För mig är tid lyx, eller rättare sagt: När jag kan bestämma över min tid, är det lyx. Att ha tid är ingen självklarhet, eftersom det finns så otroligt många måsten i vardagen, som driver oss in i tidsfällan. Vi vill hinna med att checka av så mycket det bara går i kalendern. Den inre stressen skapar en känsla av dåligt samvete, där vi sällan eller aldrig känner oss tillräckliga. Klockan har blivit centrum i våra universum.
Det går att slå ned på takten genom att bl.a. fråga sig själv: ”Är detta ett inbillat måste, eller är det VIKTIGT PÅ RIKTIGT?” Inte sällan glömmer vi bort att göra åtskillnaden. Det som är viktigt på riktigt är bra relationer, eftersom de ger energi och skapar lycka.
När jag är med mina döttrar är jag en rik man. När jag skriver, ”hänger” med familj och vänner, njuter av god mat, föreläser och ser hopp i människors ögon, lever jag i överflöd.
Om du någon gång under dagen skulle besöka en oas som slår ned på tidstakten, så har jag en fråga: Hur ser din lyx ut, som inte går att köpa för pengar? Vad ser du dig själv göra, eller inte göra?
Tänker själv mycket på det där med TID och har valt att försöka undvika använda tidsbrist, mycket nu vet du, hinner inte osv som skäl för varför jag inte gör något. Jag försöker använda begreppet prioritet istället. Jag prioriterar X men inte Y, då handlar det ju om ngt annat än att ”inte hinna Y”. Ger en mycket bättre magkänsla överlag, och framför allt gör det mig medveten om vad jag prioriterar.
Tack för ett tänkvärt inlägg!
/Helena på http://herothecoach.com