För någon vecka sedan skrev en god vän till mig: ”shit vad jag saknar att vara förälskad.” Jag förstår honom. Tillståndet som gör att vi känner oss oövervinnerliga och allt är möjligt. Ruset som motiverar till stordåd. Vi öppnar hjärtat på vid gavel för en annan och kopplar samman känslomässiga nervtrådar.
Eller gör vi det? Öppnar hjärtat på vid gavel. Det låter idealiskt, men verkligheten är att många blivit försiktiga och tänker sig för mer än en gång. Gammalt bagage skvalpar och gör oss strategiska och uppmärksamma. Vi är rädda för att slås till marken ännu en gång.
Men jag tror inte att vi kan komma förbi risken. Det finns inget som heter 100 % säkerhet när det kommer till kärlek. Galenskapen att riskera förlora allt måste få finnas där.
En sak har jag lärt mig av människor jag möter och genom egna erfarenheter: bästa sättet att skydda förhållandet är att vara snäll mot och jobba med sig själv. Att SE personen vi lever med. Inte slarvig, utan verkligen se och lyssna. Plus att ta en titt på oss själva i spegeln – på riktigt. Att våga tala om vad som finns inom oss – även rädslan.
Det är inte ovanligt att människor separerar och skiljer sig när de plötsligt en dag upptäcker att de förlorat sig själva på vägen. När vardags måstena och stressen är för stor tar tunnelseendet över och vi missar vår partner och oss själva.
Kärlek är långt ifrån enbart en känsla, utan handling och små gester. Förhållanden är inga företag som skall leverera vinst, utan människor med puls, drömmar, längtan, rädslor, hjärtan, blodkärl etc.
Det är lätt att bli fartblind. Vad kan vi göra för att stanna till lite en dag som idag?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar