Jag hör alltför ofta om personerna som blir förälskade i varandra, men där det gamla livet med ett ex inte städats upp. Eller användandet av en annan människa av kött, blod och själ, som trampolin för komma ur en relation som sedan länge är dödsdömd. Löften som generöst delas ut, men som slutar med svek och osanningar. Drömmar och längtan som oundvikligen rör sig mot stupet.
Kraften i förälskelsen är en av de starkaste drogerna som finns. Den kan förföra oss till att gå med på och kompromissa kring sådant, som vi innerst inne vet är fruktansvärt destruktivt. Vi ser sanningen men blundar för verkligheten: ”för tänk om det kommer att bli bra en dag?! Jag älskar ju honom/henne över allt!”
Familj och vänner som ser att vi förlorat greppet. Vi blir vilsna främlingar i våra egna tankar och hjärtan. Skuggor som egentligen skulle röra sig bland solstrålarna.
Jag tänker inte ge några råd, eftersom jag vet hur svåra de kan vara att följa – fråga istället dig själv: ”vill jag vara ett alternativ B, tidsförströelse, statist i ett drama, ångestdämpande medicin, rollen som kickgivare…..?” Nej!
Det här livet är oerhört kort min bloggvän; skall vi fylla det med oro, rädsla och kronisk stress? Eller lugn, skratt och kärlek?
Michael Larsen – relationscoach
Skiljas utan att fastna – webinar den 20/4 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Sanna ord. Jag har ganska nyligen givit den mannen son jag är otroligt förälskad i ett ultimatum. Du måste lämna din fru och städa upp innan vi kan ses igen. Jag vill inte vara nr 2. Risken att bli påkommen är stor och att sabba för en hel familj på det viset är inte rätt. Om det är så att deras låga falnat för länge sedan så är det bättre att göra på rätt sätt. Trots att det oxå gör ont för familjen.
Som Micael skrev livet är för kort.
Jag tog igår beslutet att ta bort honom som är nummer två nu under min skilsmässa ur mitt liv. Dessa Goa underbara män är värda o bli behandlade med respekt o all den kärlek de behöver.
Jag har inte varit otrogen eller så men när känslorna kom smygande för denna vän under diskussioner om allt så blev jag själv chockad.
Risken blev uppenbar att jag skulle utnyttja honom när jag som mest behövde nån. Nej han är värd en kvinna som inte använder honom som ett tidsfördriv för att komma genom sin skilsmässa
Jag hoppas dock att han finns där när mitt är klart o jag är redo för nytt
Jag återkommer hit ibland i perioder, läste mycket när jag gick igenom en separation för 2,5 år sen…
Sedan blev jag blixtförälskad i en ny man, och han i mig. Denna relation har fram till väldigt nyligen varit ett triangeldrama och jag var nr 2. Det tog nästan 2 år för honom att skilja sig och under tiden har han levt vid min sida men på ett konstigt sätt varit låst vid exet och försökt ”reda upp” saker i den relationen, som – redan innan vi träffades – var dödsdömd som du skriver. Ändå har de två klamrat sig fast vid varandra på ett sjukligt sätt. Han har ljugit, förhalat skilsmässan trots att han säger att han vill leva med mig, svikit mig och varit väldigt arg mitt i allt detta, vilket gått ut över mig och vår relation. Han har mått väldigt dåligt men inte tagit hjälp. Jag ställde ett ultimatum för några månader sedan, men först nu skilde han sig. När handlingarna väl skickades in tog det en vecka. När vissa lögner kröp fram nyligen, om saker som hänt under våran relation som jag inte kände till, kände jag att jag fick nog. Litar inte på honom en sekund. Jag tänker inte vara någon nr 2. Han säger att jag aldrig varit det, medan jag känner att två år passerat och kantats av lögner. Jag behöver ta reda på om han är vid min sida för att han vill det, eller för att den destruktiva relationen till exet verkligen är körd. Duger jag först nu?
Nu gör han vad som helst för mig, ångrar sig och säger allt som en kvinna vill höra. Nu är vi vid den dagen ”då allt kommer bli bra”. Och helt plötsligt vet jag inte vad jag känner alls. Knappt någon sexlust – en känsla jag aldrig upplevt förut, vilket skrämmer mig – och känner mig bara helt tom. Så sårad och sviken. Är mina känslor borta? Går det att reparera?
Vilket kaos du har fått gå igenom Sårad! Jag förstår att du känner som du gör: det är ju så mycket som kommit upp under resans gång. Tilliten har blivit skadad. Kanske är det en bra idé att ni tar en paus från varandra så att du kan sortera kring var du står i allt detta? Varma hälsningar/Michael
Jag håller med och har agerat så som du skriver. Men tyvärr har mitt liv efter beslutet för över 2 år sedan inte fyllts av kärlek och lugn utan av en gigantisk ensamhet och sorg. Man måste nog acceptera att det alternativet också finns. Man väljer att vara ärlig och väljer bort strul, men får istället för en ny relation en stor ensamhet som är existentiellt krävande.