”Som jag ser ut! Inte konstigt att jag har varit singel i fyra år.”

”Avskyr min röst! Jag låter rädd och hysterisk när jag pratar.”

”Min ekonomi tillåter inte någonting utöver det basala. Summan på mitt konto speglar min obegåvning.”

Vad är det vi säger om oss själva i tankarna? Skulle vi säga det till ett barn, vän eller en älskad?

Varför har vi gett oss grönt ljus att förminska och förakta jaget?

Tänk så många drömmar självkritiken och självföraktet har berövat människor!

Vi tar på oss en kamouflagedräkt för att inte synas. Allt för att inte avslöjas i vår skam. Kanske hemlighåller vi t.o.m. för oss själva hur illa vi tycker om personen i spegeln. Vi kör på som vanligt och hoppas att allt ska gå vägen. Att någon inte ska ropa: ”men han har ju inga kläder på sig!”

Självförnekelse eller grandiositet. Två ytterligheter vars syfte är försöka rädda oss från: ”jag är värdelös!”

Förnekaren: ”jag behöver ingenting. Jag klarar mig.”

Den grandiose: ”jag har rätten till! Allt ljus på mig!”

Den unga mannen skjuter upp ansökan till en utbildning som han längtar efter att få gå, men rädslan för att inte bli antagen får honom att ”vänta till ett bättre tillfälle.”

Kvinnan tar inte på sig den vackra vårklänningen (den har hängt längst in i garderoben i två år) eftersom den är ”för fin” för henne.

”Om jag syns för mycket så kan jag bli ifrågasatt och kritiserad. Om jag syns kommer någon att ha en åsikt.”

Vi är kanske rädda för att ta för stor plats då vi inte vill vara vulgära. En kvinna berättar: ”min mamma skrek ständigt efter bekräftelse under min uppväxt. Jag avskydde det och vill inte bli som hon. Så tacky!”

Vi kommer att ifrågasättas. Vi kommer att få höra det ena och det andra. Vi kommer att konfronteras med rösten inombords som viskar hånfullt: ”och vem tror du att du är? Borde du inte komma ner på jorden?”

Självkritik och självrannsakan kan vara hälsosam om den används på rätt sätt, men alltför ofta blir vi tyranner.

Vad har aldrig fått se dagens ljus p.g.a. en stenhård inre censur?

Det är din mänskliga rättighet att få bära det där klädesplagget. Du får lov att misslyckas, men även lyckas. Skjut inte upp det nödvändiga! Ansök! Fortsätt inte med att försöka rädda personen som inte respekterar dig. Lev på ett sätt som får dig att känna förtroende för dig. Svårt? Ja, självklart! Men det går att träna upp självvärdets muskel.

Självkritikens förödande röst & så börjar du respektera ditt jag – webinar onsdagen den 4/5 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach