Den unga kvinnan framför mig är arg. Jag ser in i hennes ögon i ett försök att nå fram med budskapet om att hennes känslor är ok.
Vi ser båda för några sekunder ut genom ett ”fönster av möjligheter”, att det finns alternativ till känslorna som kokar. Det är som om min dotter tackar mig med blicken, för att jag står där hos henne.
Det bästa sättet vi hjälpa våra barn på när det krisar, är att inte förlora oss själva i känslor. Missförstå mig inte. Jag menar inte att vi skall vara känslomässigt avstängda, konstant neutrala och meditativt balanserade. Det vore omänskligt och torftigt. Känslor måste få ta utrymme. Det är färgerna i våra liv.
MEN, i vissa stunder är det bättre att inte låta känslorna få ta överhanden, eftersom det bara kommer att motarbeta oss och det vi vill uppnå. Tänk på att du har känslor, men att du inte ÄR dina känslor. Det är det som kommer efter känslorna som kan ta oss till helvete eller himmel.
Kände du den första solstrålen som letade sig in mellan gardinerna mot ditt ansikte den här morgonen? Kände du värmen och ljuset? Uppvaknandet nyanserar ofta resten av dagen. Vad var din första tanke? Hur vill du skulptera den här dagen?
P.S. I högtalaren här hörs James Blake ”Limit to your love”. Gissa om den ätit sig fast.
Lämna en kommentar