”Jag trodde att jag hade blivit knäpp!”
”Mitt självförtroende var fullständigt utplånat – så jag stannade!”
”Jag lämnade. Återvände. Lämnade….återvände osv.”
Kvinnor och män som förlorade sig själva i ett raffinerat schackspel, där spelreglerna ständigt ändrades av den narcissistiska personligheten. Mannen eller kvinnan som under alla omständigheter ser till att ha kontrollen.
När ni möttes fösta gången kände du dig utvald och känslan inom dig var hypnotisk: ”äntligen har jag mött någon som verkligen förstå mig! Jag har aldrig känt en liknande magi! Det är som att X kan läsa mina innersta tankar! Vilken kemi!”
Oj, oj, oj! Den där upplevelsen av att känna sig som den mest betydelsefulla personen i världen. En som lyssnar till vartenda ord du säger och som kommer med finstämd och intuitiv återkoppling. Vem förälskas inte i det/den?
Några månader förflyter och så smyger sig den konstiga känslan på: ”varför sa han så? Jag förstår ingenting!”
”Den där anklagande blicken som hon gav mig. Den går inte att ta miste på! Var det någonting jag sa?”
Vi börjar rannsaka oss själva för att upptäcka fel som vi kan reparera, så att den underbara ursprungskänslan ska återkomma. Vi hör den egna rösten be om ursäkt och vi anpassar oss.
Din lyster har i n-personens ögon börjat falna (de älskar nyförälskelse) och du känner av det, och anstränger dig ytterligare för att komma tillbaka upp på piedestalen. Ibland lyckas du under kortare perioder, men snart är du tillbaka likt emotionell tiggare som försöker vara tillmötesgående för att slippa kritiken. Du har ju sett hur ”fantastisk” hon eller han egentligen är.
Och så tar självanklagelserna vid, eftersom att om en sådan begåvad, karismatisk, verbal, smart och socialt omtyckt person reagerar så, ”måste det ju vara någonting som är fel på mig (?) Om jag bara försöker och anstränger mig lite till!”
En narcissist tröttnar alltid och kommer ständigt att söka ny bekräftelse från andra. Nytt ger kickar – ”det gamla” gör dem uttråkade.
De ser aldrig fel och brister i sig själva, men är experter på att se det i andra! Han eller hon kommer med etthundra procents säkerhet få dig att tvivla på dig själv och din verklighetsuppfattning. Du vänder felen mot dig själv och försöker ytterligare. Du lägger även massor med energi på att försöka analysera och förstå hans/hennes uppväxt och hitta orsakerna till det destruktiva beteendet.
Tills du en dag förstår vad det handlar om: den fruktansvärt destruktiva narcissismen. Du söker information och stärks av igenkännandet. Svackor, men du hittar gradvis styrka och beslutsamhet. Men emellanåt hamnar du i tvivel, eftersom han/hon är expert på charm och övertalning. Så lätt att återvända!
Michael Larsen – relationscoach
Allt stämmer såsom du beskiver för mitt liv med mannen jag levt med i drygt 30 år förutom att han (vad jag tror till 99 %) inte har varit otrogen och att han är mer en dold (ej utåtriktad) form av narcissism. Det är en så mild, subtil, grad men jag är en HSP så jsg ser detta och jag har fått kämpa med min självkänsla. Jag genomskådar hans manipulationer och håller god min. Han har goda sidor men jag orkar inte med hans dåliga sidor längre. Jag upplever att han är en lömsk person och har svårt att lita på honom. När jag sa för en tid sedan att jag vill bli särbo och framförde mina skäl ( jag avslöjade inte att det i huvudsak beror på honom för husfridens skull) så förstår han inte dessa. Men han verkar ha funnit sig i detta nu så vi kan lösa det utan större problem. Dock så bävar jag lite för den dagen jag flyttar. I nu-läget har jag ingen lägenhet på gång.
Det är en galet svår erfarenhet, Och så skönt att Du kan sätta ord på det som du så ofta gör. Det där som inte alla kan förstå även om många vill väl!
Vill ta din text och ha med mig som en typ av ID-kort, säga;- titta här! Det här är varför jag mått så dåligt och anledningen till att hela mitt liv förändrats, anledningen till varför jag tvingas välja bort vissa människor i min närhet eller i alla fall pausa kontakten.
Anledningen till alla tankar och funderingar som fyller varje vaken vaken minut och de flesta av mina drömmar på nätterna.
Anledningen till att jag för alltid kommer vara en något annorlunda person än den ni kände innan.
Men det är inte bara av ondo, fina saker sker också under tiden och efter upplevelsen av en kris. Men svårt att riktigt för stunden känna att det varit värt smärtan, som ofta består av att vara ensam i att bli förstådd.
Tack igen Michael, du är grym!
Johan. Jag är en som kan förstå. Vet hur fruktansvärt jobbigt det är att inse att den man levt och har barn med är en narcissist. Visste inte innan att det fanns såna människor. Undrar om man någonsin kan bli ”sig själv” igen. De frågor man har får man ju aldrig svar på eftersom de vägrar svara. Ändå är det kanske det ”lilla” som skulle behövas. Du är inte ensam om att vara en annan person än innan.
Johan, du sätter också ord på hur jag kände det när jag läste texten! Förstår det där med id-bricka. 1,5 år efter att jag slutligen brutit fortsätter läkningsprocessen. Då och då stiger ett paket med en del av mig själv upp till ytan och vecklar ut sig. Det är en lycka att känna. Kanske är det så till slut att den hemska erfarenheten kommer att ha fått dig att förstå vem du är och vilka värderingar du har på ett orubbligt sätt. All lyckönskan
Idag. 2 år efter jag lämnat en narcissist som jag levde tillsammans med och fick barn med, har jag börjat läka. Hitta lugnet och mig själv igen. Vilken j*vla resa det varit. Hemskt, upp och ner. Samtidigt som man ska vara en förälder som fungerar. Kan tipsa om ” no Contact” så gått det går. Info om barnen via mail och lämningar via dagis. Låt inte N nå dig igen, komma under din hud. För minsta lilla chans tar N och så får du börja om att bygga upp din sfär igen. Även ” Grey rock/ grå sten” metoden fungerar bra, om man väl måste ses. Var grå och ge inget, inga privata händelser, känslor eller uttryck. N har ingen rätt till något sådan som den kan använda emot dig vid tillfälle. Lycka till! Tack för din hjälp!
Hej Michael och andra läsare!
Jag har försatt mig i en knepig sits och vill gärna ha era råd. Under de sista åren av mitt äktenskap blev jag involverad med en annan man, jag var otrogen alltså. Borde ha tagit mitt ansvar och lämnat mitt äktenskap direkt men det är en annan historia. Mannen jag var otrogen med har jag efter min separation fortsatt att ha en relation med men på ganska lösa grunder. Han vill inte binda sig, vill inte träffa mina barn, vill inte planera för framtiden. Kort sagt så vill han leva kvar i vår affär trots att vi nu båda är skilda/separerade och fria att göra vad vi vill. Saken är den att han har narcissistiska tendenser så trots att han säger till mig att han inte vill ha något riktigt förhållande så lyckas han ändå manipulera mig till att stanna kvar och ge mig små glimtar av den relation vi skulle kunna ha, det jag suktar efter och (tror mig) vilja ha. Han kan vara hård och brutal i sitt tonfall i ena sekunden och i nästa är jag fantastisk och härlig. Han lägger också gärna ord i min mun som om han vet exakt vad jag behöver och vill ha, men lyssnar ogärna på vad jag säger… Är också väldigt dömande mot andra människor som inte faller honom i smaken ”tjock, ful, gammal, vem vill kn***a henne/honom” etc. Utseende och att man håller sig i form är det viktigaste, personlighet är oviktigt.
Jag har också haft kontakt med hans ex som han bedrog med mig och hon har gett mig rejäla varningsflaggor. Säger att han är notoriskt otrogen och bekräftelsesökande, att han inte kan låta bli att involvera sig med andra kvinnor. Hon har även tagit dig till hjälp Michael för att till slut komma ur deras destruktiva relation vilket tog många år trots att hon visste att han bedrog henne med flertalet kvinnor. Enligt henne var du tvärsäker på att den här mannen är både psykopat och narcissist.
Han kan ju inte förneka att han varit otrogen med mig men i övrigt förnekar han allt ansvar över det som hänt. Här kliver martyren fram med stora steg, han blev minsann också sviken och felbehandlad och det var det som var problemet, inte hans beteende. Han har i princip inte gjort något fel tycker han. När jag berättar saker hon sagt säger han bara ”ja du får tro vad du vill”.
Så vad är då mitt problem? Det är väl bara att gå kan man tycka? Ja mitt rationella och intellektuella jag säger ju också det men ändå sitter jag som i ett skruvstäd. Trollbunden av charmen och de fina stunder vi har, stolt över att gå vid hans stiliga sida ute bland folk, otroligt attraherad av honom sexuellt, mår urdåligt av att tänka på att vi inte ska ses igen. Sitter just nu och skriver en för- och nackdellista för att själv få se svart på vitt hur vår relation ser ut och ändå ursäktar jag honom gång på gång. ”Han menar inget illa”, ”han tycker ju om mig”, ”han är ju snäll och mysig för det mesta”.
Jag är en kvinna i mina bästa år med bra familj, jobb och umgänge. Vad ska jag göra för att ta mig ur det här? Känner mig maktlös och vilsen i den här situationen. Och väntar bara på att hans nästa otrohetsaffär ska uppdagas…
Hej ME,
oj så lika våra historier är! Kusligt. Har haft ett otroligt vackert passionerat kärleksförhållande men en man som lämnade sin sambo för min skull och vi inledde ett liv tillsammans som älskande och särbos. Vi var båda överens efter enbart några veckor: vi var varandras livs kärlek, meant to be, skulle bli gamla ihop. Han sa han sökt så länge men att det tagit honom 48 år att äntligen hitta rätt! Visst ringde varningsklockan då han haft flertal korta förhållanden hela livet tidigare men valde att gå på känslan. Och som det stod i inledningstexten: den hypnotiska känslan för det är exakt så det känns. Som om man är oförmögen att stå emot så fort man pratar eller står öga mot öga. Hela ens försvar försvinner liksom och det finns bara en utväg… att vara tillsammans!
För tre veckor sedan rasade mitt liv då det visade sig att det som jag trodde var min största kärlek i livet har haft inte bara ett längre förhållande parallellt utan också 6 andra som han träffat när jag gjort annat, via dejtingsajter, jobbet, samt även sådana han inte riktigt kunnat säga hej då till sedan tidigare. Eftersom han bor i Göteborg och jag några mil därifrån och vi sedan hans separation våren 18 är särbos samt han jobbar i Stockholm några dagar per vecka – så har det varit lätt för honom att hålla det hemligt. Hur han har hunnit övergår mitt förstånd. För vi har varit konstant nykära och har hörts 20 ggr om dagen mellan god morgon och god natt. Vid ngt tillfälle har vi rest på kärleksresa 2 dagar varpå han åkt hem sovit med sin dåvarande sambo en natt sedan iväg till annan älskarinna dag 3. Överöst oss alla tre med mängder av kärlek när han inte är med oss, 3 tjejer under loppet av tre dagar. Till det lite nätdejter under samma period. Med facit i hand så har vi egentligen aldrig haft en relation då vi varit enbart VI.
Jag är välutbildad framgångsrik och duktig i min karriär och detta verkar vara något han dras till. Jag har hittat 8 stycken han haft parallellt med mig – i större eller mindre utsträckning – och många av dem har samma ”profil” som mig. Gärna smarta affärskvinnor. Precis som om det ger en utmaning. Vi är också alla familjetjejer med höga moraliska värderingar med stora hjärtan. Detta gillar han med. Han är också extremt duktigt på att få alla att känna att de är ”the one”, utvald. Samt att övertyga om att det finns verkligen bara du. Ingen annan.
Även om jag nu självklart lämnat så vill han ha en andra chans säger han varit snett ute och vill ägna livet åt att få mig trygg att älska mig sakta bygga upp vårt superstarka liv framåt. Han är en poet när det gäller ord…och väldigt hypnotiskt övertygande. Jag har sett alla filmer läst många böcker om psykopater som manipulerar, man skulle tro man skulle reagera när man själv råkar ut för en… men faktum är att jag sitter här och gråter sedan tre veckor för jag älskar honom fortfarande och är förtvivlad över att min framtid med honom gått i kras. Har tom funderat på att åka på vår inplanerade semester med hans barn till alperna denna veckan (vilket jag givetvis hoppade av från) samt om ”han ändå inte menar allvar med att ångrar sig, att han varit snett ute under någon form av sjukdom men aldrig mer” kanske är sant.
Har lämnat och lämnat men han tar liksom inte nej som ett svar, fortsätter överösa kärlek och ånger. Det är nästan det värsta. Jag funderar på att blocka helt för att kunna gå vidare. Han håller mig liksom tillbaks med dessa vackra ord.
Han är extremt framgångsrik i sitt jobb där han säkert har oerhörd nytta av sitt manipulerande. Tror detta ger honom en kick med…. att nå ut och påverka så många. Men samtidigt har vi levt ett högkvalitativt liv med mycket lugn mys och barn. Extremt bra sex och mycket närhet och kramar… vi är otroligt dragna till varann. Så det är otroligt sårande att han haft andra parallellt trots vår magi, samt att han dessutom förnekat mig inför dessa andra. Medans jag skrikit ut till alla att jag träffat mitt livs kärlek har han visst inte gjort det… han har hållt sina options open. Det värsta är att lögnerna är så trovärdiga så bra och så fort jag haft tvivel har han charmat mig tillbaks eller vänt det mot mig att det är mig det är fel på, att jag är svartsjuk. Han är en underbar man, lagar mat, serverar dyra viner, tar hand om disken myser och älskar vara nära umgås ge uppmärksamhet. Bara den lilla detaljen att han inleder flera förhållanden han inte verkar kunna ta sig ur…
Har pratat med hans ex samt flera av de andra kvinnorna, vi har funnit en tröst i att vi är alla smarta som inte låter sig luras sig så lätt men ändå att vi är flera som köpt allt med hull och hår. Vi har stöttat varann och jag har försökt informera dem så gott det går. Men är säkert på att mörkertalet – det får vi nog aldrig reda på. Detta kommer ju bara att fortsätta. Det verkar som om hans barns mammor har upplevt liknande så det går lång tillbaks….
Gärna tips på hur man hanterar!? Blockerar? Vad skall man säga hur skall man hantera? ME…. trodde inte det fanns fler…men du verkar ha varit i alla fall i en mini-version av min upplevelse….
Jag har börjat se mer nu på hur personer behandlar andra som en måttstock för hur deras personlighet är på riktigt.
Jag upplevde mig väldigt bekräftad men det var egentligen hans behov av mig då som styrde hans bekräftande förstår jag nu och det kan vara ett bra tips kanske.
Om bekräftelsen man får hör ihop med personens behov av sex eller beröm eller annat så kan man se att om de inte får det så slutar man få bekräftelse. Och man kan då också se om de bekräftar andra o behandlar dom väl även om de inte får något av dem tillbaka för om de inte gör det så har de alltid en agenda med sina komplimanger eller uppvaknanden eller kärlekshandlingar.
Jätteglad att jag hittade den här sajten ikväll. Har för ett par månader sedan avbrutit ett mkt långt förhållande med en person jag TROR har en narcissistisk personlighet. I vårt fall slutade det med att jag började sätta gränser, ifrågasätta och i grund och botten var jag också trött, less, förbannad över att bli illa behandlad. Min ”strategi” blev nog att provocera fram en brytning från hans sida, för själv kunde jag inte förmå mig att gå…
Det ironiska – men inte så roliga – var att det sista året av vår relation (som var på/av/på/av i nästan 10 år) insåg han att jag (!) var en narcissist… Hur som helst så känner jag mig såhär efteråt fullständigt förvirrad över vem jag är, över min personlighet – ja, gisses… Min äldsta dotter (28 idag) utbrast idag när jag pratade med henne om mitt ex ”Men mamma, han var f*n en manipulerande psykopat!” – tänk vilken tur att jag hade ett barn som var så pass stort när jag träffade den här mannen, att hon kunde forma en hyfsat vuxen uppfattning. Idag hjälper den mig att hitta tillbaka till den person som var jag ”innan M”…
Hoppas du släpper fler webinars om att lämna och komma över den här typen av människor, för TROTS allt skräp i vår relation, så saknar jag de goda stunderna. Helt knäppt!
Hej
Hittade era berättelser ett antal år efter ni blivit drabbade men skulle kunna kopiera mig själv mer er alla.
Finns det fortfarande möjlighet att ventilera hör eller är jag försent ute?
Undrar Emme