Människor som under hela sitt vuxna liv i alldeles för hög grad har anpassat sig i sina relationer, och som nu har börjat vända på detta mönster, kan uppleva stark oro och ångest. Omedvetna och automatiska beteenden som ifrågasätts av oss själva och hur förhållandekartan börjar ritas om.

En man berättar: ”jag bad henne, med all tydlighet att bryta med sina ex, som hon i mina ögon hade en alldeles för intim kontakt med i sina sms-konversationer. Bara några timmar senare blev jag panikslagen. Tänk om hon lämnar mig?!”

Att stå upprätt inom sin sfär av integritet kan kännas fruktansvärt skrämmande när vi har lagt den emotionella ”neutralitetspolitiken” åt sidan, för att hävda den egna viljan: ”det är så här jag vill ha det! Detta kan jag inte längre acceptera! Detta behöver jag för att må bra i tvåsamheten!”

I ett helt liv har vi kanske varit ”diplomater” mellan föräldrar som har haft konflikter, syskon med särskilda behov, missbruk i familjen etc. Det kanske aldrig fanns utrymme för jag. Ett jag som kunde slå rot och få blomstra!

Ett psykologiskt DNA som ständigt anpassar sig för att inte riskera väcka konflikter, såra någon eller förskjutas. Vi har lärt oss: ”om jag ger allt av mig själv; min kärlek, omtanke och välvilja, så kommer allt vara lugnt. Kanske kommer jag då att bli och förbli älskad?”

Finns det djupare behov som du av rädsla för att bli lämnad inte ger uttryck för? Vilka? Vad händer när du börjar gå emot dina naturliga anpassningsinstinkter?

Vi kan behöva riskera att förlora någon och härda ut ångest för att på sikt vinna självrespekt. Tankar?

Medberoende & konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen – webinar ikväll 17/11. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

– Michael