Gör något själviskt idag: förlåt någon som sårat dig. Visst kan det låta förenklat när jag skriver så, men ge det en tanke – förlåta för sin egen skull.
Pratade med en kvinna för ett tag sen och hon berättade att hennes man haft en annan vid sidan om under en lång tid. Hon var självklart förkrossad. Sättet han senare lämnade henne på var oförsvarbart (finns inga ”bra” sätt att lämna någon på, men mindre skadliga).
Hon tänkte aldrig någonsin förlåta honom. Hon varken ville eller kunde. Förstod dessa känslor, men bad henne samtidigt om att ha en öppen inställning till vad tiden kan göra för oss. Det var inte den rätta timingen nu. Hade bara blivit sockerkletigt och mental kosmetika.
Vi kan inte rusa på för att förlåta (det går bara inte), utan låta sårskorporna få falla av sig själv. Det är olika hur lång tid det kan ta, men vi är medverkande.
Förlåtande är en viljehandling som kommer från en längtan om att vara fri. Fri och oberoende från överviktsbagage som gör att vi haltar mot framtiden.
Några förslag:
– Vad är det du behöver förlåta? Var tydlig och ärlig med dig själv. Du kan inte läka det du inte känner.
– KÄNN nödvändigheten av att se framåt och inte låta nuet förslava.
– Du behöver inte säga till personen i fråga att du tänker gå vidare. Det är inte handlingar du förlåter, utan människan. Kom även ihåg dig själv.
– Befria dig från förväntningar. Vi kan hoppas på förståelse från andra, men inte som ett krav.
– Säg till dig själv: ”Jag förlåter dig för det som varit. Jag väljer att släppa taget och göra mig själv fri från negativa tankar och känslor.” Kärnan i det hela är att du VÄLJER att gå vidare. Det är inte bråttom men viktigt – för DIG.
Hur ser du på detta?
Önskar dig en fin torsdag.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Genom livet lär vi oss känna igen och hantera känslor och händelser i förnuftet…..men ändå inte alltid i handling.
Däremot har livet lärt mig att vänta.
Tiden måste få hjälpa till.
Det betyder både framgång och bakslag.
Att låta besvikelser och smärta ge plats för bitterhet och sorg hindrar mig från att känna glädje och lust till livet. Jag är medveten om detta.
Ändå kan oförutsedda händelser el ord starkt påminna mig om vad som hänt och väcka starka känslor som är svåra att hantera.
Kanske är det då ok att få känna sig ledsen en stund .
Med tiden som vilken skada som helst .
Med omsorg , arbete och flera lager nya händelser, minnen, skratt , möten, som får lappa och laga över.
Skapar jag ngt bra. Ärret finns kvar men det läker fortare om jag inte river upp det hela tiden.
Att förlåta handlar tom kanske till största delen om jaget.
Vad gjorde jag fel. Vad såg jag inte?
Livet är inte rättvist och kommer aldrig bli. Det gäller i allt.
Förhållande, karriär , hälsa….etc
Och det är ingen annans ansvar.
Men det bjuder också på oändligt mkt möjligheter.
Och jag har fortfarande min dröm……
Fantastiskt fina ord du delar. Håller med dig till 100%.
Så sanna ord!
När du förlåter någon eller dennes handlingar flyter livet så mycket enklare. Du inser att du har makt påverka ditt egna liv och chansen att välja dess väg.
Jag har gjort nästan total frid med mitt X och vägarna han valde i vår separation, låter kanske underligt för många som har vår historia men för mig ger det frid. Mest ifrågasättande om varför jag inte är arg eller sur är nog hans nya flickvän…
Jag har stundvis huvudet under vattnet men på något sätt har jag lärt mig andas där nere och det ger mig styrkan att fortsätta framåt!
Grattis till att du funnit den styrkan i dig själv Mathilda, och tack för att du delar med av den till andra.
Att förlåta ett svek är oerhört svårt, framför allt när det finns barn med i bilden och familjens drömmar går i kras. Det finns tunga dagar då hjärtat blöder men också lättare dagar då glädje frodas och det går att andas igen. Att släppa taget om det som varit, att acceptera att det som har hänt och försöka hitta lyckan i annat tror jag på, för att kunna gå vidare. Vi växer som människor i varje sorg, vi blir starkare. Vågar vi gå vidare så kommer lyckan tillbaka, förr eller senare. Tack för alla klocka ord du delar Michael.
Tack själv Lena:-) Ja, gå vidare är att våga.
Jag känner inget behov att förlåta mitt ex. Han är sjuk o kan inte hjälpa att han är som han är men förlåta kan jag ändå inte. Däremot acceptera att det som hänt har hänt. Förlåta kan man bara om den andra uppriktigt är ledsen för det den har gjort. Det kommer mitt ex aldrig att bli.
Så min strategi är att: acceptera, dra lärdom, läka, gå vidare. Starkare än någonsin.
Dessutom, om jag förlät mitt ex utan att han bett om förlåtelse, skulle det vara som att det han gjorde var ok. Och det var det inte.
Jag förstår dig maja – det går inte att göra något som inte känns rätt i maggropen. Hoppas att du har en mysig lördagskväll.
Tack! Det ska jag nog lyckas med. Ska träffa en god vän tror jag. Och öva på att vara social. Dvs gå ut på stan. Och öva på att inte vara livrädd för män. Dvs inte titta ner så fort nån tittar på mej. Känns som ett äventyr.
Hoppas att även din kväll blir bra!
Har levt med en man i 14 år. Han lämnade mig plötsligt för 10 månader sedan genom att skicka ett mail till mitt arbete.Vem gör så !? Min värld rasade.Oväntat? Både ja och nej, Han var under hela vår relation nätsexmissbrukare av ganska stora mått ( kanske det var mer men det vill jag inte veta) telefonsex, chattsidor, dejtingsidor. Jag konfronterade men blev medberoende och blundade periodvis, för i allt annat var han fantastisk ( jag vet att det låter helt galet )Jag har alltid förstått att det inte har med mig att göra men först nu förstår jag vad det har gjort med min självbild. Varför jag är så kritiskt när det kommer till mig själv, varför jag blev missunsam. Han var liksom inte närvarande många stunder och hade väldigt svårt för att prata men jag älskade honom och hoppades på att han skulle söka hjälp för vår skull. Men han gick efter att jag kommit på honom igen. Fortfarande har jag dagar när jag känner mig helt vilsen och jag har en stor sorg inom mig och har väldigt svårt att känna att jag kan förlåta då det känns som att jag blev kvar med all ångest och allt svek och han knallade bara vidare som ingenting. Känner att jag har fastnat och har väldigt svårt att förlåta att han skadat mig så till den grad att jag inte längre tror på kärlek och att jag duger. Jag vill så gärna komma till den punkt där jag vågar lyfta blicken och verkligen se en man i ögonen igen och känna att jag vågar dröja mig kvar.
Du har varit med om en traumatisk upplevelse. Du har inte gjort något fel – du har levt med en missbrukare. Han verkar inte orka konfrontera sina problem. Jag är säker på att dagen då du återigen kan lyfta blicken kommer. På vägen kan du behöva support. All värme till dig Maria. Kram
Jag har support, i vänner, i familj och hade aldrig klarat mig utan dem. Det har varit väldigt smärtsamt och mörkt men visst upplever jag att det ljusnar, två steg framåt sen ett steg tillbaka, det är där det blir tungt. Man vill skynda på, vill bort från allt som gör ont. Även om jag vet att det här är det enda rätta, att han gjort mig en tjänst på ett sätt så är det ändå oerhört smärtsamt att känna att man kastat bort alla år ( så känns det nu iallafall). Svårast är nog att hålla sanningen borta från familjen ( då jag skäms över att jag stått ut med det här. Utåt sett var vi ju så fina ihop) men främst från mina barn som inte förstår någonting. För dem är han pappan de aldrig hade. Där har han varit fantastisk och osjälvisk. Jag har inte hjärta att ta ifrån dem det också. På något sätt skyddar jag honom fortfarande, jag är medveten om det men det är för deras skull. Mina närmaste vänner vet dock.De är min ventil
Bill bara tillägga att din blogg är fantastisk. Jag har precis ”hittat hit”. Tar mig sakta igenom varje inlägg och tar till mig det du skriver och det dina bloggläsare skriver. Det ger mig kraft precis som så många andra vittnar om. Märkligt nog har jag vid ett par tillfällen fastnat i en tanke, i en händelse som jag inte kan släppa riktigt och nästa dag har du skrivit om just detta. Jag hämtar lite extra styrka från bloggen och den hjälper mig genom dagen ibland. Jag ska försöka bidra med mina tankar och mina framsteg och kanske det kan hjälpa någon annan också. Tack för en fantastisk blogg/ Maria
Tack fina Maria. Vi är många som stöttar dig. Kram