Kärlek för mig betyder bl.a. att älska någon trots brister och tillkortakommanden – lever inte med illusionen av perfektion. Alla har vi sprickor här och där, personlighetsdrag som reflekterar vår mänsklighet, nyanser där tiden och erfarenheterna målat sina färger.
När förhållanden tagit slut hör jag klienter, vänner (liksom jag själv vid tillfälle) säga: ”jag saknar den där fina delen.”
Vi människor är komplexa, en helhet bestående av många olika delar (tänk på mosaiken som skapar en bild). Det är bra att komma ihåg att vi aldrig lever med delar. En person kan vara humoristisk, varm, intressant, enastående i sängen (eller var det nu äger rum), men samtidigt vara omöjlig att leva med. Jag vet att du vet allt det här, MEN hur lätt är det inte att glömma när vi står där sårade och med en blick av längtan: ”om hon/han bara…”
Det går inte att sortera ut godbitarna (även om många av oss försöker) – ”han är välutbildad, snygg och framgångsrik, men jag känner mig inte sedd för den jag är.” Det fungerar inte. Aldrig någonsin.
En människa som inte är tillgänglig med HELA SIG SJÄLV kan aldrig bidra med känslan av att ha ”kommit hem.” Ensamheten kommer ständigt att skrapa på dörren, oavsett våra försök: ”men hon/han har ju så fantastiska sidor.”
ÄR DU ÄLSKAD FÖR DEN DU ÄR ELLER FÖR DEN PERSONEN VID SIDAN AV VILL ATT DU SKALL VARA?
Som en vän en gång sa till mig: ”se upp för att inleda ett förhållande med en kvinna som inte känner sig själv. Hon kommer att såra dig – inte nödvändigtvis för att det är hennes avsikt, utan för att hon inte kan annat.”
Bästa kärlekshandlingen gentemot oss själva och människorna omkring är att jobba på att bli hela.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Michael,
Sökte på internet efter ”hjälp” att komma ur min sorg över att ha blivit dumpad – och hittade ”Dig”.
Vilken fantastisk blogg!
Vilka ord!
Vilken insikt!
Vilken underbar hjälp!
Jag började läsa Din blogg från slutet av december, 2012… Tänkte läsa fram till den ödesdigra dagen ”D” och se om det fanns något jag kunde greppa i min djupa förtvivlan för att ”jobba med mig själv” och förhoppningsvis komma upp ur ”avgrunden” med hjälp av några av Dina tips…
Jag kom på mig själv med att ta till mig ett ord, en rad och ibland hela stycken – varje dag – från Din blogg! Oerhört värdefullt!
Från djupet av mitt hjärta; Tack snälla, snälla Du!
Känner mig hedrad över dina ord. Griper tag och inspirerar! Det är exakt vad syftet med mitt arbete är: att hjälpa, lyfta och inspirera. Tusen gånger tack för att du delar med dig av din generositet. All värme/Michael
Återigen precis vad jag behöver läsa nu när jag ibland funderar på om jag gjorde rätt.
”han är välutbildad, snygg och framgångsrik, men jag känner mig inte sedd för den jag är.”
Punkt. Jag behöver inte påminnas om mer än så för att känna lugnet sprida sig i kroppen.
Tack och glad påsk fina du!
Härligt att du kom i kontakt med ditt lugn:-) Påminn dig om det varje gång du tvivlar. Kram/Michael
Tack för en sån otroligt bra och hjälpsam blogg!! Jag får genom dina inlägg otroligt mycket hjälp och insikt när jag tvekar på allt runt omkring mig! Kram
Det värmer oerhört att höra snälla du och är precis det som motiverar och inspirerar mig till att skriva. Kram/Michael
Det är oerhört intressanta tankegångar du har här Michael. Något jag funderat på och analyserar sönder titt som tätt. Om man som jag själv blivit sviken av den mannen man älskat först, sin pappa, kan man ha svårt det här med kärlek. Många män har försökt men så fort det blir för nära slinter jag undan. Tur är väl det att jag fortfarande är ung och tur är väl det att jag håller på att genomgå en transformation med mig själv som förhoppningsvis ska göra mig hel. Någorlunda hel. Och då kan jag förhoppningsvis våga och kunna känna mig bekväm i det. För som det har varit har jag inte älskat mig själv tillräckligt eller så har jag inte låtit någon komma mig tillräckligt nära. Det är oerhört sorgset att tänka på att en pappa ska få stå för det. Men jag vill inte att personen jag älskar och vill ha kärlek med ska få dras in i hela den härvan. Min förhoppning är att kunna älska mig själv såpass mycket att mannen kan älska mig, hela mig för den jag är och inte den jag vill ge en bild utav. Men det är också lite tricky. För vem är jag utan statusen och det jag gör? Är jag det jag gör eller bara mina egenskaper? Hur ska man kombinera dessa och vara sig själv? Vem är jag? Egentligen. Och hur ska man någonsin kunna bli hel? Hur bär du dig åt? Det är verkligen ett heltidsarbete och kräver oerhörd kraft men jag vägrar att inte bli det för jag vill bli hel inte bara för mig själv utan för andra. Sedan vad det exakt innebär vet jag inte om du kan förklara hur du ser på det. Intressanta tankegångar Michael!
Karin – först av allt: tack för din öppna och ärliga kommentar. Många kloka frågor och reflektioner. Uppfattar att du kommit en lång bit på vägen bara genom frågorna du ställer dig själv. Ja, vilka är vi utan statusen och det vi gör? Det är en av de största och djupaste frågorna som ställts i alla tider: ”vem är jag?” Min personliga åsikt är att det inte finns något färdigt svar på frågan, utan att den är en slip som vässar skärpan inom oss. Att vara hel för mig innebär att acceptera (inte desamma som att ge upp) det som ÄR och känna tacksamhet över att få leva. Det får inte bli en neurotisk jakt på svar, utan mer ett lugnt iakttagande i vardagen. Jag är en person som ständigt försöker le åt utmaningarna och se dem som möjligheter till lärande. När allt skalats ned tror jag att livet handlar om att ge och ta emot kärlek.
Vad innebär det att älska någon och sig själv? De här med att släppa någon nära inpå som du nämner, tror jag kan vara något för dig att titta närmare på och se vilka lager som hindrar. Hoppas jag kunde ge din en liten, liten bit av svar.
Tack Karin. Värme till dig.