Jag håller på att tända ljuslyktorna för att skapa stämning utanför dörren inför gästernas besök. Det blåser lite lätt, vilket är tillräckligt för att släcka ut ljusen om det inte vore för det skyddande glaset. Det brinner vackert och stämningsfullt i mörkret.
Även du och jag behöver den där barriären; skyddet för att inte släckas ut!
En gång i tiden var mina gränser alldeles för svaga inom romantikens område. Skilsmässan hade nött ner mitt hälsosamma försvar och jag ville av hela mitt hjärta hitta ett nytt sammanhang genom en relation. Längtade efter att få ge och ta emot kärlek. Revansch på livet efter smärtsamma motgångar.
Kärleken skulle ställa allt till rätta!
Men mina gränsposteringar var inte bemannade av mina grundvärderingar, så jag försökte vara till lags, visa mig duglig och handlingskraftig. Var inte medveten om hur självutplånande jag betedde mig. Medberoende var min följeslagare och min kommunikation inombords var: ”gör allt i min makt för att försöka vara någon som jag tror att du vill att jag ska vara.”
Vad hände med: ”vad behöver och vill jag? Är jag ärlig mot mig själv?”
Medberoendet har många olika uttrycksformer, men extrem anpassning, osund välvilja och självutplåning är några av de tydligaste tecknen på att vi inte har en kupa av ”glas” runtomkring oss. Människors behov, förväntningar, känslomässiga sår, missbruk och gränslösa beteende kan med lätthet stjäla gnistan i våra ögon.
Låt frågorna och inställningen få bli din inre heliga katedral: ”det som jag går med på nu, är det ok? Skulle jag vilja att mitt barn, eller framtida barn, en dag accepterade detta från en partner?”
Om svaret är nej; varför tillåta att du utsätts för det?
Låt integritetens gränser få vara okränkbara oavsett romantik, attraktion och/eller rädsla för ensamhet. Ljuslyktan!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Tack för liknelsen. Något jag ska bära med mwj!