Det är bara att gå ner på stan en dag som idag – 1:a advent, så kommer påminnelsen: ”du är singel!” Yngre och äldre par, barnfamiljer som går runt bland glöggdoft, pepparkakor och sprakande små eldar. Känslan av ensamhet inleder sin flirt.
Under lång tid var jag övertygad om att ett liv som singel var lika med misslyckande. Det förväntades av mig själv att jag alltid skulle leva i en fantastisk relation och utan en sådan, skulle livet vara likt en ödslig dammig grusväg. Enda sällskapet hade möjligen varit en kringstrykande katt.
Har släppt idén om att lyckan ligger i om jag har ett förhållande eller inte. Missförstå mig inte: jag tror fortfarande på att de flesta av oss är gjorda för att ha en annan människa nära – riktigt nära, MEN inte som ett socialt måste eller inre krav, utan för att det bara är så det är i hjärtat.
Det är just det här med att släppa taget om förväntningar och bilden av vad som är lycka som öppnar dörrar. Det är de otåligt orimliga förväntningarna som gör att det låser sig. Vi börjar jaga och nöjer oss med det näst bästa på bekostnad av det bästa.
Om du tycker att livet som singel emellanåt känns tungt, så tänk på att nya människomöten ständigt är på gång. Det kan ligga runt hörnan, ett par andetag bort. Det är ingen billig affirmation jag erbjuder dig. Livet är så: de emotionella nervtrådarna inom oss vill bli sammanbundna med någon annans.
Under resan mot ett möte gäller det att behandla sig själv på ett sätt som gör att vi kan tycka om vårt eget sällskap, och verkligen förstå att vårt värde inte ligger i om vi har ett förhållande eller inte.
Vad är det bästa du kan göra för dig själv en söndag som idag?
Jag tänker ge mig ut efter en lussebulle, pepparkaka med glasyr och en kopp kaffe. Får se om mina tonårsdöttrar tänker hänga på sin Pappa.
Michael Larsen – livscoach
Hej. Du verkar ha många svar.
Det jag undrar är hur man gör för att faktiskt acceptera och gå vidare efter ett uppbrott, hur släpper man hoppet och önskan över att bli tillsammans ingen. Efter tio månader är jag fortfarande fast i dom spiralerna. Häromdagen fick jag höra av en vän att hon sett han fika med en tjej. DET GJORDE(GÖR) SÅ ONT Trots allt var den relationen var inte alltid en dröm, underbar men många gånger orolig och klyddig.
Hur gör jag?
Det är inte lätt att gå vidare. De flesta av oss har ingen on/off knapp som bara gör att vi glömmer. Du släpper önskan gradvis och det kan ta tid, ibland lång tid. Men under tiden: se till att göra sådant som får DIG att må bra. Fråga dig själv vilka drömmar du har: hur kan du göra för att förverkliga dem? Hur vill du att din nästa relation skall se ut?
Fysisk träning gör dig starkare både fysiskt och mentalt. Du släpper hoppet om att bli tillsammans igen genom att koncentrera din energi på att tycka om det du gör i vardagen. Det värsta vi kan göra är att sitta hemma och vänta på att den andra personen skall ångra sitt beslut om att lämna. Vem vill du vara om ett år från nu? Det är mycket jag skulle vilja säga dig kring detta.