love

Jag kommer ständigt i kontakt med dem: paren som inte uttalat eller kanske inte ens är medvetna om det i sig själva. De fullständigt olika känslomässiga nivåerna där ena parten tycker att det mesta flyter på som det ska, medan den andre allt oftare frestas av tanken på att leva själv.

Person 1: ”Vi bor toppen, båda har bra jobb och det blir regelbundna utlandsresor. Visst tjafsar vi ibland, men det gör väl alla? Känns som om vi har en bra arbetsfördelning. På det stora taget tycker jag att vi har det bra.”

Person 2: ”Jag gifte mig för tidigt i livet. Ofta känns det som om vi kommer från helt olika planeter. Jag längtar efter något djupare, samhörighet, kemi och så mycket mer än bara det praktiska.”

Förenklat kan man säga att det enda som person 1 har invändningar mot är det sporadiska sexet.

Är vi oroliga för att prata med varandra p.g.a. det som kan tänkas komma ut? Eller finns inte ens behovet (pers 1)? Nu tänker du kanske att ingen kan vara så omedveten i ett förhållande att man inte ser de svaga länkarna. Mitt svar är att oförmågan att se och kommunicera är mycket mer utbredd än vi kan föreställa.

Många vill inte ta tag i utmaningarna och problemen eftersom det blir alldeles för mycket krångel att brottas med. Vardagen är tillräckligt intensiv som den är. Vi hoppas att tiden fixar det. Orken finns helt enkelt inte där. I alla fall inte förrän det är riktigt akut.

Som du säkert redan vet: börja kommunicera, var tydlig med dina behov och vad du önskar av en relation, ta er tiden (varje dag) att prata om mer än det praktiska och håll ögonkontakt. Håller inte förhållandet mot bakgrund av en öppen och ärlig dialog, var det inte meningen att det skulle vara ni.

Här följer några tuffa lärdomar som skilda personer berättar om:

  • ”Jag ångrar att jag inte gav mig själv mer utrymme.”
  • ”Vi lyssnade alldeles för mycket på utomståendes åsikter.”
  • ”Jag lät ständigt barnen gå före henne/honom.”
  • ”Jag var inte närvarnade i förhållandet och jobbade alldeles för mycket.”
  • ”Trodde att jag kunde förändra honom/henne.”
  • ”Jag glömde bort mig själv och ångrar att jag inte tog mer hand om min kropp.”
  • ”Jag tog henne/honom för givet”
  • ”Vi pratade aldrig med varandra på riktigt.”
  • ”Mitt kontrollbehov dödade passionen och kärleken.”
  • ”Vi missade det lättsamma och att ha roligt.”

Livet är nu – i dessa andetag. Vad är det som verkligen, djupt här inne, betyder något?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare