Frågan är väldigt enkel: tar relationen din kraft eller ger den?
Blir du lätt inombords då du tänker på partnern och det ni har tillsammans? Är det skönt att bara hänga i hans/hennes sällskap? Kan du vara dig själv?
Du är mätinstrumentet – känslorna i kroppen talar om hur det står till. Allting kommunicerar.
Det är stekhett i luften och paret håller på att lasta ur bilen som är fylld med strandsaker. Barnen på ca 3-4 år ser matta ut. Det är minst sagt en hel del som skall släpas ned till havet och synen är inte avundsvärd. Mannen svettas som jag vet inte vad. Han stannar upp i aktiviteterna och tittar på kvinnan: ”fan, vad du är fin!” Hela hennes gestalt ler. Familjen rör sig nedför slänten som leder till det spegelblanka glittret.
”Det där kostade ingenting” tänker jag. En till synes liten kärleksgest som spred sköna ringar på ytan – kärleksnäring.
Meningen med livet? Se, lyssna, känna gott, vilja väl och samla outplånliga intryck. Lära och växa genom de emotionella lågkonjekturerna. Minnen som sprider leenden, ett behagligt nu och framtidstankar som bygger ett levande du.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Idag e jag lite deppig, för jag vill å hoppas så mycket…men vet inte hur länge jag kommer orka hålla uppe de här ljusa å positiva tankarna om kärleken å framtiden. Det är verkligen en utmaning att med tålamod hålla fast vid ljuset! Men jag vet inget annat jag kan göra…att falla ner i misströstan är ju inget som leder till något gott. TÅLAMOD PETRA!!! 😀
Tur det finns många ljusa människor som kan hjälpa till att hålla modet uppe 😀 som du Michael å ni fina här på bloggen 😀
Kan förstå hur du tänker och känner. Särskilt nu när det är sommar och semestertider.
”Lyckliga” par överallt.
Hela stan är full av nykära människor.
Som du själv säger, TÅLAMOD! 🙂
Förstår att det är jobbigt att vänta o längta, men din tid kommer, fina Petra! ❤️
Kram
Tack för din förståelse å ditt stöd vännen! Kram ❤️
Precis så känner jag också! Liten tröst i alla fall, att du inte är ensam.
Kram
Jag vet att jag är långt ifrån ensam! Tack för det! Kram
Du beskriver det så bra, Petra ❤ Som sagt du är inte ensam, jag känner likadant. En frustration utan dess like. Vet inte hur jag ska härda ut. Kram till dig ❤
Tack Lisa! ❤️ Jo, frustration är en bra beskrivning av att gå omkring med längtan å inte veta hur länge det ska ta.
Och även jag har mitt i frustrationen mött en man som jag klickar så otroligt bra med å som ger kärleksnäring och som jag får ge utlopp för känslor å tankar till…MEN han är inte för mig. Lever redan med en kvinna. Å jag måste hålla emot…massor!!!
Jag försöker tänka att det måste ha nån vacker mening. Att jag kanske ska få känna hur härligt det kan vara när jag hittar han som är menad för mig. Att det ska kännas likt det här…utan hinder i vägen. Men det e som att få suga på den godaste karamell å måsta spotta ut den igen 😀
Precis det där hade jag länge bara haft en fantasi om. Kärleksnäring, uppskattning men framförallt respekt för min person. Mannen jag var tillsammans med drog ner mig, jag kände mig tyngd och osäker i hans sällskap och han var mig otrogen. Trots detta sa han att han älskade mig då jag försökte lämna honom.
Jag hamnade på en tillställning där paret mittemot mig, en man i 50-årsåldern och kvinnan runt 40 satt. Alla pratade och plötsligt ser jag hur mannen lutar sig över bordet och ger sin kvinna en fantastiskt kärleksfull blick samtidigt som han säger högt; ”Åh vad du är vacker älskling…” Hon tittade knappast märkbart tillbaka och svarade med ett smalt streck av läppar ingenting… Jag mindes detta tillfälle starkt en lång tid därefter och önskade inget annat än att finna någon som såg på mig och sa sådär. Mannen och kvinnan såg jag aldrig mer.
Min destruktiva relation kämpade jag vidare med och två år senare hade jag äntligen lyckats ta mig ur. Nu har jag träffat en fantastisk man som bekräftar mig, är kärleksfull och kärleksnärande i allt. Att det sedan skulle visa sig vara mannen jag mötte för 2 år sedan, det hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott. Han och kvinnan hade efter 10 års äktenskap skiljt sig och han berättade hur tungt det hade varit att inte få någon kärlek tillbaka i sin relation. Nu har vi träffats i lite mer än ett år och allt känns bara fantastiskt. 🙂
Men åååhhhh WOW!!! TACK!!! Nu tändes ljuset igen!!! 😀 😀 😀 Vilken vacker historia!!! ❤️
Jag ryser..vilken vacker berättelse 🙂 det ger hopp..
Jag ryser också!
Så fint .
Underbart bara helt enkelt! Tack för du delar med dig ❤️
Underbar historia att läsa om idag när regnet öser ner.
Ryser och blir rörd! Så underbart!!
Härligt!
Underbart Anna!
Man vet aldrig vad livet har att erbjuda. Glad för din skull. 🙂
Lycka till med er kärlek! ❤️
häftigt! snacka om sammanträffanden! kram!
Tänk…det var precis det här jag å flera andra behövde få höra idag! TACK Anna för att du ville hålla uppe hoppets å ljusets låga framför oss precis just nu! 😀 ❤️
Vissa dagar regnar och blåser det Petra men du har ditt mål klart och det är din ensamvandring. Äg den och bestäm själv tempot. Helt ok att stanna i tältet och käka choklad när vädret är visset. Lyssna på smattret, känn vinden, andas…
En annan dag går du flera mil! 🙂
Åååhhh…nu började jag gråta (på jobbet) 😀 Tack Kim! Sååå otroligt fint skrivet av dig!!! ❤️ Vilken skön tanke. Hjälper mig massor just idag. Det e mysigt med regn, gott med choklad å ni håller mig varm 😀
fint! 😀
Jag fick ofta höra av exet hur mycket han älskade mig och hur fin han tyckte jag var. Själv kunde jag inte se vad han tyckte var så fint med mig. Jag kunde vara mig själv med honom och jag trivdes i hans sällskap. Han fick mig att känna mig älskad. Nu har han lämnat mig och jag mår fortfarande dåligt över att han lämnade mig. För att jag älskar honom än. Men kanske får jag känna så igen. Att få känna mig älskad och känna hur fin killen tycker att jag är.
Nu har det gått 7 månader och jag kämpar varje dag. Medans han är kär och mår bra. Fan vad orättvist 🙁
När jag läser tänker jag tillbaka och är idag helt övertygad om att mina erfarenheter från mitt långa förhållande (som var praktiskt men saknade helt kärleksnäring från oss båda skulle jag våga säga idag för småbarnsåren tog över)
Även livets andra inslag av så mycket sorg, förluster och smärta har gjort mig stark och när jag blev dumpad för ett år sedan hamnade jag i ett underläge som jag inte begrep mig på. Jag bestämde mig att bara fortsätta med positiva tankar och se livets möjligheter men mitt hjärta sörjde mannen utan all logik, jag spenderade många stunder med en önskan att han skulle inse att jag var älskvärd. Jag kom att förstå hur svårt det var lämna det destruktiva som mer kantrat vår tid, jag som är stark och driven var helt överrumplad och utsatte mig med att hoppa isäng med honom trots att han sa att han bestämt sig och kände inget för mig, han klev kallt upp efteråt och stack – men jag fattade inte det destruktiva i det :/ Tillslut så insåg jag att jag förtjänade mer och att det var bara jag som kunde byta vy.
Jag kom även att inse att jag var mycket mer än det han lyckats få mig tro och känna, jag skapade nya strategier och visst var det tufft stundvis men när känslan av styrka & kärleken till mig själv växte så infann sig en livskvalitet på hög nivå. Visst så var det slitigt då han vägrade se sitt barn och hotade om vårdnadstvist men familjerätten sa att låt han stämma mig för han kommer behöva visa på sitt ansvar och det är ju obefintligt så de bad mig vara lugn)
Jag fann mig själv och kom att se vilka otroliga styrkor jag har.
För en månad sen gick jag på en dejt och det var mer tänkt som en kul grej (för jag var trodde jag var helt känslomässigt avstängd och att jag hade bra murar som hindrade från att bli förälskad)
Men vi har setts en handfull gånger och redan efter några timmar fanns energier flödande och jag kämpade mot det ologiska att kunna känna nåt så har jag nu insett att jag drabbats av ”passion”
Jag tror att min resa att finna mig själv ger utdelning och mäktig är känslorna som flödar, jag får lära känna mig själv i en näringsrikt känsloflöde. Jag har börjat förstå att det logiska är att känna och jag får känna på vad kärleksnäring är.
Både den jag ger mig själv, den jag får känna och den jag ger.
Jag trodde aldrig att jag skulle nå dessa nivåer – trodde att det tillhörde andra och att det gick att läsa om i en blogg eller se på film.
Det finns en tid för allt <3
Tack, ytterligare en fin å hoppingivande historia ❤️
Tack❤️ Tänker att all smärta och sorg gav en djupare dimension och efter att spenderat all tid med att dejta mig själv (vilket varo lärorikt) blev detta en bonus;-)
Tack fina för låtarna <3
Ja, det finns en tid för allt.
Vilken resa du har gjort.
Lycka till med livet och kärleken. ❤️
Jo & det känns skönt att kunna känna styrkan i att komma ännu ett steg högre och se att det finns kärlek att uppleva ❤️
Men visst får jag jobba lite med mig själv efter många destruktiva förhållanden och just nu handlar det om att bearbeta rädslan att verkligen vara värd att älskas…..Vi pratar mycket om känslor och upplevelsen att vi föll för varandra direkt.
Den förbryllar oss lite då vi nog föreställde oss att vi kunde kontrollera känslorna och anpassa dem om vi skulle känna att vi ”passade in logiskt”
Jag sa förra helgen att jag har kommit att förstå att det är det just det här som är logiskt – känslorna & passionen. För det andra är praktiska detaljer som går att lösa, jag tror inte att det går praktiskt att lösa ”att känna passion”
Lycka till själv & Trevlig sommar ❤️
ja där ser man hur bra det kan gå!! kram
❤️ Kram
Har några låtar som jag lyssnar mycket på just nu som kanske kan värma nåt fler hjärta 😀
Journey – All the way
Samuel Ljungblahd – Hold on to the light
😀 JÄTTEFINA
Tack för låttipsen! En låt som jag tycker är väldigt trösterik är Tårar från himlen med Frank Ådahl.
Tack själv, den va också fin! 😀
Paraply med David Pagmar
Oj, vilka bra tips! Tack Anette 😀 kram på dig
Jag har kommit till en fas då jag känner mig ensam och tom. Jag vet att det är endast jag själv som kan fylla detta tomrum men jag saknar att ha någon speciell. Att få se någon annans ögon glittra, att få känna närhet och passion. Jag vill älska och bli älskad på riktigt, på det sätt som du Michael beskriver. Jag läser andras underbara kommentarer och det inger mig med hopp. Jag måste ge mig själv tålamod för ibland känner jag att jag vill springa lite för fort på min resa med mig själv.
Du får tänka att du har allt det härliga framför dig, Emma. 🙂
Kram
Du kan få komma in i mitt tält å äta lite choklad så känns det kanske liiite bättre! Choklad e bra skit!!! 😀
Mitt mätinstrument – känslorna i kroppen som talar om hur det står till, hade jag lyckats stänga av ett tag. Men dagens inlägg och några härliga kärleksberättelser här körde igång mina tankar igen.
Vet ju vad mitt mätinstrument har att säga men livet är för komplicerat för att lyssna på det. Det mätinstrumentet åker upp och ner på sin skala beroende på hur jag mår av livet som är väldigt tufft o energikrävande. Men det talar ändå sitt tydliga språk: ”Jag vill något annat. Vill känna o uppleva mer än det här. Men orken o möjligheterna finns inte för att agera just nu.”
Sambon är go, kärleksfull o bekräftande och vi har det ”bra” men jag har inte längre några kärlekskänslor. Jag tycker om honom men känner bara omtanke, trygghet o tacksamhet.
JAG har pratat, JAG har drivit, JAG har kommit med idéer (men orkar/bryr mig inte längre när det är bara jag som tar tag i den biten), men VI fortsätter att kämpa, VI vill, VI hoppas… Fast vi gör nog det av olika anledningar. Han av kärleken till mig i dagsläget och jag av den gamla känslan/hoppet om den stora kärleken som fanns med starka känslor, passion, åtrå, samhörighet, VI-känslan och mkt mer som har försvunnit pga att viktiga ingredienser fattas och har sakta men säkert tagit död på min kärlek.
Men jag är övertygad om att livet blir bra till slut, trots att jag så ofta tvivlar på det. Ensam, med sambon eller med någon annan. Det får framtiden visa. En dag i taget mot ljusare tider.
Kram till er alla! ❤️
så vackert från ditt hjärta direkt! och det kunde vara mitt liv du beskriver!!! jag står själv och velar, ska jag orka ta tag i relationen EN gång till? vad krävs för att det ska fungera? samsyn? eller måste det vara lika med inriktningen? känslan? hur ska vi få fart på våra känslor igen? vad krävs och vad kan vi göra? kram på dig! lycka till
Tack Mia!
Lycka till med dina funderingar och beslut.
Kram
Du skriver så beskrivande om mitt liv… Inser att jag slagit av känslor och mätinstrument. Inser oxå att mätinstrumentet slagit i botten, eller snarare i toppen ett par ggr senaste månaderna.. Varför agerar jag inte!?!?!
Lever dock till skillnad från dig i ett bekräftelselöst, snarare förminskande förhållande med en narcissisk person som har misshandlat mig verbalt och även vad man kan tolka som fysiskt misshandel… Borde egentligen vara lättare att lämna då, när man har uppenbara anledningar.. Jag kommer på mig själv att leva i parallella världar. Har en stor rik inre värld där allt är lungt och skönt och kärleksfullt. Men dras hela tiden tillbaks till verkligheten av hårda ord, kontrollerande och förminskande. Och inte minst kaoset med hans frånvaro och ändå när det passar honom, ”uppfostran” av våra barn…
Och självklart kämpar båda. På sitt sätt. Och av olika anledningar.
Blir det inte mer än såhär?
Joo Åsa, mer än så där ska det bli. Så där ska du inte behöva ha det.
Gör ont att läsa om din vardag med hårda ord, kontrollerande och förminskande. Du förtjänar ett bättre liv med rätt sorts kärlek.
Jag har följt bloggen i ett halvår nu och läst om många olika relationer. Det är många som har det tufft. Både de som har blivit lämnade och de som vill lämna.
När jag läser om människors liv här på bloggen så känner jag att jag borde vara nöjd, vad har jag att klaga på.
Fast jag är inte nöjd o lycklig.
Vi har våra problem trots att mkt är bra. Jag kämpar för att hålla ihop men det börjar bli jobbigt. Han är glad o nöjd som det är.
Ta hand om dig Åsa och tänk på dig själv. Lycka till med livet!
Kram
Nyskild. Mycket ångest. Saknar min kärnfamilj. Känns tungt ofta. Inte alltid men ofta. Känns som två 40-årskriser knäckte oss.
För alla som är intresserad av relationer måste jag bara tipsa om den norska serien Bör de gifta sig- finns på SVT play. Tänker att den hjälpen borde man verkligen fått som ung i början av sitt förhållande inför familjebildning- att se hur olika personligheter antingen krockar eller passar och hur man samspelar. Ja, hur man beter sig har djup inverkan på andra. Inte för sent att lära, men tänk så många familjer man skulle rädda! Så här efter vår separation 8 år senare kan jag tänka att det var inte konstigt att det inte gick, vi var alldeles för olika som personer, olika syn på livet mm. Och det är ju ingens fel- vi var helt enkelt inte ämnade för varann. Återstår bara att finna den som är det…! Kram alla fina!
Ja, så är det ibland, ganska så ofta faktiskt. Man är helt enkelt inte ämnade för varandra.
Gillar Nalle Puhs och Nasses dialog om livet.
Nasse: ”Puh, vi har fått 2 händer, 2 ben, 2 ögon och 2 öron. Men varför har vi bara ett hjärta?”
Puh tänker efter en stund och svarar:
”Det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänt till någon annan, som vi själva måste hitta för att det ska bli 2.”
Lycka till att hitta HAN som är ämnad för dig, han som har det andra ❤️:t!
Kram
Tack! Vilken fin berättelse! ❤️ Önskar dig detsamma!