För någon vecka sedan besökte jag kafét där jag skrev de första raderna på min bok. Det var några år sedan och då var det en oerhört skön atmosfär att sitta där med kaffet, datorn och idéerna. Vid det här senaste besöket var magin borta vilket kändes lite vemodigt. Detaljerna i inredningen hade ersatts med jag vet inte vad och personalen var oengagerad.
Det får mig att tänka på vad som händer i alltför många förhållanden: vi missar gesterna som håller lågan levande. Jag ser paret som under hotellfrukosten ler åt varandra. Berör den andres händer. Vid en första anblick hade man kunnat resonera: ”Ja, ja det har väl inga småbarn! Vänta bara!” Men de har barn.
Jag ser ett annat par: försjunkna i sina mobiler. Ett par trötta blickar och korta praktiska ordväxlingar.
Om vi går runt med idén om att kärleken är en känsla med stark attraktion och lust, har vi rätt. Till en liten del! Men ”måltiden” innehåller väldigt många fler ingredienser! Vi kan nöja oss med drive – through dag efter dag, men vad kommer att hända med våra kroppar. Vad gör det slöa med tvåsamheten på sikt? Hur formas våra emotionella kroppar av ensidighet? Vi behöver vara noga med råvarorna och näringsämnena som vi skapar middagen med.
Jag hör dem som resonerar: ”Så blir det med tiden. Man kan inte gå runt och vara förälskad i samma person hela tiden.”
Kärlek är mer än känslor! Det är viljan att vara närvarande, visa intresse och agera. Om barnen t.ex. ständigt är första prioritet kommer ni att glömma varandra, och likt en tomatplanta i sommarvärmen som inte ges dagliga doser av vatten, kommer att torka ut och dö.
Det handlar om hur vi bemöter varandra när det uppstår konflikter. Vill vi segra när det blir argumentation? Ständigt förvänta och kräva mer än vad vi själva ger?
Jag ser mannen som går fram till sin kvinna efter ett bråk: ”Vet du vad älskling? Jag har missat det där som du tog upp i morse och jag kommer att se till att ordna det framöver.” En mening som räckte för att hon skulle kunna känna ro igen. Inget mer grus i det fina maskineriet därför att han menade vad han sa.
Diskussioner och meningsskiljaktigheter uppstår i alla förhållanden, men de ger oss möjligheter: att växa eller distansera. Vi väljer! Ökad medvetenhet är inte gratis, utan den förväntar sig att vi stannar upp och är öppna för att se en bredare horisont. Egot gör allting så fruktansvärt smalt, vilket gör att kärleken inte kan andas fritt.
Jag minns någon som sa: ”Men om man inte vill och orkar försöka då?” Mitt svar är enkelt: ”Varför är du i förhållandet över huvud taget?”
Föreläsning Live – En levande Kärleksrelation. För stad och datum följ länken.
Michael Larsen – relationscoach
Tack Michael för alla fina texter du delar med dig av. Beroende av var jag är i förhållandet hittar jag alltid texter som passar min situation. Där är alltid en rad, en mening som träffar och som känns så skön. Dina ord stärker mig att göra det som känns rätt för mig. Önskar dig allt gott på din nya väg… Det kommer att bli bra.
Tack Michael!
Bl a det här tog jag med mig fr ditt fina föredrag i Örebro 16/10. Du har mkt ”matnyttigt” att ge!
Mvh Elisabet
Alltid bra skrivet!
Och tack för att du släppte ”skiljas utan att förlora sig själv”. Den bär jag nu med mig under min jobbiga separation, där jag känner ett stort svek när han lämnade mig……igen!
Idag fick jag en text och den sa ungefär lite samma som du tar upp. Jag slås lite då och då av hur glad o tacksam jag är för att ha funnit er båda. Ibland tänker jag… hur kan man låta bli att smittas av era värderingar och känsla för att ta tillvara på det vackra i varandra, att vårda sina relationer …
Den här texten fick jag :
Vi människor har en naturlig tendens att vilja undvika smärta. Smärta gör ont. Tyvärr leder undvikande oftast till ett lidande. Ett lidande som sätter sig i kroppen och som vi på olika sätt försöker att kortsiktigt döva.
Det kan handla om att vi alltför ofta spelar, äter, tränar, jobbar, shoppar, städar, porrsurfar eller tar till någonting annat som kortsiktigt lugnar och reglerar våra ibland galopperande nervsystem. Vi blir beroende eller medberoende.
Medberoende betyder att vi är beroende av att ”hjälpa” den som är beroende. Dansen är densamma. Här springer vi ifrån oss själva. Konflikter, svårigheter, oro och ohälsa lever sitt eget liv.
Att välja att sakta farten och att säga JA till ångest och abstinensens är inte lätt men oerhört läkande. Under varje konflikt ligger en önskan. En längtan som behöver begripas av oss själva och ibland av varandra för att inifrån och ut lugnas – denna gången långsiktigt.
Det är ingen svaghet att tappa kontrollen. Det är en styrka att ta tillbaka den.
Eva Berlander
Anneli, jag fick också evas text ( vi har samma stödpersoner ) och känner igen mig så mycket och lär mig mycket från Evas och Michaels texter. Tror att jag sakta, sakta läker och genom insikt efter insikt. Hoppas att jag nån gång får möjlighet att pröva ett nytt intimt kärleksförhållande. … jag tror det kommer vara mkt annorlunda än det jag har erfarenhet från: mina föräldrars och mitt eget. Allt gott till dig och alla andra här.
Håller med dig Hillevi, sakta sakta får jag också insikter.
Det gör mycket att läsa, prata, dela erfarenheter med andra och få perspektiv….
Eva och Michael har varit till väldigt stor hjälp och även Rory Kilmartin och Esther Perel.
Men Eva och Michael och detta forumet har gjort att jag alls kunnat se bortom sorgen och förstå att jag kunde inte kämpat mer, det räckte inte att jag förlät och ville lyssna och förstå och prata …
Jag hade kunnat lyssna och anpassa mig i dödagar …. för min partner ville inte lyssna på mig, ville inte höra mina tankar och känslor och ville inte säga förlåt för att säga förlåt innebär att man erkänner att man gjort fel och sårat någon och en person som aldrig vill erkänna att de gjort fel säger inte förlåt.
Så vill jag aldrig ha det igen.
Det förstår jag tack vare Michael och Eva.
Och tack vare de som skriver i forumet.
Tack Annelie för raderna i sista stycket. Precis, exakt så hade jag det. Aldrig ett förlåt. Nu förstår jag bättre innebörden i det. Har inte tänkt på det sättet innan. Tack!