Om du låter passion, lust och fantastisk sex vara din enda ledstjärna när det gäller att hitta rätt partner, kommer du oundvikligen att så småningom känna kallduschen längs med ryggen.
Det finns en hel del personligheter som lärt sig att bekräftelse är någonting som enbart ges och fås genom utseendet, och hur välpresterande de är i sängen. Det är så lätt att slukas upp i njutningens energifält och att förväxla detta med kärlek.
Alla blir äldre och vad skall vi fylla på oss själva med om allt enbart bygger på ungdomlig skönhet? Botox?
Förälskelse är både någonting fantastiskt och samtidigt något som kan vara oerhört vilseledande. Sexuell attraktion som enda grundstenen i ett förhållande gör oss villiga till att vara emotionella sopstationer. Hur är det med tillit, pålitlighet, trygghet, transparens, godhet, inre skönhet, generositet, kommunikation…?
Vi styrs i alltför hög grad av rädsla för ensamhet och att inte duga/räcka till. Vi offrar integriteten för att passa in och få känna kärlek, eller rättare sagt, det vi tror är kärlek. Brödsmulor för vad?
Hur många har inte suttit där med smärta och ett oändligt antal frågetecken för att ”kemin kändes så rätt”?
Att välja rätt person av rätt anledning är ett vackert konststycke som vi behöver lära oss. En av grundförutsättningarna för detta är att vi någorlunda väl känner oss själva:
”Vem är jag? Vad vill jag? Vad värdesätter jag i livet? Vad har jag att ge?”
Rätt partner/person:
- Vill dig väl (inte bara då det är skönt flow) även då det stormar. Han eller hon finns där för dig i alla lägen. Personen är empatisk och kan ge omtanke till dig. Liksom till den egna personen.
- Känner sina rädslor utan att vara helt i händerna på dem. Vi kan inte leva i ett helt och sunt förhållande om allt handlar om rädsla för ensamhet. Skulle du vilja leva med någon som valt dig enbart p.g.a. rädsla för att vara ensam. Vill du enbart vara utfyllnadsmaterial i någons liv?
- Har impulskontroll: kan hon/han hantera och kanalisera frustration, sorg, ilska, sexualdrift etc. ? Om du inte älskar emotionella berg och dalbanor så sök efter personen som har hittat tryggheten på insidan. I alla fall en någorlunda stark sådan.
- Har slängt checklistan och ser dig som oändligt mycket mer än punkter på en önskelista. Du känner dig sedd och lyssnad till. På riktigt!
- Behandlar andra respektfullt.
- Lever fri från illusionen om perfektion. Ingen av oss har full koll och har greppat allt, så därför är det nödvändigt att förstå och känna empati för vår egen och partnerns brister och sprickor. Se skönheten i imperfektionen.
- Humor (inte detsamma som att skoja bort) är ett någonting vackert, eftersom det mjuknar av kanterna och injicerar optimism. Att skratta tillsammans är ett afrodisiakum.
Ikläd dig inte rollen som tidsfördriv i någons liv. Ta dig själv på allvar utan att bli tungseriös. Inse på djupet att kärlek läker. Att självrespekt är ett val. Tyck om dina vanor så att det kan lysa i dina ögon. Det är ingen dålig inledning att börja bli en bra partner till sitt eget liv. Att vilja sig själv väl så att vi kan ge.
Michael Larsen – relationscoach
Där satt den
Det där var nog din bästa artikel – för mig alltså. Tack!
// Christel
Mitt i prick! Precis detta brottas jag med just nu; att värdesätta mig själv och inte tillåta någon att använda mig som utfyllnad.
Tack Michael!
När jag läser de senaste tre inläggen så känner jag att det verkligen handlar om mig. Det ligger så nära. Det du skriver Michael är verkligheten hos många av oss. För egen del en sammanfattning över hur det har varit i mitt tidigare sjuttonåriga äktenskap, insikten om vad som gick fel och möjligheten att det faktiskt finns en framtid. Jag har landat i att det måste börja med mig och att jag behöver lära känna mig själv för att veta vad jag behöver och mår bra av. Hur mycket jag än försöker vara tillags, anpassa mig och vara den som jag tror min partner vill ha så kommer det bara bli fel och falskt. Oäkta. Har insett att jag idag egentligen inte vet vem jag är, vad jag vill – ja, har t.o.m. svårt att veta vad jag vill göra på min semester. Kan känna en sorg över att jag ägnat åratal av anpassning och att förhandla bort mig själv i tron om att det är bra och sunt, när det i själva verket är precis tvärtom.
Träffade igår en nära vän som verkligen lyssnade på vad jag berättade och jag slogs av den skillnad det faktiskt är i att bli bemött med ögonkontakt, intresse och kloka synpunkter och egna reflektioner. Det i stark kontrast till att prata förbi varandra, hamna i försvarsställning, känna fladdret av osäkerhet i bröstkorgen. Det blir väldigt tydligt hur viktigt det är med vad som händer inom en i mötet med en annan människa.
Jag ser verkligen framåt men inser att mina nya insikter gör tankarna om en ny relation både svårare och lättare.
Det tog mig 52 år innan jag förstod vad som gällde. Nu har jag träffat en fantastisk partner som är precis så som beskrivs i texten. Är 54 idag.
Allt det du skriver ska man försöka berätta för sina barn så att de har någon riktlinje att gå efter. Och kunna fånga upp dem när de stöter på patrull.
Tack för den betydelsefulla texten.
Med vänlig hälsning,
Lena
Insiktsfullt klokskap som man förvärvar. Om man stannar upp sätter sig själv i främsta rummet. Det är integritetshöjande på ett balanserat och vuxet sätt. Tack Mikael för dina tankar…. en bekräftelse om mina värderingar. <3
Bra skrivet och håller med om 98%.
Men det är ta mig fjutton inte fel att ta hand om sitt yttre också. Varför ska alltid det skambeläggas. Jag mår bra om jag känner mig snygg och fräch och ja kalla mih ytlig men INGEN man skulle fånga mitt intresse med ett dlafsigt ovårdat utseende. Tycker det kan få vara en kombination. Att titta på den man tycker om och tänka åh vad stilig han/hon är..han/ hon mår bra och tar vara på sig..det är ett afrodisiak i sig. Att hålla sig fräch är inte likhetstecken med att vara ytlig.
Att ”välja” rätt partner? Vem kan välja? Det är inte som att plocka frukt och bär. Jag brukar då sannerligen inte bli vald, och att jag skulle kunna ”välja”…? Ska man skratta eller gråta åt ett sådant råd.
Håller med dig Lotta de är inte många som finner en intressant och att välja bort den som visar intresse men där det finns vissa delar som stör är inte lätt.. sannolikheten att den jag gillar gillar mig är microskopisk även om jag har många kvalitér och är bra många sätt. Får väl skaffa husdjur så det finns någon tycker duger att älska.
håller med dig
Om man funnit den som har allt det där men där passion och attraktion saknas? Hur gör man då?
Har precis hänt mig!
Och nu känns texten logisk men samtidigt väldigt förvirrande. Känner mig faktiskt lite otillräcklig
Så sant som det står skrivet …….
Vi är nog många som håller med i allt du skriver samtidigt som frågan ekar inuti ……” var finns denna rätta person ” ? Vi vill alla hitta denna Mr /Mrs right på alla plan
Många tankar och mkt att ta i beaktning för att det skall bli ” bästa möjliga för bägge ”……..
Man hoppas på att hitta rätt
Tack Mikael för alla kloka ord och en mkt bra bok när den behövdes som bäst
Tack för ännu ett klokt och ”lugnande” inlägg! Läser här varje dag, både inläggen och kommentarerna och det är så skönt att känna att det finns fler som är på samma plats i livet och någon som ger vägledning.
Så lätt att bli rädd för ensamheten och känslan av övergivenhet är så jobbig men med någon annan som hjälper till att visa vad det är man ska vänta på så blir det lugnare inuti. Har äntligen kommit lite närmare känslan av att ”allt blir bra” hur vet jag inte men nu är nu och nu vill jag må bra med mig själv. En dag i taget! Tack alla för att ni delar med er!
Ibland tror jag att jag är ”one mans woman”
Jag tycker det är konstigt att jag inte fattar tycke för någon annan. Hur kan jag bara ha ögon för denna destruktiva man.
Allt du skriver är så klokt och helt korrekt Mikael.
Men det är ok för en stund, sedangår jag tillbaka till mitt ohälsosamma tänk igen. Varför kan jag inte stå fast och beslutsam för det jag egentligen känner. Varför ger jag alltid vika. Ibland känns det som en inre kamp som jag aldrig tycks vinna.
Tycker så illa om mig själv. Vad är jag för förebild för mina döttrar?
Det är så lätt att falla i denna fälla och så svårt att kravla sig ur. Har varit där och inser idag att jag verkligen gjort korrekt val. Svårt inse när man är mitt uppe i det. Uppskattar mig själv och tycker det är skönt och avkopplande att vara själv, samtidigt som jag vet att förr eller senare dyker det upp en livskamrat som har likasinnade värderingar . Empati är a och o. Har levt med en person som var empatilös och man tror personen ska lära sig , ändra sig , men NEJ, de klarar inte av detta, bara och inse. Tack för intressanta artiklar, skönt och höra att man inte är ensam.
Tack
Jaha så läser jag ännu engång och slås av hur viktigt det är att inte vara kär i kärleken! Men att hitta rätt är inte lätt, trampar på i gamla fotspår tills man kommer på att det är något som är fel! Bryter med det man är i, ska hela sig själv och våga börja om!
När man har ett förhållande bakom sig som inte fungerade, då vet man vad man inte ska göra om! Att träffa någon mitt i livet är kanske inte så lätt, har nycker och idéer som ska appliceras på någon ny. Det man går på först är ju lust, passion och förälskelse, då i detta rus är det dags att säga: hej där är detta rätt och riktigt???
Det tar tid att lära känna någon, du är inte lika formbar som när du är typ 20 år! Så vad är viktigt, jo kommunikation jisses vad man behöver/ska kunna kommunicera. Kärlek sitter nästan mer på insidan än på utsidan, tankar, sex, lust, passion och kommunikation ska komma överens inte minst stämma överens, bara finnas som när pusslet plötsligt ligger där framför dig och det enda som saknas är en bit av himlen!
Du letar efter den och den ligger där framför dina ögon, du tar den lägger den på plats och allt bara stämmer!! Så häftigt när det sker!
Att dela saker, att öppna varandras sinnen, att ha roligt ihop, kunna skratta åt samma saker, inte åt varandra utan med varandra det är inte alltid lätt!
Smyga in det man själv tycker är kul, intressera sig för den andres tidigare och nuvarande liv, inte glömma att motparten har ett tidigare liv (om man träffas mitt i livet har man en ryggsäck som bör vara omstuvad). Vara rustad med tålamod, lösa konflikter direkt då inte med hårda ord utan lugnt och sansat, kommer så mycket längre då!!
Så ärlighet, kommunikation, lust, passion, sex, förälskelse, kärlek, intresse för motparten, ja listan kan göras lång, då undrar jag finns denna person???? Ja det gör den förstås gäller att hitta pusselbiten, hav förtröstan lita på att du finner den, har jag gjort tror knappt att det är sant!!
Tack för att du finns i mitt liv, vet inte hur ofta jag säger till dig: jag älskar dig, i mina ögon är du bara bäst! Och menar det från botten av mitt hjärta:)
Din C
Precis så bör det vara i ett förhållande, utan listor på önskningar om hur man som person inte alltid kan leva upp till.
Tack Mickael