss fullständigt desorienterade.
Kanske tränades medberoendemuskulaturen tidigt i livet genom en förälder som vi tvingades vara förälder till. Kanske har vi en kraftfull separationsångest som får oss att gå väldigt långt för att en relation inte ska ta slut. Ångesten gör oss ytterst kreativa när det gäller att hitta anledningar och förklaringar till att ”städa upp”, och rädda en person som ger oss alldeles för lite av det som vi så innerligt längtar efter: kärlek!
Det är skrämmande att bryta beteendemönster. Det är skrämmande att bryta år av osund anpassning. Det gör ont att genomskåda manipulation vare sig den är omedveten eller medveten från en partners sida.
Ångesten kommer att försöka tvinga tillbaka dig i medberoendet när du kämpar med att bryta det. Fortsätt framåt på vägen. Kärleken är ömsesidig och pressar dig inte till att hämma ditt liv.
Lämna en kommentar