I nästan tre år har mannen i fyrtioårs åldern levt ett liv byggt på hopp och längtan. I tre år har han förberett sig på en återförening med sin f.d. fru. Han har tränat fysiskt, gått i terapi och lärt sig en hel del av sina tidigare relationsmisstag. Han är fullständigt låst vid idén om att om han bara gör och är rätt, så kommer hon inte att kunna stå emot honom och komma tillbaka. Han tål inte att höra vännernas råd om att han måste gå vidare.
Mannen är övertygad om att viljekraft, göra sig ”oemotståndlig” och briljant kommunikation är receptet. ”Hon älskade mig en gång och det kommer hon att kunna göra igen”, är ledstjärnan på hans förnuftsmässiga himmel. Men han glömmer att de är två i ekvationen. Två som behöver längta och vilja.
Hans ex hade varit känslomässigt färdig med förhållandet och honom i flera år när hon uttalade det som slog undan fötterna på honom: ”Jag vill skiljas!”
Våra psyken kan ha så fruktansvärt svårt att ta in och smälta det som skrämmer och känns mest främmande för oss. Det kan få oss att bygga upp en alternativ verklighet för att orka med” ”Om jag bara är och gör rätt så kommer det att lösa sig! Han/hon genomgår bara en kris och det kommer att bli bra igen.”
Att släppa taget och gå vidare kan kännas som ett avgrundsdjupt svart hål, vilket gör att vi konstruerar våra liv kring nostalgi och romantiska drömmar. Att möta sorg och förtvivlan känns alltför traumatiskt, så vi håller fast.
Det är dags att släppa taget när vår f.d. partner med tydlighet visar att de inte är intresserade. Eller pendlar mellan att nära oss med smulor av hopp, för att sedan slå igen dörren i ansiktet på oss. Det är dags att släppa taget när livet runt omkring oss fullständigt stagnerar, och precis allting handlar om honom eller henne. När varenda tanke och känsla har sin omloppsbana kring personen som har valt att gå åt ett annat håll.
När självrespekten mals ner och vi blir till kärlekstiggare som gör vad som helst för ett livstecken och en procents bekräftelse, är det dags att slå in på en annan väg, hur djupt än gråten griper tag.
Vi behöver se människor som de är, inte hur vi önskar att de ska vara. Nya möten kommer att ta form.
Michael Larsen – relationscoach
Hur blir man känslomässigt färdig med någon? Går det ens? Kommer inte alltid finnas en del känslor kvar? Är det inte mer o se det ur ett annat perspektiv? Att ibland finns det ingen väg tillbaka, hålla kvar i den tanken trots att din syn på den andra är att det är din soulmate och att ni är varandras avbilder…..en match in heaven……så finns det ingen väg tillbaka hur mycket och oavsett man vill det? Det måste vara bättre o känna känslor för någon än att förakta dem……något man får vänja sig att leva med.
/T
Känner igen mig…har svårt släppa exet.
Det e n d å är att leva DITT l i v!
Gör saker för din skull.
Inte med tanke på expartnernd beundran eller acceptans. Denne lär ej se en med andra glasögon ändå.
Släppa lite…lite…lite då och då.
Kryssa i almanackan varje dag du lyckats ej smsa denne m.m.
Stärk självkänslan och om e n ej vill ha dig så SER den ej d i g och DU v e t att du är VÄRD nån som vill ha dig som du är n u och nån som vågar närma sig dig,din själ.
Kram!
Ja precis! Till sist så glömmer man o kryssa i kalendern…….för det går på rutin och låta bli att messa…….men känslorna kan bestå ändå. Jag lever hellre med att ha känslor för någon som jag inte är del av mitt liv än att förakta denna personen resten av livet.
/T
Men….så länge man har känslor för någon som ej har några för en så lever man i en drömvärld.
Personen v i l l ej ha en.
Man får ingen mer chans.
Insåg det idag: ibland f å r man helt enkelt ingen mer chans bara. Det är kört.
Låter hårt. Men jag försöker ta hand om min kropp. Fixa hemma. Flirta lite och ha kul.
Men haft sån ångest sista dagar så inget har varit bra. Men andra män kallar mig fin och vill ses. Undrar h u r kunde han släppa mig?!!
Tyvärr har ej alla män tillgång till att kunna älska. Han sa han knappt visste vad älska någon var. Känslomässigt avstängd.
Trodde det var vi för ever.
Han sa det oxå….du har nog rätt det var meningen det skulle vara vi
Han är rätt manipulativ….det duger ibland…
Känslor kommer och går…….vissa består……och ska bestå. För oavsett vad den andra har för känslor eller ej, så måste man acceptera sina egna man har, sen får man ju jobba med dom så de inte tar över ens liv utan acceptera att de finns där. Som jag skrev, jag har hellre känslor för en person som inte finns i mitt liv än o föraktar den personen och för man känner så är man inte i en drömvärld för det.
/T
En hjärtevän lärde mig…….det du fokuserar på växer……
/T
Det er ikke lett å slippe taket når man ikke forstår hva som hendte, når man får høre den ene dagen jag ælskar dig og morgenen etter får en tlf at det er slutt vi er for ulike
Magiskt inlägg, TACK.
//Jeanette
Tack själv Jeanette! Inspirerande att läsa 🙂
Fint inlägg! <3
Och hur beter man sig som den som lämnar… Det är så svårt! Man vill vara vän, man vill inte såra, man vill finnas där som stöd. Men det går inte – för man ju precis den som gjort att allt blivit som det blivit. Den som sårat, svikit, inte vill. Svårt att vara ett stöd när man är den som rämnat den som behöver stöttas…
Man själv har kanske hunnit bearbeta och komma framåt, medan den andre hamnar i total chock. Samtidigt som man vill finnas där, så vill man inte att han ska tro att det finns chanser kvar. För det känns inte så – hjärtat har stängt.
Ja, det är det här med att inte ge falska förhoppningar. Lätt hänt när man som person vill vara snäll och vill väl. Men tydligheten är oerhört viktig så att den andre kan komma vidare. Tack för att du delar!
Hejsan har helt klart gått vidare från honom o han finns inte kvar i min tanke längre men har annat o slåss med..ensamheten är en sak som jag har väldigt svårt o ta..har vänner o hittar på saker men så fort jag kommer hem får jag panik o vet ärligt inte hur jag ska hantera det..fem år är lång tid med dotter som ska bo här en minut o nästa inte..hoppet tänds o släcks hela tiden o känns som min ork är slut nu ang de..min son ser jag typ 1 ggr om året.många påfrestningar som aldrig tar slut..önskar av hela mitt hjärta att jag fan ro i min själ igen kram på er alla som har gått igenom en skillsmässa o dess tuffheter❤
M…hur ser din erfarenhet ut nu? När jag sedan månader sagt nej och jag har NOLL intresse att gå tillbaka…men hans malande fortsätter. Jag vill att han får ett bra liv på sin väg…sin livsresa… men lämna mig. Där har vi problemet. Han lämnar mig inte. Jag har en arbetsplats som är öppet för samhället . Jag kan inte stänga allt.
Jag har inte nycklarna….har Du?
Mycket bra reflexioner. Jag har nu befunnit mig i chock/reaktionsfas i drygt 4 veckor. Min fru har träffat en annan efter 26 år ihop. Vi skulle åldras ihop etc. Mycket svårt att ta in. Går i terapi. Pratar sönder kompisar av båda könen. Svårt att se någon framtid, men försöker ändå tänka på att vårt förhållande sista åren var kärlekslöst. En slentrian. Hon försvann mer och mer in i sina intressen. Skapade nya kontakter, ett nytt liv där jag inte var med. Sista året hade jag helt tappat sexlusten till henne.Slutade tänka erotik helt och hållet. Inte konstigt att vi går skilda vägar egentligen. Ändå kändes det fruktansvärt jobbigt att höra orden ”jag har träffat en annan”. Återvinna min självrespekt är det som gäller nu. Upp med huvudet, se rakt fram. Gå som cowboy sa min terapeut. Våga vara man. Stå 3 min varje dag i ”power position” (armarna upp snett utåt, brett mellan fötterna, titta i spegeln och tänk att du är stark, bra och värdefull). Som någon skrev här ovan. Hon/han kommer inte tillbaks, även om de säger att de vill ha en liten bakdörr öppen om utifall att.
Jag är nu där du, Bosse, var i september. Hur mår du nu? Är livet enklare? Har du några tips på hur jag ska gå vidare? Känner igen mig så i din beskrivning av ”ser ingen framtid”… Livet är oskrivet.
Sanne