Tidigare idag skrev jag om att : DET ÄR ETT HELVETE ATT SKILJAS , och jag tänkte spinna vidare på ämnet genom att säga: Men det är ett ännu större helvete att förlora sig själv. Jag har erfarenheten av att befinna mig i det känslomässiga träsket av självanklagelser, anklagelser mot mitt ex, och den djupa känslan av att livet är orättvist. Livet är inte orättvist! Det bara ÄR, och det är vad vi gör med nederlagen som räknas.

Affirmationer som: ”Jag är stark, fylld av tillit och allt har en mening”, är bara att slänga i soporna. Tillåt dig själva att vara bitter, fylld av sorg och förtvivlan över förlusten, eller vad du än känner. Dina känslor är som de är, så var tillåtande mot dig själv och kom ihåg att du är MER än dina känslor.

Sorg tar och skall få ta tid. Sår måste få läkas och insikter få borra ned sina rötter i det som kallas liv.