Pojkvännen sedan tre år vill inte ha barn och vill att hon ska avbryta graviditeten. Kvinnan blir inledningsvis tveksam p.g.a. rädsla att mista honom, men gradvis byggs det upp ilska och så småningom t.o.m. hat mot mannen som påstår sig älska henne.

När pojkvännen tjatar om abort, känner hon medvetet och/eller omedvetet att han hotar henne, eftersom hon och fostret/barnet är ett. En symbios som får henne att göra allt i sin och naturens makt för att skydda livet som växer och utvecklas i hennes kropp.

Kvinnan berättar: ”det kändes som att han (pojkvännen) ville bränna ner templet (symbolen för min kropp) och livet som skyddades genom en tunn hinna mot en säker död i världen här utanför. Varenda instinkt i min kropp och själ skrek: kom inte nära!”

Vi män behöver tänka på och förstå dessa krafter i mötet och samtalet med den vi älskar, därför annars kommer hon att känna att vår kärlek är villkorad och t.o.m. självisk.

Kvinnans pojkvän var lyhörd och ödmjuk och förstod. Idag har de ett vackert litet barn som ”badar” i kärlek.

Livet har en makalös förmåga att försöka skydda sig från utplåning. Ett av dem kan vara genom en ung kvinnas känslor som förmedlas vidare till tydliga ord som uttalas.

Detta är ett exempel från verkligheten som är oerhört komplex. Det är kvinnors okränkbara rätt att säga ja eller nej till en graviditet! 

Michael – relationsterapeut