I skrivandeprocessen av min bok om skilsmässa och separation funderar jag på vad känslor är och hur många olika ”mentala rum” de kan ta oss till. Våra känslor kan lyfta oss upp till husets takterrass där vi njuter och skrattar under månskenet, eller föra oss ned iIMG_3033 den mörkaste och dystraste källaren. Känslorna klär våra liv i ett oändligt antal nyanser, som på ett ögonblick kan byta skepnad.

Vad kan vi göra för att kunna tillbringa mer tid på den där takterassen? Vilka vanor behöver vi låta få ta större plats i våra liv, så att vi kan känna den där ljumma mjuka brisen där uppe på taket under stjärnorna?

 

© Copyright Michael Larsen