”Jag ska bara gå in och se om han har träffat någon ny.”
”Hon har visat sitt sanna ansikte för mig så många gånger. Hon bryter ner mig, men när jag ser tecken på positiv förändring tänker jag: bara en gång till!”
”Vi kan ha helt fantastiska stunder emellanåt!”
”För det mesta är han underbar, men alla dessa lögner…”
Vi håller igång elden i den öppna spisen genom att lägga in fler vedträn.
Elden är en liknelse, en symbol för våra känslor och vedträna är uppmärksamheten och tiden som vi lägger in och som håller elden (känslorna) vid liv.
Personen som går in på sociala medier för att kontrollera om exet har träffat en ny partner försöker nyfikenhetslindra. Ju fler nyfikenhetslindringsförsök (vilket riskerar orsaka känslor av panik och ångest) desto mer näring får just nyfikenheten. Det kan kännas bra för stunden, men strategin tär på hennes självförtroende.
Vi kan inte mätta belöningssystemet eftersom det ständigt kräver mer. Och mer!
Mannen som går tillbaka till kvinnan för fjortonde gången har lärt det egna psyket att ”lämna” bara är något tillfälligt. Nya ”vedträn” läggs in innan glöden har hunnit dö ut, vilket innebär att elden tar sig igen. Och igen! Det skadliga förhållandet och återkommande återvändandet bryter ner hans självförtroende, och därmed också hans gränser och självbevarelsedrift.
Han försöker rädda självförtroendet genom att få relationen att fungera och kämpa för att hon ska förändras och bli stabil och kärleksfull. Hans belöningssystem väntar på nästa tillfälle av kortvarig respekt och lugn.
Vi kan endast bryta fixeringen vid en person som är skadlig för oss genom att stå ut med tomheten, rädslan och ångesten som kommer i kölvattnet när vi bryter mönster.
Att inte längre gå belöningssystemets ärenden får laddningen kring personen att mattas av. Förändringsfasen är kritisk och gör oss sårbara, men det går att bli fri. Inga fler vedträn!
Michael – relationsterapeut
Lämna en kommentar