”Jag uttryckte bara min åsikt kring hennes/hans beteende.”
”Vem är jag att döma? Han hade en så fruktansvärt trasslig och kärlekslös uppväxt.”
”En dag ska jag börja prioritera mig själv och söka till min drömutbildning.”
”Det är bara ett litet glas och det får mig att varva ner.”
Vi uttrycker en åsikt om partnern. Är alltför toleranta och förstående gentemot en annan på bekostnad av det egna självvärdet. Skjuter mål och drömmar på framtiden. ”Belönar” oss själv efter en stressig dag.
Vi är experter på att konstruera förklaringsmodeller gällande våra handlingar.
Minns mitt egen sofistikerade uppskjutandebeteende som greppat tag: ”en dag ska jag…! När tiden är mogen!”
Små oansenliga kommentarer som över tid blir till emotionella övergrepp mot en partner. Tankarna vi tänker om och om igen och som bryter ner självrespekten. Kronisk förståelse och förlåtelse gentemot personen som sårar.
Kanske utsätter vi den egna kroppen för ett enormt slitage genom maten som vi bedövar oss själva med.
Små mikroattacker på våra förhållande som skadar tilliten och i förlängningen kärleken. Maskerad manipulation mot vårt jag där vi lurar oss själva till att tro att vi har kontrollen, när sanningen är att vi är maktlösa.
Vi tycker att vi är ärliga och raka, medans partnern känner sig överkörd av de skoningslösa argumenten. En själslig skalpell som skapar allt större avstånd tills det en dag inte går att fortsätta tillsammans.
Vi behöver stanna upp om kvällen fråga den egna personen: ”hur har jag fått min partner att må idag? Hur har jag slagit mot min integritet? Vad behöver jag vara uppmärksam på och göra annorlunda under morgondagen? Vilka mål skjuter jag ständig på framtiden?”
Skuldkänslor kan vara någonting oerhört kreativt/konstruktivt som tvingar oss till att se spegelbilden utan förskönande filter. Inga förförelsetekniker där vi smeker egot medhårs. Inget förlamande martyrskap som drar ned oss i sörjan av beskyllningar gentemot samhället, politiker och människor som sårat oss.
Vi har ett enormt ansvar gentemot timmarna och dagarna som vi skänkts. Se upp för mikrosabotaget som glufsar i sig din självrespekt.
Behandla dig själv på ett sätt såsom du skulle vara mot någon som du ser upp till och värnar om.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Det här tycker jag träffade bra. Alla det där små sakerna som över längre tid blir värre. När man har överseende och stor tolerans eftersom man man är bra på att inte vara för krävande. De små övertrampen som sårar innerst inne. Varför är man så bra på det och varför insåg man inte att man skulle protesterat mer istället för att acceptera!? Svårt att bryta sina egna mönster.