Häromdagen när det handlade om MAKTSPELET skrev jag om vikten av att: ”hold your ground.” Vad betyder det i praktiken och vad är det vi skall stå upp för?
När vi utsätts för sådant som har till syfte att försvaga oss, händer ofta exakt det maktutövaren är ute efter: vi börjar tänka förminskande tankar om oss själva – ”han/hon har kanske rätt? Är nog inte en så bra förälder som jag trodde. Såsom han tittade på mig, måste det vara något fel på min kropp.” Energiläckaget blir totalt.
Maktpersonen lever nästan alltid i förnekelse. De anser sig bara vara ”ärliga” och ”tydliga.” Ofta agerar de så övertygande att det inte går annat än att tro dem. Den sociala kompetensen och förmågan att strö smicker omkring sig gör dem ofta respekterade (på ett ytligt plan). Upphöjande av det egna namnet är deras primära ledstjärna och de vill bara vårt ”bästa.”
Frågade under min utbildning en av lärarna hur man känner igen en psykopat, eller en person med psykopatiska drag. Hon svarade på sin otroligt vackra engelska: ”du känner det efteråt; trött och dränerad. Kanske t.o.m. smickrad, men att det är något som inte stämmer (går inte alltid sätta fingret på vad). Inte ovanligt att man känner sig skyldig och värdelös. En soppa av motsägelser.” (Obs! Alla som kör med maktutövande är inte nödvändigtvis psykopater).
VAD ÄR DET SOM STÅR PÅ SPEL? Vad är insatsen och hur hög är den? Vad riskerar vi att förlora när vi har med dessa personligheter att göra?
Jo, vårt självförtroende/känsla, integritet, tanken om att vara en ok person (och mer därtill), viljan till att veta vad vi innerst inne vill, närvaron som förälder, respekten för oss själv och livsglädjen.
Fråga igen:
Vad är priset jag betalar för att ha en maktspelare i min närhet? Vad kan jag göra för att skydda mig? Om du är förälder så ställ frågan: vad är det jag vill att mitt barn skall se när hon eller han tittar på mig?
DU ÄR INTE NÅGONS BEDÖMNING AV DIG. DU ÄR OÄNDLIGT MYCKET MER ÄN SÅ.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Hej Michael, tittar in här varje dag för att läsa dina tankeväckande inlägg, tack!
Jag levde med en psykopat i 15 år, vi fick 2 barn och det tog lång tid innan jag vågade lämna honom. Han gjorde mig bla ensam och isolerad och hotade att hämnas via barnen. Tillslut kom jag ur det, han träffade en ny fru nästan dagen efter men han glömmer inte. Han bråkar och jävlas fortfarande 7 år senare. Jag visste ju att det skulle vara så här och jag håller honom ifrån mig så gott det går. Vår stora tjej förstod tack o lov för några år sedan men den mindre tror fortfarande på hans lögner men jag vet att hon en dag kommer fatta hur det ligger till. Det är en svår balansgång hur man skall försvara sig utan att sätta barnen i kläm. Jag tar oftast skiten för deras skull, det går inte ens att fråga hur barnen mår utan att få höra hur värdelös människa man är, nu är de tack o lov såpass stora att jag inte ens svarar om han hör av sig. Kram L
Som jag skrev i kommentaren till GJ: Linda, du kämpar en strid som ingen skulle behöva slåss i. Män som beter sig allt annat än värdigt. Ingen borde ha det så här. Kram av hopp till dig.
Hej Linda ! Kan bara säga att jag haft det exakt likadant…och har ett h-e fortfarande. Fick också 2 barn m denne mannen…men han ser till att ”mata” barnen med helt fel information, förvränger för att skydda sig själv o för att svartmåla mig. Mina har börjst förstå hur deras far är…men jag är den som får förklara det ”rätta” så att sanningen blir som den ska vara. Dom har tyvärr vatit med om alltför mycket…sett för mycket..så mina anmälningar till SOC har haglat in…men inget händer. Har kallat honom till familjerätten då han spelar ut mig med ekonomin helt…jag försörjer barnen ensam trots att vi har varannan vecka. O min lön är så mycket mindre än hans. Även där lyssnade dom så hans lögner o jag gick förnedrad, kränkt gråtande även därifrån. Jag har försökt ta all hjälp dom finns…men finns ingen…bara en rättstvist kvar – det enda jag kan göra! Mina är inte så stora än…o en tvist vet jag inte om nån av oss orkar med / ska vara ytterst påfrestande säger dom alla -både ekonomiskt och tufft med alla utredningar som blir. Hur ska man göra…vad är rätt?? Ska man vänta ut barnen eller ska man gå in i en rättstvist?? Jag är helt slut…börjar äntligen komma lite på fötter o börjar bli glad igen. Men kommer bakslag hela tiden som dräper en…
Usch!! Har många år kvar innan barnen är stora nog…
Känner exakt med dig Linda…hemska män dessa o har fler bänner som haft det likadant…tyvärr!!
Det gör ont att läsa din historia GJ. Att människor kan bete sig så…Jag ser i dig en som kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan. Du är en av alla de vardagshjältar som vi aldrig läser om och ser i media. Hoppas verkligen för dina barns skull att deras pappa vaknar till och inser vad han håller på med. Önskar att det fanns något jag kunde göra. Alla varma tankar till dig. Kram
Tack Michael 🙂
Ja det har varit mitt livs prövning detta…har varit under ytan så många ggr o då länge så förlorade mig själv för ett tag. Men jag är född självständig…o har slitit mitt hår o vrängt ut o in på mig själv miljoner ggr…o kommit fram till en sak varje gång – det är inte fel på mig! Fick rätt hjälp…i smyg då..tog ledigt från jobbet gör att åka på dessa samtal under flera år…sen bestämde jag mig bara en dag. Jag måste härifrån o det kommer ordna sig…
Gått med facit i hand, starkare ur detta h-e o önskar att ingen skulle behöva vara med om detta…men tyvärr är vi alltför många.
Tack för fina ord Michael..tas varmt emot 🙂
GJ lider med dig, det enda jag kan göra är att säga vad jag själv gjort och som hjälpt mig. Var som dig i början och ”krigade”, varje gång jag sökte hjälp av familjerätten och soc fick vi komma på samtal och varje gång satte han barnen emellan så att de mådde jättedåligt, och vet du vad jag kom fram till som hjälpte mig, att helt enkelt acceptera att detta krig kan jag inte vinna. Och om jag framför barnen ”rättar” det han säger, gör inte jag likadant som honom då? Jag bestämde mig helt enkelt för att hålla mig undan och vara den bästa föräldern jag kan vara. Hur han är får stå för honom. Det kanske tar 10 år men sedan förstår dem. Hoppas det hjälpte dig något. Ta hand om Dig! Kram
Tack Linda!! Jag har faktist hoppat på det tåget också…att låta dom fp se vem han verkligen är. Men vissa saker kan jag bara inte låta bero…då anmäler jag o d måste jag, det är mitt ansvar. Kan inte bara blunda där. Du har kanske inte haft just dom problemen som jag där…men vill bara påpeka att jag förstår exakt hur du menar – och jag har dom sagt hoppat på det tåget nu sen en tid tbax. Har fått nog av myndigheter…finns ingen hjälp att få. Det är ens ”eget race” som gäller…o helt ärligt så gräver dessa männen en sån enorm lejongrop åt sig själva. Tack rara du för din uppmuntran o tips…o du Linda
Vi går vinnande ur den här kampen – vi ska hålla huvudet högt o barnen känner o ser vem som bryr sig. Så ceep on going -I will ♡ Kram på dig
GJ, självklart kan man inte acceptera vad dom helst, hoppas ditt ex lugnar ner sig, skickar styrka!
Förra våren gick jag på soc ett halvår och pratade med en kvinna som jobbade med våld i nära relationer en gång i veckan. Det var skönt att få prata ur sig lite frustration. Kolla om det är en möjlighet för dig! Lycka till! Kram
Linda 🙂 Har gjort det sen 8 år tbax o gör fortarande…hon var min enda livlina under lång tid o den ende som verkligen förstod!! Dom är enastående och behövs verkligen…
Men vet du Linda..jag är på väg upp o reser mig med huvudet högt nu snart 14 år senare..
När jag ser han idag o hör hur han ”håller på”…så tycker jag bara synd om han. En så liten människa i en enorm fasad….han mår egentligen så dåligt..men kommer nog aldrig komma till den insikten.
Kram på dig…o jag är högt ovanför ytan idag 🙂
Blir så ledsen när jag läser era inlägg Linda och GJ!! Att människor kan vara så hemska mot varandra, och värre är, människor som stått oss so nära. Har en väninna som också levt med en liknande man. hoppas ni båda snart mår bra! Sänder styrketanker till er båda!
Ha tack och lov inte någon erfarenhet i mitt privata liv av något liknande, förutom en vän jag snart ”gjorde mig av med” och mår mycket bättre nu.
Jag råkar lite då och då ut för mycket energikrävande människor i mitt yrke och undrar ibland om de är värda att hålla kvar eller ska lite fint sålla bort dem……