En repris värd att tänka på:
Pratade med en person som berättade att hon/han kände sig som ett andrahandsval i sitt förhållande. När jag lyssnade kom jag att tänka på att det var exakt så mina tankar gick en gång – andrahandsval. Det var inte helt medvetet då, utan en lite skvalpande känsla av att vara otillräcklig och utbytbar.
Det är få saker som är så destruktiva för självförtroendet som att leva med någon som har dig som ett alternativ tills något ”bättre” kommer i deras väg. Om jag vetat och känt det jag gör idag, hade valet inte varit svårt.
En relation som inte gör att du känner dig Speciell, älskad och som toppen på berget, är ingenting att stanna kvar i. Det är lätt för mig att skriva här bakom datorn eller hur? Jag vet ju inte hur du har det. Nej, det vet jag inte, men att stanna kvar med någon som inte är hundraprocentig närvarande leder garanterat nedför. I slutet av vägen väntar den utsålda självkänslan med öppna armar.
VILL DU VERKLIGEN VARA UTFYLLNADSMATERIAL I VÄNTAN PÅ NÅGONTING BÄTTRE?
”Kanske inser hon/han en dag hur mycket jag betyder för henne/honom. Ger jag bara det lite tid så… Det här är bättre än ensamhet. Tänk om jag inte kan träffa någon annan?” Vad gör det med oss att gå omkring med detta?
Den egna ensamheten är ett bättre alternativ till ensamheten vi känner i en annans sällskap.
Hur vill du må på djupet i en relation?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag tänker ofta på att; tänk om jag aldrig träffar någon igen…det är så mycket som skall stämma, och alla bär vi på vår ryggsäck..
Det är inte lätt att överhuvudtaget att träffa någon…skriv något om det…
Tack för en underbart stöttande blogg 🙂
Precis, det är en utmaning att tänka på möjligheterna. Det kan ju faktiskt hända precis vilken dag som helst. Det känns nog svårt för att man erfarenhetsmässigt vet att det inte händer ofta. Men jag brukar försöka påminna mig om alla fantastiska människor jag mött längs livets väg, utan att jag gått å oroat mig å varit rädd för att aldrig få möta dem. Det kan hända när som helst. (Haha inte för att jag själv brukar komma ihåg att tänka så) ❤️
Jag tänker som så att det är bättre att ta den tanken ett steg längre, att skapa det liv jag vill ha på egen hand och inte se en relation som något nödvändigt. Upplevelsen av att sakna något nödvändigt och bara gå och vänta på det hela tiden innebär att man lever i bristtänk och det blir ingen människa glad av. Jag ser istället en relation som en trevlig bonus i livet, inte något jag behöver för jag klarar mig bra utan, men något som är väldigt välkommet om det skulle dyka upp. Visst kan jag sakna närhet i alla dess former och kommer de känslorna så noterar jag dem och sedan skickar jag iväg dem igen utan att grotta ner mig i det eftersom det ändå inte är något jag kan göra något åt. Istället fokuserar jag på allt det jag faktiskt kan göra något åt och som gör mitt liv bättre, roligare och mer tillferdsställande. Jag fokuserar helt enkelt på överlflödet istället för bristen och på att vara tacksam för allt jag har. Jag är övertygad om att det både får mig att må bättre och ökar möjligheterna att rätt man ska hitta mig.
Charlotta
Vilken härligt befriande inställning till livet och relationer!
Försöker oxå tänka så i mitt liv. Visst skulle jag vilja träffa honom med stort H. ….få vara ett förstahands val för honom och han för mej…….men vet oxå att jag klarar mej bra själv.
Försöker fokusera på d jag Har och leva här och nu!!
Tack för att du gav mej en påminnelse om hur jag ska tänka och vad jag ska lägga fokus på!!!
Lycka till i livet! 🙂 /Mariah
Du e klok du Charlotta 😀
Tack till er båda, Mariah och Petra, jag bockar och bugar och rodnar klädsamt av era vänliga ord. Jag tror nog att ni är precis lika kloka, ibland gör bara livet att vi glömmer bort vår klokskap och fastnar i sådant som inte gagnar oss istället. 🙂
/Charlotta
Ditt sätt att tänka känns så himla rätt!!! TACK…där har jag verkligen en ny väg att testa!!! ❤️
Det är jobbigt att känna att man vill såå mkt mer och hoppas på att partnern ska få upp ögonen och se mig som nummer ett…
Att klippa bandet till en sån relation är inte lätt. Oerhört jobbigt vill jag påstå för man vill ända ha det lilla man kan få…
Men bryter man inte direkt så kommer troligtvis inte den sanna kärleken heller….
Då kanske man inte ser det man kan gå miste om i vår vackra värld!
Önskar er alla lycka till, själv ska jag försöka ta tag i mina problem och det ska nog gå tack vare er andra, men snabbt går det inte att förändra vill jag lova.
All kärlek till er och dig Michael som tänker på oss lite vilsna och kantstötta själar!
Hoppas solen kommer skina även hos er!
Å vad jag känner igen mig i det du skriver Nina! Jag var ett andrahandsalternativ väldigt länge och till slut gick han. Jag blev ensam med tre barn och alldeles trasig efter lögner och otrohet. Undrar om jag någonsin kommer lyckas bli hel igen..
Jag är fortfarande någons förstahandsval men han är inte det för mig längre.
Jag mår inte bra i relationen men jag tänker oxå på hur han mår. Precis den där andrahandsval-känslan borde han ha efter alla samtal som vi har haft. Men han pratar aldrig om det och han gör ju inget att det ska bli bättre heller.
Jag har inte honom kvar tills något bättre kommer i min väg och jag är inte rädd för ensamheten eller att inte träffa någon. Träffa män har jag lätt för och de faller lätt för mig. Jag blir lätt intresserad av män men inte så lätt kär. Då måste det vara någon speciell.
Jag har honom kvar för att livet är tufft och att det aldrig blir rätt läge.
Men det tar nog alldeles för lång tid innan livet blir lättare och rätt läge finns det väl aldrig. Så länge orkar jag nog inte vänta. Kan redan längta efter att träffa ”någon speciell”.
Men först måste jag vara helt fri.
Trots allt så verkar sambon tro att vi har det bra, att vi ska vara ihop för resten av livet. Han planerar renoveringar på huset, bygga pool, saker vi ska köpa… Planera är han bra på men det blir sällan av om jag inte driver på. Nu ska jag inte driva på nåt mer i det här huset eller i den här relationen.
Det bara skriker i mig. STOP! LUFT!
Dax att ta tag i livet. Börja med att ställa sig i lägenhetskön och prata med mannen.
Så här kan jag/vi inte ha det längre.
Jag kvävs.
Josefina! Det kanske trots allt är dags nu? Som du säger…när kommer rätt tillfälle? Det låter som att du kommer gå under innan dess!? Samtidigt skrev du tidigare att du inte skulle orka med alternativet heller just nu? Men vad händer med dig om du stannar i något du mår så här dåligt av? Vad behöver du göra för att få luft??? Kram
Det är dax nu. Ska jag vänta på rätt tillfälle så kommer jag att må skit och gå under.
Jag var i ett riktigt svart hål när jag skrev att jag inte skulle orka det här tuffa livet ensam och driva genom separationen. Men nu har jag ryckt upp mig och där tänker jag inte hamna igen.
Ensam är inte stark men jag har härliga människor i mitt liv som alltid finns där.
För att få luft måste jag förändra mitt liv. Jag måste börja ”leva” igen. Känner mig halvdöd nu och det ska det bli ändring på.
Det blir aldrig rätt läge, man får fixa ett läge.
Kram
Kanske jag drar till Skellefteå och går på disco med dig så småningom Petra. 😉
Du är MER än välkommen 😀
Jag kan oxå komma 🙂 Bor på samma breddgrad.
Haha…du rymms du med Maja 😀
Ryms 😀
Och jag? Som bor i samma stad
Inga smileys kommer med
Tack 🙂
Tokfior 😀 Finns det hjärterum så finns det stjärterum 😀
Det här börjar bli lite intressant.
I synnerhet delen om alla samtal ni haft. Nu kan jag inte veta om era samtal varit som mina.
Men bortsett från det. Någon liten idé om vad det är som gjort att du inte nått fram ?
Någonstans på vägen från din mun till hans hjärna och hjärta har budskapet blåst bort.
Lyssna vs höra – vad någon säger.
Själv var jag 1:a handsvalet och är??? fortfarande vad som sägs.
Tog inte åt mig någonting av det jag fick höra. I mitt fall var jag helt enkelt för trasig inombords för att vara mottaglig för annat än ett vulkanutbrott 1 meter från min dörr.
Kvar i förhållandet för att det är P K är ingen bra lösning. Även fast det är en ekonomisk del i det hela också.
Har verkligen insett att livet levs med någon man vill leva med för kärlekens skull. Och inte för att man bara vill leva med någon.
För att komma tillbaka till början. Hur tänker du göra nu för att han skall förstå vad det är du säger ?
Om du redan bestämt dig för att det är over and out. Då kanske det är lättare.
Och hur hanterar man sitt samvete för en annan persons känslor i ett fall som detta ?
Har ju själv fått det hemska uppvaknandet. Men jag kan inte hysa någon agg till att hon gjorde det. Köper till fullo logiken.
Det tuffa är att vissa saker tänks det inte på. Förbereda sig själv under lång tid för att lösa allt sitt är nog inte det svåra. Men att inte tänka på att det finns en motpol som då kanske sitter med allt för stort hus och inte fått den minsta chans till någonting. Det känns inte bra. Ansåg det vara egoistiskt.
I min värld så fungerar på ett sätt teorin om att en händelse för en är en motsats för en annan. Nu är det lätt att säga. Ser jag till mig själv så har jag under lång tid fått chanserna men inte kunnat ta åt mig någonting. Så detta sågs som hennes enda möjliga lösning för att inte själv klappa ihop.
Och återigen. Vore klart intressant med en vidareutveckling av samtal som inte når fram……
Det var många tankar och många frågor Peter.
Vi har haft många samtal på egen hand och även gått i parterapi.
Parterapin för ett år sen var riktigt lyckad och det kändes att vi hade hittat tillbaka till det som saknades, vi var lyckliga. Men efter några månader var vi tillbaka på ruta ett.
Vi fortsatte prata om problemen på egen hand. Nu känns det som han har stängt av, han hör på men lyssnar inte och jag har lagt av att försöka nå fram.
Han har sagt hundratals gånger att han vill oxå att det här ska funka och han ska göra allt som står i hans makt för att fixa det men inget händer, inga initiativ och ingen drivkraft. Det känns som han har gett upp, nöjer sig att vara ett andrahandsval så länge det håller.
Det stora problemet är bristen för intresse för sex från hans sida. Hur jag än försöker tänka att jag får mkt kärlek och närhet genom kramar, pussar, ord, komplimanger så räcker det inte. Jag vill inte leva utan det. Det vet han men han har helt enkelt ingen sexlust.
Och bristen på det och att kunna dela sina innersta tankar o känslor har gjort att mina känslor är borta. Jag lyckas verkligen inte locka fram dom längre. Det är ”over and out”.
Jag har verkligen gjort allt för att få honom att förstå. Jag kan inte göra något mer.
Visst kan jag ha dåligt samvete för hans känslor (jag tycker väldigt mkt om honom), jag vet att han kommer att bli ledsen och sårad. Han älskar mig fortfarande. Men jag kan inte vara ihop med någon för att jag tycker synd om honom.
Han har fått sina chanser.
Man har trots allt bara ett liv. Och det vill jag leva som du skriver, ”med någon för kärlekens skull”. Vi båda förtjänar något bättre än det vi har.
Ha det bra Peter!
Tja, vad mer kan du göra ?
Du/ni har väl följt skolboken till punkt och pricka och om det fortfarande inte fixar sig. Ja, vad säger man.
Och det låter väl som att det kan vara något annat som ligger och skvalpar hos honom.
Skyllde också på allt för att inte ha sex.
Man får väl utgå från att hans intentioner med samtalsterapi var att fortsätta vara ett vi. Eller kan det varit något han gjorde bara för att ?
Hade jag själv gått iväg för 6 månader sedan hade inte resultatet blivit något man skulle vara stolt över. Troligtvis hade det fungerat i någon månad, så hade jag varit tillbaka i gamla mönster igen.
Nu däremot, när jag fick mitt uppvaknande, har jag gjort en så markant förändring av mig själv och mina tidigare vanor att närstående är chockade.
Jag blev hon och hon just nu har blivit jag. Tiden innan separationen blev ett fysiskt faktum fick hon allt hon gett mig. Och det blev för mycket.
Men jag tog tag i precis allt. Kanske lite för snabbt för att vissa skulle hänga med.
Jag gjorde mig mottaglig för allt. Jag lyssnar på terapeuter och andra och tar till mig det som sägs. Jag ändrade alla mina gamla vanor och olater. Jag började förändra mitt arbetssätt.
Precis allt gammalt har fått ge sig av. Och så när jag börjar trassla ur mig själv kan jag ta tillbaka det som var gott.
Ganska säker på att du gör helt rätt. Som en av mina terapeuter säger. Vi är ju bara människor.
Se till att du blir lycklig själv
”Somewhere over the rainbow, skies are blue.
And the dreams that you dare to dream, really come true”
Peter, mst bara fråga. Varför ville du inte ha sex med henne? Läst flera inlägg här och upplevt att du vill ha tillbaka henne.
Inte konstigt du ej känner rätt och ser ned på honom o m du har andra män. Då förstör du ju chansen att bygga upp något.
Jag ser inte ned på honom och jag har inte andra män.
Nej Josefina! Jag hör att du har gjort ”allt i din makt” ❤️
Wow! Bara så mitt i prick.
I första långa relationen, 23 år, kom företaget före mig, barnen, familjen och han själv. Nyss börjat fasa ut kärleken för att han går och väntar på ’henne’, om hon ens finns…
Jag undrar vad för signaler jag sänder ut?! Som bara anpassar mig och hoppas.
Tack för dagens inlägg!
Vad är som gör att vi straffar oss själva med att leva i en relation som vi inte trivs i??
Jag har tänk mycket på det nu i efterhand när mitt äktenskap är över, varför gjorde jag inte det här tidigare?
Nu var det hon som tog steget och ville skiljas, men när hon sa till mig att hon ville skiljas så var det så självklart att vi skulle det!
Jag hade gått in för mitt nya jobb och på det viset förtränga vårt dåliga äktenskap, varför? Jag har försökt svara på det själv, men hittar inget svar.
Det jag tänker på nu är att vi har en begränsad tid här på jorden, och det gäller att ta vara på den på bästa sätt❤️
Ha en fin helg och tack för alla kloka ord!!
Tänkvärda ord!!! 😀
Leva med en person för att det är personen man vill leva med och inte leva med en person för att man bara vill leva på det sättet.
Själv jobbat instängd i ett vakuum för att slippa ta tag i annat som kunde vara jobbigt.
Nya livet skall oavsett vad som sker levas och tas tillvara.
Känner igen mig i att vara andrahandslternativ. Var det i mer än 20 år. Det gick upp för mig att det var så när hon sa att nu vill jag skiljas. Jag är nu trygg i mig själv och är hellre själv än att bli ett andrahandsalternaiv igen.
J
Vad skönt att ha kommit dit, alla är vi värda äkta kärlek…alla!
Lise 🙂
Ja Lise alla är vi värda äkta kärlek. Får man inte äkta kärlek kan man lika gärna vara själv.
J
Det är svårt ibland Lise. Men har man hittat den man vill vakna med , den man inte kan leva utan. I världen är du bara någon, men för någon är du hela världen. Då borde det vara äkta kärlek.
Fint sagt ” för världen är du bara någon, men för någon är du hela världen ”
Lise
Hej!
Har under en tid känt att något är fel…
Gjorde något man inte får…läste sms i min killes mobil!!
Hittade sms till några kvinnor m sex anspelningar varav ett där han skriver att han längtar efter henne o drömmer om att träffas….vill spy!!
Mennen reagerar med ilska när jag frågar om detta…han skyller på att han mådde så dåligt då när det hände för en månad sedan.
Vet inte hur jag ska göra…jätte ledsen och besviken.
Ursch…förstår att du känner dig jättebesviken!!! Vad tänker du göra nu?
Vet inte riktigt…far hem till mej och ligger lågt, måste tänka lite!!
Vet inte om jag kan lita på honom….
Nej, det verkar ju snarare som att han bevisat att du INTE KAN OCH BÖR lita på honom!!!! 🙁
Ja Petra…det har du rätt i!!!
Han säger att det inte betydde något….men varför??
Begriper ingenting…blää!
Har gjort samma sak, fy för det jag läste, och fick samma svar. Kunde inte släppa det och sen lämnade han mig, men grunden till att jag hade svårt att jobba vidare på vårt förhållande var att jag läst dessa mess. Inget jag är stolt över, tvärtom. Gick på magkänsla, har inte gjort innan.
Selma visst är det skämsigt att ha snokat….
Så obehagligt att man ska behöva drivas till det!
Men som sagt…magkännslan stämmer alltid.
Kan inte förstå varför han behöver bekräftelse från andra än mig 🙁
Bulls Eye !
Jag har nog känt mig som ett andra hands val i hela mitt liv. Inte bara i en relation med en man. Utan i alla relationer. Tar med mig den och ska försöka förändra tankesättet på att jag ska vara nummer 1 tillsammans med någon.
Kram och tack för dina fantastiska tankar och funderingar och idéer och tips inför livets hårda skola om hur kärleken ska fungera optimalt
Jag blev lämnad för en annan kvinna. De sista tre åren vi hade tillsammans fanns hon med i bilden. De skickade sms till varandra. Jag blev riktigt bra på att ”snoka”. Den sista sommaren vi hade tillsammans skrek han åt mig att jag bara var avundsjuk på att han hade en tjejkompis. De sände ofta sms om hur de skulle älska med varandra.
Det jag skulle komma till var att javisst jag förstod länge att jag var ett andrahandsval. Jag försökte lämna honom. Men då vände det hela, han mena att han älska mig etc och vi har ett barn ihop. Och till slut lämna han mig. Jag fick skulden för att han gjorde slut. Det var mitt fel att han dricker alkohol, mitt fel för jag försökt gjort slut tidigare, mitt fel att han inte var en närvarande pappa till vårt barn. Två år har gått. Men denna mix av känslor jag har är svårt att reda ut. Att jag just är utbytt, att han helt krasst bara bytt hårfärg på sin tjej. Att det nu är viktigt för honom att säga vi om honom och hans nya tjej. Vi mot mig då i tex runt saker kring vårt barn. Därav mix av känslor. Han klampar vidare på mig fast jag inte har ett förhållande med honom. Jag har stöd omkring mig, jag tycker att jag är en trygg och stark person. Har en fin relation till mitt barn… Men han kan fortfarande få mig liten, osäker på mig själv…
Jag förstår att folk stannar kvar i usla förhållanden av rädsla för att inte hitta någon ny. Är inne på mitt åttonde ensamma år som skild och skulle föredra ett dåligt förhållande än detta limbo av ingenting. Att hitta kärleken är inte alla förunnat och sakta blir jag allt bittrare.
Jag förstår dig. Kan det vara så att Charlottas tips om att byta fokus kan va till hjälp för dig med? Att känna sig ofrivilligt ensam är jättejobbigt!!! Men att fokusera på annat i livet som man vill uppleva/göra å vara med om kan kanske ge en annan upplevelse? Finns det nåt du vill göra som du inte gjort ännu!? Kan det kanske bli vårens äventyr? 😀
Åh där är jag så oerhört rädd att hamna, föredrar nog tyvärr ett dåligt förhållande än inget…fy fasen för att gå igenom livet ensam. Kram till dig!
Hmm, alltså alla kan nog hitta NÅN att ha ett förhållande med!!! Men näää, jag tillhör skaran som aldrig skulle kunna förmå mig att vara med någon jag inte verkligen tror är den rätte för mig!!! Det skulle ju kännas som att leva i en lögn! Fyy, så hemskt!!!
Eller jag menar iaf så vill jag må jädrigt, jädrigt bra med människan jag väljer att ge mig själv till!!!
Nej, jag är inte heller beredd att ”sälja mig billigt”, det värderar jag mig själv för högt för och jag kan inte se hur det skulle kunna ge någon riktigt glädje att vara i en relation som inte ger mig det jag behöver. Jag tycker inte heller att ett sådant arrangemang skulle vara rättvist mot den andra parten, att vara tillsammans med någon som egentligen ville ha något annat men som nöjer sig med mig bara för att fyllla ett tomrum i livet kan inte vara någon höjdare.
Charlotta
Är inte desperat såklart Petra35 och vill allra helst träffa någon speciell men om åren går kanske jag kommer att tumma lite på ”kraven”…tror också att man värdesätter att ha en livskamrat olika, för mig är det lika viktigt som att ha barn.
Linda, jag förstår din tanke! Alla balanserar vi nog på den där linjen…:-D
Idag kom ditt inlägg så lägligt och varför jag lämnade, en del idet hela var att jag kände att hans jobb och karriär alltid var så viktigt ibland viktigare än mig och barnen. Och idag blev det så tydligt när han ringer och säger att han måste jobba borta nästa vecka då det är hans vecka att ha barnen så han säger så barnen kommer till dig på Söndag.. Och visst jag vill att de ska vara här bara det att jag ligger i influensa. har ingen ork men det som gör mest ont är att barnen kommer ikläm. Då de räknat med att vara hos han en vecka.och en än gång får jag det bekräfftat att jag kom i andra hand, Det gör så ont för det är först nu jag inser det. Så den nu valda ensamheten är bättre än den ensamheten jag kände när vi var tillsammans.
Men kan längta efter att träffa någon igen och få dela livet med. Ha en fin lördag
Sedan separationen för tre år sedan har jag varit ett andrahandsalternativ. Mitt ex träffade en ny, blev himlastormande kär men det förhållandet gick upp och mer och de gjorde slut och försonades stup i kvarten. Under de perioder det varit slut, då har han ringt mig. Jag har inte kunnat stå emot, har ju fortfarande känslor för honom. Men det gör ont att bli bortkastad gång på gång. Jag vet, det är mitt eget val, jag kan välja att säga nej. Så jag ska egentligen inte klaga. Men är svag och har usel självkänsla. Därför stannar jag i detta.
Har lärt mig att man inte är svag när sådant här händer.
Man är mänsklig !
Är det dessutom så att man hyser kärlek till någon så är det väl inte annat att förvänta sig.
Försöker själv sortera ut logiken ur det emotionella. Inte lätt att göra för mitt hjärta har tydligen mycket att säga till om.
Tack för det du skriver Peter! Att när det är kärlek så kanske det ändå är mänskligt att det känns så här? Att reagera så? Hur kom du fram till det för dig själv? Kan ibland ”se” det hela utifrån, men lika snabbt tar känslorna över igen. Har sett det som en svaghet att jag har svårt att släppa det som var… Det kanske det är till viss del också? Men det är precis så jag också känner, som du skriver… Logik och känslor går inte ihop, inte för mig i alla fall. Mitt hjärta har också väldigt mycket att säga till om…
Kram till er därute
Har själv grottat ner mig, vänt och vridit på allt senaste tiden. Stundtals analyserar jag ihjäl mig.
Men jag har numer mycket bra folk att prata med. Både professionella och ”vanliga” och så har det nog betydelse att jag själv öppnat upp det mesta.
Har, eller rättare sagt försöker ta till mig de delar som jag får mig till livs om hur jag kan tänka, fundera och hur det är vanligt att vi människor fungerar.
Den logiska delen helt enkelt. Men vi (jag) är inte (längre) logisk/a när det gäller känslor.
För egen del räcker det att spela viss musik för att känslorna tar överhanden. Samtidigt får jag utlopp för det mesta genom musiken.
Tog mig igenom Eldkvarns konsert på Cirkus igår och där finns några låtar som får mig att gråta. Men innan slutet på konserten märker jag att jag sitter med ett stort leende på läpparna.
Sedan ger det mig mycket att läsa bloggar som denna där man kan ta del av andra i samma situation och man får chans att skriva av sig lite.
Tack så mycket för att du delar med dig! Känner så väl igen det där med att grotta ner sig ordentligt och nästan analysera ihjäl sig. Det är ju precis det jag gör… Vänder och vrider och slutar ofta med att jag gjort något fel. Kanske är det så också, men jag hoppas det inte är bara det? Får också goda råd men har ofta så svårt att ta till mig dem och leva efter det. Undrar ibland om jag behöver sörja färdigt innan? Eller om jag bara inte är mottaglig? Just nu av andra anledningar? Förstår ju med intellektet att jag behöver tänka på annat sätt men ändå så svårt…
Så bra att du hittat ett sätt genom musiken.
Kram
Inte lätt att vara logisk när hjärtat talar….
I hela mitt liv i alla relationer har jag varit ett andrahands, tredjehands, fjärdehands ja egentligen ett reservalternativ. Jag separerade för 2 år sedan för jag ville mer och fick först då verktyg för att orka och våga gå vidare. Idag är det jag som är osäker och lätt sätter andra i andra rummet, jag prioriterar mig själv mer. Får såklart dåligt samvete av detta men hoppas på att rätt känslor ska växa sig starka. Egentligen vet jag med mig själv att jag borde vara själv och jag vet att jag inte behöver någon man för att må bra, jag mår bäst ensam men har gärna manliga vänner, relationer på vänskapsnivå och utan samliv, då kan jag lita både på mig själv och på männen. Idag är jag en mycket starkare kvinna med skinn på näsan, något jag aldrig varit tidigare. Vill jag ha en man i mitt liv? Jag vet faktiskt inte. Skulle jag möta Mr Prince charming, ja det vore såklart en bonus. Visst kan jag bli kär nu också men jag orkar inte ha en relation med någon så jag ska vara singel. 🙂
Jag känner mig som ett andrahandsval fast vi tom. gift oss, varit ilag sedan 2011. Han vill aldrig ha sex med mig, ska det bli nåt måste jag ta initiativet. Känns också som att han lever på mig och vill spara egna pengar till sina egna intressen. Men hellre att leva med honom än att leva ensam. Vi har det ändå ganska trevligt ibland. Ja, vi är ju kompisar. Livet rinner iväg men jag hittar ingen bättre lösning just nu än att gå på som vanligt, psykiskt så orkar jag inte något annat heller.
Jag är ett andrahandsval och jag förstår att det är fel att vara kvar, men kommer inte ur det! 🙁 Han trampar på mig gång på gång och jag står kvar ändå.. Varför, förstår jag inte själv, känner mig helt värdelös. 🙁
Hej Emelie
Jag har nygligen separerat från min fru o snart tar hon steget till skilsmässa också.
Jag känner igen detta med att det sista åren ärdet hon som tagit initiativet om vi ska ha sex, men för min del så har jag önskat och viljat ha ett bättre o aktivare sexliv, fast varje gång jag försökt ta initiativet så har jag fått nej p.g.a. fel tillfälle inte på humör mm alltid vart något.
Detta har gjort att jag slutade ta initiativ o lät henne komma till mig i stället när hon var på rätt humör.
Samma sak så säger hon nu att jag inte gett henne tillräckligt med kärlek men det är samma sak där, när jag vill ge henne en kram eller mysa lite så är det oftast att det är fel tillfälle mm.
Jsg har saknat detta något så otroligt mycket men känner mig så osäker så ledsen över allt. Jag börjar tro att jag vart ett andra hands alternativ under en längre tid och det gör så ont då jag älskar henne så otroligt mycket.
Han kanske känner likadant ?
Jag vågade aldrig fråga henne utan lät livet rulla på så här. o nu sitter man med ett krossat hjärta o mår ännu sämre. så mitt råd är försök prata om det bättre lösa problemet nu än skjuta på det för det kommer i fatt en endå 🙁
Hoppas det löser sig för er.
Och låt inte livet rinna iväg.
Kram Matte
Det här med andrahandsval trycker verkligen på en knapp hos mig. En känslig knapp. Jag har länge känt mig som ett andrahandsval i min relation och upplevt stor ensamhet mitt i tvåsamheten. Jag har i 12 års tid gjort allt jag kan för att bli en person som min fru ska älska. På köpet försvann jag från mig själv. Saknaden av genuina möten har funnits länge och jag har under många år i samtal med min fru försökt sätta ord på vad jag saknar vilket är oerhört svårt.
Min resa tog vägen inåt mot mig själv. Starten var en riktigt suddig bild av mitt jag. Vad vill jag? Vad tycker jag egentligen om? Hur vill jag ha det? Hur mår jag? Ingen av dessa frågor hade jag några svar på. En lång (8 år) och smärtsam navelskådningsprocess skalade av lager i mig. Lager av rädslor, ilska, prestation, svartsjuka, misstro mot mig själv, skam, sorg. Och längst in bor längtan och empati med mig själv. Jag vet idag att mellanmänskliga möten som präglas av ärlighet, sårbarhet och empati påskyndar processen ordentligt. Önskar att jag hade vetat det tidigare. Jag tror inte att vi hittar svar på alla dessa frågor på egen hand, svaren blir synbara först i relation till andra människor. Det är där vi blir till, i den djupa speglande kontakten.
Här kommer själva poängen (bra va?) När jag kände mig som ett andrahandsval så kunde jag svära på att min fru var mitt förstahandsval precis som hon är. MEN var det verkligen sant? Det jag saknade var djupa empatiska möten där jag fick möjlighet att vara i min egen sårbarhet. För att min fru ska möta mig där krävs att hon inte är rädd för hennes egen sårbarhet eller rädd för att blanda ihop mina och hennes känslor i en soppa av empati. Helt enkelt tillräckligt trygg i sig själv. Var hon då det? Nix. Min längtan efter att gå på djupet var en egenskap min fru absolut inte ville ha hos hennes förstahandsval (vid den tidpunkten i hennes liv i alla fall) och hennes behov av att hålla relationen på en saklig nivå var något jag absolut inte vill ha hos mitt förstahandsval. Vi var alltså inte varandras idealpartner! Men det satt hårt inne att erkänna att jag egentligen längtade efter en kvinna med andra förmågor än vad min fru hade. Det var mycket lättare att projicera ut på henna att jag inte var hennes förstahandsval..
Egentligen handlade det kanske mest om att vi såg vår relation från helt olika perspektiv och vi var helt kass på att pröva att kliva i den andres skor för att se hur det såg ut därifrån.
Frågan jag ställer mig nu är ”hur ser min önskerelation ut och hur kan jag göra mitt för att skapa den?” vilket känns klart relevantare än att frågan hur min önskepartner (förstahandsval) ska vara. Sen får jag väl se om det dyker upp en motpart som vill ha samma sak.. Det är i mellanrummet i relationen det riktigt fina bor! Men vi kan inte tvinga dit vår partner, hen måste gå dit av egen kraft.
Oj vad långt det blev, trevligt att du orkat läsa ända hit!
over and out
Peter
Mkt kloka tankar Peter!