”Frågan drabbar mig ofta: tror andra att jag har känslomässiga defekter eftersom jag har varit singel i tre år nu?”
”Jag är så trött på alla dejtingbesvikelser. Tinderprofiler som ger ett positivt intryck och så visar sig deras liv ofta vara komplicerat. Kan det inte bara få vara lätt och romantiskt som omväxling?
”Jag längtar så innerligt efter kärleken och få bilda en familj.”
Det är några av alla de röster som vill göra slut med singellivet. De som längtar efter någon att ta promenader tillsammans med, träna, äta en fantastisk middag, gå och handla med någon, planera sommaren, hålla om, älska, dela oro och skratt med…
Vi söker efter den där alldeles speciella känslan: samhörigheten och den mjuka varma handen. Någon som ser och bekräftar oss! Men många är inte där. Istället råder ett stort gap mellan längtan och verklighet.
Jag minns så väl melankolin i bröstkorgen och känslan: ”vilket slöseri med naturresurser! Jag är ju en ok person – varför ska det vara så här?”
Så lätt att leverera klyschor utan att vi är medvetna om det till familjemedlemmen eller vännen: ”det kommer! Du behöver bara hitta dig själv först. Allt som sker har en mening.”
Det finns några saker som du och jag inte kan styra över: tiden, andra människors åsikter och val, stora omvälvande världsskeenden och när kärleken ska göra intåg.
Men… vi kan bestämma vad vi ska göra med det som vi inte kan kontrollera: vi kan använda tiden så optimalt och kvalitativt som det bara går. Vi kan träna oss i att avstå från att låta andras tyckande definiera vilka vi innerst inner är.
Behandla inte dig själv med samma attityd som råder i ett passionsdött och likgiltigt ta varandra för givet förhållande. Behandla dig själv såsom du skulle behandla någon som du respekterar och tycker mycket om.
Ta inte dig själv och livet för givet, utan ge positiv uppmärksamhet till detaljerna (som är livsviktiga) – hur du klär dig, vad du äter, att du rör på kroppen så att svettpärlor bildas i pannan och längs med ryggen, lyssna till våren och musiken, ljudböckerna, var nyfiken och tillåt dig att förundras.
Jag vet; det är inte alltid så lätt.
Det som vi tänker om oss själva, andra människor, kärleken och livet i stort speglas i våra ögon, ansikte, kroppshållning, tonläge och samtalsämnen – så var uppmärksam, förstående och förlåtande gentemot dig själv när uppgivenheten har tagit alltför stort utrymme på ”scenen”.
Skillnaden mellan ofrivilligt och frivilligt singelliv är enorm, så tänk på vad du säger till andra, då deras universum är helt olikt ditt eget.
Vi är här för att göra så bra som möjligt för andra, oss själva, utvecklas och njuta.
Jag vet att för flera av er går färgerna och magin förlorad när det inte finns någon att dela det där speciella med, men en sak är jag säker på: det ligger i den mänskliga naturen att vilja mötas, få bli förälskad och älska. Möten är på väg att ske även om vi ännu inte fått uppleva det. Naturen är så…
Michael Larsen – relationscoach
Jag lyssnade på en podd som beskrev skillnaden mellan loneliness och solitude…och tänker att jag mår bra i min ensamhet… att jag inte förrän nu fått chansen att stärka mig själv…att jag tidigare i livet snabbt anpassat mig efter andra och inte jobbat tillräckligt med mina egna behov och gränser… så bättre sent än aldrig…
Tack Michael Larsen!