”Jag har inte fått träffa mina barn på åtta månader och vet inte var jag ska ta vägen med mina känslor.”

”Hon svartmålade mig inför alla våra vänner och nu är jag ensam. Fullständigt ensam!”

”Tidigare hade jag koll och levde ett fantastiskt fint liv. Nu är allt borta!”

Många har det i sin fysiska och/eller emotionella DNA: din identitet är ett med dina framgångar. Och ett med dina misslyckanden!

Jag pratar med männen som på veckor sett sina liv rasa samman. En kärlek som tröttnat av ett oändligt antal anledningar.

”Nu i backspegeln kan jag se att jag arbetade alldeles för mycket. Ville att hon och barnen skulle ha ett bra liv och glömde bort henne/oss. Hon träffade en annan och i min förtvivlan skickade jag några alldeles för arga meddelanden. Chocken gjorde mig till en idiot och nu är allt förstört!”

Jag lyssnar till er vars hela livsmening kretsade kring familjen. Vars hela kompass var hon (om ett heterosexuellt förhållande) som du var tillsammans med i elva år eller mer. Hon som hela din framtidsplanering kretsade kring. Kvinnan som gjorde dig motiverad, fick dig att känna mening och som var barriären mot meningslösheten där utanför. Kanske älskar/älskade du henne från djupet av ditt hjärta. Kanske var du beroende av henne!

Vem är inte sårbar i kärleken? Eller i rädslan för den tomma ensamheten?

Några av er är rädda för er egen sårbarhet. Rädda för att ni ska vara destruktiva mot er själva om hon inte är där som er kompass?

Några av er har levt med psykologiskt trasiga personer vid er sida och snärjts in i medberoende, som gjort att ni raderat ut de egna gränserna och behoven.

En del av er har härskats sönder av en narcissist och vet inte längre vad som är verklighet och vad som är inbillning. Gasljuset vars syfte är att du ska tvivla på din egen verklighetsuppfattning.

Några ord från henne om vilken hemsk pappa du är och har varit, räcker för att det ska komma ett brev som får det att knyta sig i bröstkorgen. Ord som fått män fundera på att ta sina liv. Lögner som de inte har kraft att försvara sig emot.

Anklagelser som i vissa fall är sanna och som då måste få konsekvenser oavsett mående.

Ett grundlöst svartmålandet kan vara näst intill omöjligt att försvara sig emot och kan knäcka den mest stabile!

Jag vet att ni är alltför många! Som bär på en smärta ni aldrig förberetts på att bära. Ensamheten som vi inte vet vad vi ska göra med.

Men!

Två fötter mot golvet om morgonen. Ta hand om ditt yttre oavsett vad. Sköt det praktiska hur illa det än värker i själen. Förgifta inte dig själv med destruktiva bedövningsmedel som oundvikligen förvärrar allt.

Stå upp och stå ut!

Rör dig framåt med värdigheten som din absolut närmaste allierade. Kränk under inga som helst omständigheter ditt ex och barnens mamma; oavsett vad hon har utsatt dig för. Gå inte i fällan att fullständigt förlora humöret och omdömet.

Ett gott liv är den bästa revanschen mot den som har sårat dig och kanske vill se dig på knä.

Ett gott liv!

Även om du just nu inte tror på att sådant finns. Livet är fullt av överraskningar som är bra för dig; och se därför till att vara väl förberedd då de presenterar sig.

När du håller självrespekten tätt intill kommer barnen, kanske inte nu, men en dag i framtiden då de förstår, att vilja träffas.

Även om du misshandlats emotionellt, så kliv upp i tid om morgonen. Ut och gå eller spring. Rensa ut de mentala gifterna och ta reda på hur ett sant jag för sig genom livet. Kaos kommer så småningom att ersättas med insikter och handlingskraft.

-Michael