Hur kan jag tro mig veta vad som gör en relation hel och levande? Jante skrapar på dörren och viskar genom dörrspringan: ”vem f-n tror du att du är? Vad har du lyckats med egentligen?” Konstaterar några ekon från förr och fortsätter skriva.
Egna misstag (massor av dem), eftertänksamhet och iakttagandet av dem som kan relationskoderna har öppnat mina ögon. Påstår mig absolut inte vara ”färdig” men vet åt vilket håll jag tänker gå. Konsten är att känna in och stå kvar.
Några tankar:
- Få aldrig din partner att känna sig ensam i ditt sällskap. Du förebygger det genom att vara närvarande = lyssna på det som sägs. Och inte uttalas. Många hemligheter döljs mellan raderna.
- Sätt besserwissern inom dig i exil. Du vinner inte någons hjärta genom att vinna över dem.
- Lyssna utan att ständigt komma med praktiska lösningar. De flesta kvinnor sorterar känslor genom att prata om dem. Bristen på förståelse inför detta är en killer.
- Behandla dig själv med respekt (inte att förväxla ”plastikopererad” stolthet). De små gesterna räknas. Varje dag. Vem ser du i spegeln?
- Kommunicera även om det kantstötta i dig själv. Det är ok att ha sår och gamla ärr. Ingen är perfekt så försök inte ge illusionen av det.
- Du skapar tillit genom att vara sann mot dig själv. Allt annat läcker igenom.
- Impulskontroll – det finns massor med saker omkring som kan provocera och locka fram de sämre sidorna inom oss. Sann frihet är att kunna backa – välja mellan att reagera och agera. Det senare ger en betydligt bättre känsla.
- Se barn och gamla. Du var barn och du kommer att bli äldre. Vilka vanor vill du skall forma dig i detta livet?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Allt det där låter så fint, men dom som skulle kunna ge mig det ser jag inte.. Jag är inte helt säker på om jag vill ha en riktig relation just nu (självklart om helt rätt kommer) och väljer ständigt bad boys som leker med mig ett tag.. Jag vill ta mig ur det…
Bra punkter att tänka på.
Tror aldrig man blir färdig utan lär och växer hela livet om man tillåter sig göra det och är öppen för att förändra sig och ”lära dig av sina misstag” ..
Skickar ett heja rop till dig och forts att skriv som du gör jag lär nig massor om mig själv genom att läsa din blogg. Kram och ha en fantastisk solig dag.
Tack fina Kerstin och önskar dig detsamma!
Mycket kloka tankar, Michael!
Man fastnar gärna i dom punkterna som man saknar i sitt eget förhållande.
”En killer” i vår relation är verkligen bristen på att lyssna, förstå och känna in hur den andra har det.
Det har alltid varit jag som är den starka och drivande. Det är jag ju fortfarande fast jag dyker ner ibland och då klarar inte han av att finnas där så som jag behöver honom.
Jag tror att han är lite skrämd av att se mig ”svag” och vill blunda för det.
Jag behöver någon som förstår, lyssnar (inte bara hör på) mina tankar och känslor, har något mer att komma med än ”mmm”, visar styrka så man kan känna ”det här fixar VI”, även jag kan behöva känna mig ”liten” ibland och bli omhändertagen. På känslomässigt sätt, inte bara på det praktiska. Han kan fixa allt det praktiska hemma så jag får vila men jag behöver så mkt mer än så.
Under de här sista åren har jag gjort en lång inre resa och utvecklats otroligt mkt. Han har inte hängt med på den resan trots att jag verkligen har bjudit med honom (delat mina tankar o känslor och vi har gått i parterapi).
Att försöka prata med honom om sina innersta tankar o känslor är lönlöst, rena kinesiskan för honom. Han klarar inte av det. Jag har givit upp. De där samtalen ger mig ingenting.
Så nu är vi miltals ifrån varandra och ett ”VI” finns inte längre i mina ögon, inte på det sättet som jag vill.
En härlig man på många sätt men inte längre rätt för mig.
Tyvärr!
Vilka steg är nödvändiga att ta för dig Josefina? Varma hälsningar.
Jag behöver inte ens tänka. Jag vet…
Kram ☀️
Ditt inlägg är klockrent.
Skulle kunna varit min särbo som skrivit det. Hon gjorde precis allt det du skriver om. Förutom miltals ifrån…..
Hade jag lyssnat, kommunicerat hade jag inte suttit här delvis paralyserad av rädsla och ånger.
Fascinerande är att sedan jag såg ljuset har situationen blivit omvänd. Allt hon velat ha uppfylldes över en natt. Och när vi nu pratar är det jag som ofta får dra ur henne svaren.
Något fick mig att börja se henne och andra människor på ett helt annat sätt.
Tycker själv betydligt bättre om mig själv. Och hoppas andra börjar göra det också
Härligt Peter!
Det är aldrig försent att förändras.
Lycka till med livet!
Mmm, värme å kärlek 😀
Så bra , så bra
Tack Susanne!
Stort TACK, Michael! Mycket mycket bra ”verktyg” för mig som du så bra konkretiserar på detta fantastiska sätt. En ”checka-av-lista”. Just det du skriver om impulskontroll – det är nog där jag inte alltid behöver agera utan just bara notera känslan. Annars blir risken att jag börja klänga och anpassa mig, vilket förvisso indirekt blir ett sätt att agera. Och att vara sann mot mig själv och att behandla mig själv med respekt.
Som sagt, nu har jag inte (ännu) haft möjlighet att faktiskt prova att utöva dessa handlingar. Men de ska borras in i mitt bakhuvud och jag säger saker högt för mig själv varje dag (ett underskattat hjälpmedel). Detta plus avspänningsövningar 15 minuter om dagen. Att bli fullständigt medveten i kropp och själ. Träning, träning, träning.
Kram till dig, Michael och alla andra här. Vi ska komma i mål med flaggan i topp. ❤️❤️❤️
Ja, man behöver nog bli fullständigt medveten i både kropp och själ.
Kram ❤️
Tack! Vår kropp och själ hör ihop. Jag är ganska ny på detta med mental träning. Oftast fokuseras det mest på fysisk träning. Men helheten är viktig.
Kram ❤️
Härligt se dig inspirerad och taggad Längtan. Kram
Tack, Michael! Jag är väldigt målfokuserad. Har jag bestämt mig för något, ja då ska jag ro det i hamn. Därför kan jag inte bara sitta med armarna i kors och tro att det löser sig. Ett annat ledord är, tålamod!!!
Kram till dig, vår fantastiska inspiratör! ❤️
Haha…ja, nån e verkligen taggad ;-D Heja! Kramar till er !! ❤️
Tack! Jag är taggad ut i varenda cell i kroppen!
Kram! ❤️
Längtan, tack för meddelandet igår, uppskattar verkligen också dina meddelanden! Det där med att fylla på ”listan” kom ju verkligen helt perfekt i form av dagens inlägg 🙂 Tack Michael för kloka ord!
Jag har funderat mycket på ”impulskontroll” och jag tror det finns mycket att hämta i att stanna upp och reflektera över en känsla i stället att reagera impulsivt. Först därefter kan man avgöra om det är värt att agera eller helt enkelt inte agera på känslan.
Jag har också tänkt mycket på respekten för sig själv och vem man ser/vill se i spegeln. För min del, sett mot bakgrund av att jag har haft lätt att anpassa mig (på ett negativt sätt) har självrespekten blivit väldigt viktig. Jag har insett att jag själv måste vara ”dirigenten” i mitt eget liv och tillåta mig själv både att uttrycka mina känslor och att sätta tempot i en relation i stället för att bara ryckas med. Det är svårare än man tror och ibland måste man vara lite hård mot sig själv 🙂
Hej Katarina,
Tänkte precis samma tanke. Checka av-listan kom i aktuellt läge. Jag har sparat den och läser den om och om igen. Vet du att det tar 21 dagar för att få in en ny vana i sitt liv? Vad det än handlar om. Upprepa bra saker till dig själv i 21 dagars, sedan har du fått in vanan. Le och skratta i 21 dagar – även de dåliga dagarna. Det fyller en funktion. Nu menar jag inte att du ska sluta efter 21 dagar. Tänk på andra saker du vill träna på att förändra nu när du ska vara dirigenten i ditt liv. 21 dagar!
Impulskontrollen måste jag verkligen träna på. Stanna upp, stanna upp, stanna upp. Hur känns det? Vad är viktigt nu – säga något eller bara notera det. Reflektion.
Träna mental avspänning också. Det är jätteskönt. Jag vet inte om det kommer att bidra till några effekter i detta men jag tror att man kan ha lättare att gå ner i ett djupläge när impulskontrollen kommer. Jag kör 15 minuter om dagen. Och du, jag gjort det i 20 dagar nu. 😉
Kramar till dig! ❤️
Jag vill bara… Tacka.
Den här bloggen har verkligen hjälpt mig genom min tyngsta tid i livet. Var i en relation 3 år där killen misshandlade mig psykiskt. Han krossade mitt hjärta fullständigt i oktober och gav mig ett sådant dåligt självförtroende att jag känner inte ens igen mig själv. Jag har alltid varit en stark person som trott på mig själv. Men nu. Allt det är bortblåst på grund av en annan människa. Det är läskigt på riktigt. Tankar. ”Är jag ens bra på något? Uppenbart är det mig det är fel på när jag blivit lämnad av mina två relationer jag haft. Jag måste vara så oattraktiv. Så ful.” Jag har aldrig varit personen som behövt ”prata med någon” på ett professionellt plan – utan det mesta har alltid löst sig. Men nu… Jag har aldrig varit så vilsen i mig själv. Men så kom jag in på den här bloggen av en slump för någon månad sedan. Och jag vill bara tacka. Den här bloggen har varit min räddning. Har sträckläst allt och suger åt mig av allt som en svamp. Det börjar sakta bli lättare att andas och jag tänker mycket på dina råd.
Evigt tacksam för det!
/ Lina
Oj Lina, man blir verkligen berörd av din text.
Vad du har varit med om. Så läskigt att en person kan förstöra så mkt.
Skönt att höra att livet känns lite bättre. Förstår oxå att det tar tid att bygga upp sig själv igen.
Hoppas att du har andra människor i ditt liv som tar hand om dig o stärker dig.
Varma styrkekramar till dig!
Tack Josefina. Vad gulligt av dig. Det värsta är att jag tillåtit det hända. Jag älskade den killen mer än allt annat. Men när han varken ville umgås med mig på helgerna, inte ville röra mig, när jag till och med ber på mina bara knän att han ska kyssa mig en gång i veckan (WTF) för jag är i behov av det så inser man nu i efterhand att – HUR KUNDE JAG LÅTA DET HÄNDA? Helt sinnessjukt. Men jag var ju så kär. Ett kallt hjärta + ett varmt hjärta. Den ekvationen går inte ihop. Så enkelt är det. Jag hatar att jag fortfarande tänker på honom och saknar honom. Men what doesn’t kill you makes you stronger. Förhoppningsvis. Kram till dig!
Du är inte ensam Lina. Vi är fler som har upplevt samma. Det är inte säkert någon tröst. Men vi vet vad du går igenom.
Styrkekramar till dig❤️
Tack kära du. Skönt att vi håller ihop. Kram!
Sitter i samma sits… Lämnat en destruktiv relation och är helt krossad. Jag funderar på hur jag som är så korkad kan ha tagit mig igenom 5 års universitetsstudier. Han kallade mig korkad och lite dum… Han tittade på mig med sorg i blicken och skakade på huvudet som om jag var en idiot… Det gör nåt med en människa när den man älskar gör så….
Mina dagar just nu är en kamp, men nån dag blir det väl bättre.
Styrkekram till dig!
Varma styrkekramar till dig oxå Charlotta!
Tack! Det värmer,
Charlotta, jag förstår exakt vad du går igenom. Man måste bara genomlida smärta. Det finns inget värre när den man älskar sårar gång på gång på gång. Och man viker ner sig mer och mer och mer. Men man älskar ju personen. Men jag har insett, gråter man mer i sitt förhållande än att man skrattar ihop så är det något riktigt fel. Vi är inte värda det. Vi måste bara inse det. Eller hur? Kram på dig!
Ja, du har helt rätt! Och gissa om jag har gråtit…
Vi är värda bättre! Styrka till oss! En dag är vi igenom.
Kram tjejer ❤️
Allt lika trevligt att läsa dina inlägg, konkret och okomplicerat!
Fru Andersson
Jag är efter min separation så medveten om vad som fattades. Försöker tänkta tillbaka på bra stunder som vi hade tillsammans men det är väldigt få. Jag saknar inte honom utan någon att tycka om. Jag tänker fortfarande, och undrar vad han gör, vem han är med, men när jag träffar honom vill jag inte ha honom.
Varför stannade jag kvar? Jag blir både arg och besviken på mig själv. Varför nöjde jag mig, varför fortsatte jag att styra skutan, varför kompromissade jag med mig själv och flyttade mina gränser?
Det svar jag kommit fram till är att jag var rädd för att vara själv. Jag som alltid sagt att jag är en stark person som inte har problem att vara själv. Tjiii fick jag. Det blev som en käftsmäll. Jag är rädd att jag aldrig kommer träffa någon ny partner. Vart ska jag träffa någon som vill ha mig? Men jag förlitar mig på det min terapeut sa: ”Om du vill träffa någon så kommer du att göra det. Men just nu har du annat du måste tänka på och jobba med”.
Tack Michael för dina ord!
Jag behöver dem verkligen nu. Separationen blev så mycket tuffare än vad jag kunnat föreställa mig. Varje dag är en kamp att orka. Men dina tankar och ord stärker mig i mitt val. Trodde aldrig att den jag levt med i 18 år kunde vara så iskall och elak.
Kram till alla där ute som kämpar! ❤️
Kram till dig oxå Mini.
Kämpa på! ❤️
❤️Tack!
Ikväll känns det lite jobbigt igen! Livet är för kort både för att vara i dåliga relationer och för att leva utan den där goda kärleksrelationen! Jag vill leva i en bra relation NU medan jag har förmånen att få leva!!! Tålamod…jamen ja vet 😀 jag önskar mig bara en större känsla av att kunna påverka och styra mig själv närmare den där relationen! Men vad kan jag göra här å nu? Kan jag få hjälp att se det? Vad gör ni andra? Kram
Förstår dig Petra!
Kram Anna2
Tack å kram Anna! PS. När fikar vi? ;-D
Till helgen?Söndag em kanske? 😉
Du kan väl slänga iväg ett sms så ser vi hur det passar!? 😀
Det är en relevant fråga. Vad gör man i väntan på den där fina relationen som kanske inte kommer?
Jag använder mig av sånt som gjort mig glad tidigare i livet, innan män tog en stor plats. För mig är det dans, yoga, läsning och promenader. Jag tänker ”en dag i taget” när jag känner existensiell panik över framtiden. Jag söker närhet hos mina barn och katter. Jag är försiktig med vänner eftersom deras många åsikter och synpunker ibland gör mig mer skada än glädje, men jag är tacksam för att de finns.
Jag försöker känna hopp men nöjer mig om jag känner frid istället för oro och sorg.
Så gör jag.
Ååå TACK Maria 😀 För att du ville dela med dig av vad som fungerar för dig! 😀
Jag dansar också mycket, det ger mig massor av glädje å njutning i form av att träffa trevliga människor, få vara nära å att få motion 😀
Ja en relevant fråga… Tänker att du nog gör helt rätt. Önskar att jag kunde göra/tänka likadant. Men har nog inte riktigt kommit dit än, även om jag vet att det är det jag behöver göra…
Är så oändligt tacksam över de vänner jag har! Men känner också att det kanske finns utrymme för nya…
Kram
😀
Jag gör det Petra35 🙂