Det sägs att en narcissist är en person som är förälskad i sig själv. Det stämmer egentligen inte eftersom han, (ibland hon) är förälskad i den förfalskade självbilden, vilket är någonting helt annat. Modet att se den låga självkänslan i spegeln ligger inte för N.
Därför har ”tekniken” skräpet i andra utvecklats – dvs. att projicera ut det de inte vill se i sig själva: ”här! Bär du mitt mörker så att jag slipper ha det här inne.”
Det är så smidigt för N att vara i ett förhållande med personligheten som vill förstå och hjälpa. E (den empatiske) är egentligen en stark person som har modet att emellanåt tvivla på sig själv. Det gör inte N (skulle göra alltför ont)!
E blir värd för N:s förkrympta självbild: ”jag är värdelös.”
En metod N tar till då de blir lämnade av en partner: ”jag har förstått nu! Jag har förändrats!”
När detta inte fungerar:
- Försök till kontroll. Härskartekniker genom t.ex. ekonomiskt maktutövande: ”du klarar dig inte utan mig! Min advokat kommer att kontakta dig!”
- Ilska: passiv eller direkt och utåtagerande aggressivitet. Använder t.ex. en djup och lugn basröst, eller skrik för att ingjuta osäkerhet i andra.
- Martyrskap: vilket bl.a. kan visa sig genom psykosmatiska symptom.
- Skuldbeläggande: ”du är skyldig mig… efter allt jag gjort för dig…”
N kommer att växla mellan de olika strategierna. Ordet ”förlåt” används sällan, och om det uttalas är det av taktiska skäl.
N personen blir smidig och diplomatisk när de möter någon de upplever som starkare och mer framgångsrik än de själva.
Till dig E person:
Inledningsvis kan ett förhållande med N kännas som en romantisk saga där massor med bekräftelse sköljer över dig. Egot hos N närs av att du känner dig smickrad.
N har ofta en förälder med liknande personlighet. Se upp så att du inte kliver rakt in i fällan av att vilja rädda honom/henne från barndomen.
N kommer att vara otrogen mot dig! Det ligger i den extremt självupphöjande naturen att söka bekräftelse från många olika håll. Det kommer dessutom att ”vara ditt fel” när det sker liksom att: ”det bara hände…Jag är dessutom man!”
Gå inte in i diskussioner med N. Du dräneras!
Du kommer att möta kraftiga svängningar mellan härskaren och ”tyck synd om mig” i relationen. Vill du vara i detta?
Lägg din empati och kärlek på människan som ger någonting tillbaka och ser kraften i ditt hjärta. Bada i det rena och klara vattnet!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Finns det narcissister som blir medvetna om att de är sådana och försöker ändra sig?
Ifrågasätter de nånsin sig själva?
Det ligger nog i en personlighetsstörnings natur att sakna självinsikt, om jag har förstått saken rätt. Det är därför ingen idé att ”försöka” föra en diskussion. En sådan person behöver profesionell hjälp där det finns kompetens att bemöta manipulation och hantera försvarsmekanismer. Paradoxen är att pga dessa försvarsmekanismer söker denne sällan hjälp eftersom dem ”lägger över” problemet på omgivningen istället.
Det är jag ganska övertygad om att de inte gör för de ser bara sin egen falska personlighet som de anser är perfekt och den sanna ”Jag” vill de inte ta tag i eftersom det är alltför jobbigt och därför också fel för N som anser sig perfekt och dessutom är det inte smidigt för där ingår en massa känslomässigt engagemang som N inte klarar av för då försvinner det hemtama och det perfekta och det vill de för guds skull inte veta av.
har ibland nått fram……
Du skriver om mitt liv!
Det är så klockrent!
En lättnad sköljer över mig för då är det inte mitt fel som han alltid låtit mig tro!
Jag har fått en förklaring till massor av händelser och andra saker som sagts och gjorts.
All min godhet och min kärlek har hela tiden utnyttjats och jag har blivit hjärntvättad i att jag inte är tillräcklig när det i själva verket var han som var otillräcklig.
Vart kan jag läsa mer om detta?
Har du något boktips?
Skriv gärna mer om hur man bli hel igen efter en sådan här relation!
Jag har ett hårt jobb framför mig efter hans framfart i min hjärna och i mitt hjärta
”Energitjuvar” & ”Kärlekens energi” av Ingalill Roos är två bra boktips som berör ämnet!
Hej Mimmi.
Det kunde varit jag som skrev det här… är i samma situation o varje dag är ett berg att ta mig över.
Ett tips till dig är att gå in i läsa på tuvaforum på nätet. Genom att läsa i få kunskap o känna igen sig tar jag ett steg i taget. Min hjärna vet att det inte var en sund relation men mitt hjärta säger en annan sak. Hur hjärntvättad är jag inte om jag går o längtar o saknar honom?! Tänker på honom flera gånger per dag o måste hindra mig från att ta kontakt. Just nu är det tyst o har varit i över en vecka men jag vet att kärleksförklaringar blandat med hot o skuldbeläggning kommer igen. Det är andra gången jag lämnar så jag vet vad som väntar. Denna gången ska jag stå emot… måste…
Kram
Jessica
Jessica! Med många styrkekramar vill jag peppa dig! Är du tvungen att ha kontakt med honom? Jag menar om ni har barn tillsammans? Min dotters pappa är en sådan här N. Han gjorde mig mycket illa många gånger och till sist vägrade jag ha någon som helst kontakt med honom. Under hennes uppväxt har jag låtit andra sköta kontakten med honom så att han inte kunnat ”komma åt mig”.
Tar tacksamt emot din kram…
Försöker vara logisk när det gäller det här men det är svårt. Han har ju sidor som jag älskar samtidigt som där är sidor som är svarta o fulla med lögner… så svårt att stå emot.
Mimmi! Rätt, det är inte ditt fel! En N smyger sig in i ens omlopp och tar ens personlighet ifrån en. Bort, bort från sådana marodörer! Många styrkekramar till dig. Kämpa enbart för dig själv så att du kan bli hel igen.
Tack!
Det är jättesvårt att få bort all hjärntvätt…
Ibland tvivlar jag att det går..
Det var tagit ur mitt liv också. Fruktansvärt…Har tagit mig ur ett långt förhållande som jag har förstått var med en narcissist. Är utbränd och dränerad på känslor. Undrar hur långt tid det ska ta att komma tillbaka.
Hälsningar Carina
Vet inte varför men gör lite ont att läsa dagens inlägg, kanske för att din text beskriver så tydligt våra två personligheter,
Våra diskutioner slutade alltid att jag började tvivla på mig själv, att jag kände att det jag ville få fram aldrig förstods.
Kan ibland känna ilska att jag inte såg inte förstod vart vårt förhållande var på väg att jag drenerade mig helt så jag blev sjukskriven för utbrändhet.. La skulden på mig själv och jobbet, på att min mamma var sjuk men en dag när orken började komma tillbaka så blev det så klart, jag kunde inte stanna, behövde hitta mig själv igen, för min skull men framför allt för mina barn skull, senast igår så tittade min 6 åring upp på mig efter vi vart på stranden hon frågade lite försiktigt -mamma orkar du spela kort med mig efter maten?
När jag svarade ja så log hon och så fick jag det bästa beviset att jag valt rätt väg även om den är tuff emellan åt hon sa så här: mamma du är så fin du är så glad när du inte bor med pappa och nu orkar du vara mamma igen inte bara en sån där mamma som bara lagar mat och städar….
En tår rinner för min kind av både lycka men också för att det gör ont när jag tänker att vi inte är familj längre min dröm och min bild av hur jag drömt om att det skulle bli…
Ha en fin måndag
Gör ont att läsa dagens inlägg och din kommentar.
Jag går igenom precis det du skrivit. Om två månader flyttar jag till egen lägenhet som jag nu ser som en nystart. Har aldrig velat så mycket som nu att sommaren ska ta slut så snart som möjligt så jag kan flytta och börja om.
styrkekram!
Så är det för mig med. Jag är också mycket gladare och har bättre tålamod nu. Men än har jag lång väg att gå innan jag kan känna mig helt fri. Kram på dig
Tack, dina texter stärker mig och många andra.
Känner också en lättnad, och sen jag äntligen lämnat min relation. Kan jag idag välja att växelvis ge/få energi av människan(or) som ser kraften i mitt hjärta.
”En dag i taget”
Denna beskrivning är klockren å så träffande. Jag måste spara den å påminna mig själv. Jag sökte mina föräldrars kärlek å fortsatte så i mitt vuxna liv att söka hos män som inget har att ge. Är nu strax över 50 å hoppas med hjälp av dina fina inlägg få rätt karta å kompass i livet. Önskar så att få bli lycklig att få dela livet med någon där man är i balans. Så ett jättestort TACK!!!!!!
Det var en bra beskrivning, Kicki! Jag är och är säkert ff i den sitsen du beskriver. Har liksom du beskriver sökt kärlek hos män som inget har att ge. Jag vill ha en jämlik och kärleksfull relation men hur i hela världen bygger man om sin kompass?
Jag har gjort samma sak!
jag tittar på mina misstag och försöker göra andra val, därmed inte sagt att det blir ’rätt’ eller ens bättre….. 😉
Det känns som de två sista är vanligast använda av kvinnliga narcissister och de två övre mest av män.
Du beskriver precis den relation som jag aldrig trodde jag skulle orka ta mig ur.
Nu är jag äntligen loss ifrån honom men såren inom mig kommer ta tid att läka.
Alla dina inlägg har så klockrent beskrivit hur jag känner hur jag upplever och hur det varit i våran relation, det är både skrämmande men skönt att läsa för kunna visa sig själv att man har inte fel det är verkligen något galet hos den andre, det är såååå lätt att ta skulden på sig själv.
Ja, när vi är nära en sådan person som du beskriver handlar vi väldigt lätt i fällan att skuldbelägga oss själva. Du är stark som bröt dig loss Emma!
Michael! Tack för att du skriver sp klokt! Din blogg ger många av oss igenkänning i många problem. Den inte bara läker utan ger oftast en stunds eftertanke på hur vi människor faktiskt behandlar varandra på ett ovärdigt sätt i det som de flesta allra mest längtar efter: en kärleksfull stöttande partner i en uppbyggande relation. Min fundering är: Varförär det så? Vad är det som gör att människor blir såna dåliga kopior av sig själv? Vad är det som fattas, vad är det vi missar i vår fostran? Vad är receptet för att samhället (då menar jag inte skola och dagis, utan vi alla vuxna -kollektivt) ska kunna fostra flickor och pojkar till väl fungerande vuxna som tar hand om både sig själv och andra?
Liksom Christina A funderar jag också på hur man ska kunna öka självinsikt och ge goda mänskliga förebilder på ett tidigt stadie när våra personligheter formas.Kanske helst redan i förskolan och skolan med samtal och någon slags ”konsekvensanalys” av olika beteenden..Önsketänkande vore väl mindre grupper med tid för samtal och uppmärksamhet för olika individers behov.Om vi kunde bygga hela barn borde det bli färre vuxna som är trasiga och destruktiva.
Föds vi med fallenhet för N eller E personlgheter eller hur mycket kan vi påverka senare. Uppskattar verkligen denna blogg som är som en strålkastare som lyser upp mig med ”Aha”känsla när jag ser tillbaka på mitt liv och som får mig att tänka på framtiden på ett nytt sätt. Tack Michael.
Jag tror att vi föds med vissa personlighetsdrag, som i rätt ”jordmån” får växa och utvecklas – på gott och ont. I en sund uppväxtmiljö ges alla en chans. Men har även sätt personer som växt upp under de mest vidriga förhållanden bli till enastående/kärleksfulla människor. En sak är i all fall säker: vi är extremt komplexa varelser. Tack för dina funderingar Birgitta! Värme.
Oerhört stora frågeställningar som det behövs minst ett inlägg för:-) Intressanta tankar du delar med dig Christina A. Önskar dig en fin dag!
hur gör du? jag misslyckas just nu, jag har gett upp och slutat stötta min man…..och då kommer en massa missförstånd och problem…..
Det du skriver om är en exakt beskrivning om hur jag haft det med mitt ex. Jag har lyckats ta mig därifrån och börjat om med ett nytt, eget liv vilket gjort mig ännu starkare. Problemet är det att jag blir inte av med honom, jag har tre barn med den här mannen och han har flertalet gånger svurit på att han ska förstöra för mig i resten av mitt liv för att jag lämnade honom. Två av våra tre barn bor hos honom och det tredje bor hos mig, barnen är sedan varannan helg hos mig och pappan, vi har varit i tingsrätten och hovrätten gällande barnens boende och han har vunnit och fått sin vilja igenom.
Jag är så fruktansvärt orolig för mina barn och då framför allt de två som bor hos honom i princip heltid, vad kan jag göra?
Klockrent!!!! Been there done that och aldrig mer!
Är det så lätt? jag tycker mig känna igen dragen hos alla mina före detta pojkvänner? kan det vara så att alla har litet av det och att det kommer fram i olika situationer och olika mycket?
Det är nu 3 år sedan jag tog mig ur en sån här relation! Jag har nog aldrig varit så skadad som då. Hur många gånger tog jag tillbaka N egentligen? Trots alkoholism, otrohet, bråk, psykisk misshandel. Det fanns under våra år tillsammans inget VI. Det var han och jag. Han gjorde som han ville och ingen kunde stoppa honom. Allt skulle delas 50-50. Jag med 8 000 i månaden och han med 30 000. Hyra, värme, el, tele, etc, skulle delas 50-50. När jag betalt min del hade jag nästan tomt. Han hade 15-20 000 att supa upp och roa sig med. Jag vände alla ören för att få ihop till mat åt oss och våra barn! Det var lögner och manipulation hela tiden!! Anklagelser, hot och martyrbeetenden avlöste varann.
Nu är jag fri! Och jag mår bra! Jag är glad att jag tog hjälp utifrån för att kunna ta steget att lämna honom för gott! Jag kontaktade kommunens öppenvård och gick i gruppterapi för medberoende. Där började resan att bygga upp min själ. I 3 år har jag nu jobbat upp min självkänsla och mitt egenvärde. Jag har varit försiktig med vad jag lagt energi på. Jag har levt helt i avhållsamhet för att inte riskera att förstöra mitt jobb att bygga upp mig själv. Nu står jag här. Han gick vidare innan vi uttalat orden att ”göra slut”. Den stackars kvinnan lever nu samma liv som jag gjorde. De skaffade barn tillsammans, precis som vi, för då har han ju oss fast! Men pappa blev han aldrig åt vårt barn. Nu är det nya familjen han satt klorna i. Oss struntar han i även om han försöker göra livet surt för oss då och då.
Jag lever, jag mår bra, mina barn är trygga och lugna, jag har en inre ro jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen.
JAG GJORDE DET! Du kan med!
Det är svårt, det kräver tid, men det går! Mitt jobb är inte slut, jag kommer förmodligen bära mina ärr livet ut, men jag är läkt så pass att det inte kan infektera mitt liv längre.
Hoppas dessa ord hjälper någon av er andra att få kraften. Om inte Du älskar dig, vem ska då göra det?
Kram alla kämpar! ♡
Du är en av alla de superhjältar vi aldrig eller sällan hör om i nyheterna. Tack för att du skriver här Lilla jag!
Wow!!! Sååå inspirerande att du klarade av att resa dig ur detta!!! Jag får gåshud å blir verkligen lycklig för din å barnens skull!!! 😀
så bra jobbat, och tack för att du delar med dig av ditt liv! kram
Vill bara säga tack för att du delar med dig… det känns skönt att se att du lyckats ta sig därifrån… det inger hopp.
kram
Jag har lämnat en relation efter 15 år. Så många pusselbitar på plats i efterhand. Han levde ett parallellt liv. Jag visste ingenting, utgick ifrån hur jag själv tänker. Så när han började få napp, började mobbingen av mig på allvar. Tog kontakt med husläkare, fick terapeut som hjälpte mig att bryta upp. Mobbat mina barn från tidigare, ett barn tillsammans. Det är långt till frid och fröjd men jag har nollkontakt. Sms kring vårt barn, hon är stor nog att vi kan prata var och en med henne. Jag kom på honom och då ska jag ha mitt straff. Det fanns vänner till mig han mobbade ut, de släppte mig aldrig. Jag har idag styrka av mina barn och de vänner som sett. Jag var i ett sårbart läge när han kom in och blev mitt ”lyckopiller”, med hemska biverkningar. Kämpar och längtar efter att mitt inre ska länna lyckan och skratta igen. Tackarbmin egen barndom, för jag tilläts visa känslor var nog det som blev min räddning. Jag blev med terapeutens hjälp arg och i den ilskan kom krafter fram. Att lämna och gå……..
Jag är så glad för din skull
Jag hoppas jag klarar av detta också
Du är så modig som har lyckats med detta
Själv sitter jag i detta nu läser och gråter jag vill så gärna att det vi har ska lyckas och försöker hitta kryphål i min motparts beteende som skulle frikänna henne från dessa anklagelser som jag onekligen ser i henne.
Jag är så hemskt bruten så det även påverkar mig kroppsligt.
Dvs både fysiskt och psykiskt.
Du har lyckats och jag gratulerar dig du är en stark person
Även jag har fått svar! Hög igenkänningsfaktor från sammanlagt 23 år och sex gemensamma barn med en sådan man…
När jag bröt skärmade jag av mig helt från honom , vilket väckte en enorm ilska hos honom – kanske av hans brist på självinsikt och av att han kände sig förorättad. Han försökte på alla sätt och vis få mig att reagera och både jag och barnen har fått utstå en manipulationsmassaker av högre grad. Lyckligtvis har vi kunnat hela oss även om ärren finns kvar efter alla själsliga sår! Jag tror att just ”avskärma” är det enda vapnet man har gentemot en N person – att inte reagera, inte bemöta och inte på något sätt ge näring till hans sjuka beteende! Tack för din upplysande text och varm kram till alla er människor, som liksom jag månar om era medmänniskor och inte kände igen narcissisten ( el psykopaten / sociopaten för den delen) när ni mötte honom/ henne.
Meneh Michael !!
DET ÄR PRECIIS EXAKT MIN F.D !!!
PRECIIIS !
Och hur jag kände när vi var tillsammans.
Hju.
My god. i två år.
Jag har lärt mig något- under desa två år.
Mitt ex och exex:ets personlighet rakt igenom. Det var otroligt frustrerande när han, N, satt på olika möten med mig, E, kring våra gemensamma barn och är, precis som du beskriver, hur lugn och övertygande som helst. Jag då, en E-person, blir alltid misstänkt och misstrodd av myndighetsutövare. Nu är tack och lov alla dessa möten över. Min ständiga fråga är hur jag ska undvika att falla för dessa N-personer i framtiden. Exet var en värre N än exexet, men likheter finns. Trots att jag blivit ordentligt bränd, väljer jag att tro att det finns kärlek för mig också!
Klart det gör! kram
Jag brukar läsa dina blogginlägg och de är oerhört givande och medvetna. Tack!
Den narcissistiska personligheten är oerhört komplex. Att skriva att ”N kommer att vara otrogen mot dig” är dock enligt mig att förenkla och generalisera den här personlighetsstörningens natur en smula. Att personen kommer att vara oärlig är ofrånkomligt eftersom den narcissistiska personligheten allra minst kan vara ärlig emot sig själv. Men huruvida oärligheten kommer att yttra sig i otrogenhet eller i andra former av känslomässiga svek är olika från person till person.
Ser fram emot mer intressant läsning!
Sanna
…de beskrivningar som finns av denna personlighetstyp, både på den här sidan och på andra, är så klockrena att jag lätt tror att narcissisten haft dem som handledning. Så oerhört obehaglig personlighetstyp – är så stolt att jag tog mig och barnen därifrån!
Tack Michael! Känns skönt att du finns och stöttar oss alla med svåra erfarenheter. Trodde inte att så många hade upplevt en N personlighet. Kram Nina
Snälla glöm inte bort att det finns Män som också lever i sådana här förhållanden !!. Som blir psykiskt och fysiskt misshandlade av sin partner. Tror att mörkertalet är rätt stort. Till alla som kämpar vill jag bara säga Lycka Till.
Visst är det så Anna. Bra att du uppmärksammar!
Texterna om N och E personer väcker både igenkänning och frågor? Jag tänker att beteendet grundar sig i kombinationen av personlighet och upplevelser men vet inte. Jag håller på att skiljas, känner igen allt detta och försöker bearbeta för att kunna fokusera på mig istället för honom. Jag har sedan lång tid tillbaka försökt ”bota” och hela N genom kärlek och omtanke men tillbaka har jag fått förlöjligande och sarkastiska kommentarer, utsatts för olika härskartekniker, känt mig oälskad mm. Hur jag än curlat och trixat har det inte varit bra. Samtidigt som jag sagt under flera år att jag vill skiljas om vi inte löser våra problem har jag fortsatt tro att jag kan förändra. Till slut, när jag inte längre hade mer att ge, gick N med på familjerådgivning och egen terapi och medicin mot nedstämdhet. Men då var det för sent för mig, jag hade inte mer att ge – vilket jag såklart skuldbelägger mig för. Det jag ”får som tack” för alla år är att han en månad efter skilsmässobeslutet träffar en annan som han flyttar in till, tar med till vänner och har ett förhållande med, innan vi ens är skilda och jag lämnat huset som han ska bo i. Detta gör så ont och jag känner mig både besviken och förnedrad. Varför har jag försökt och försökt i så många år när jag inte ens känt att han älskat eller ens tyckt om mig? Ja tankarna är många, jag behöver kunna lägga bakom mig och gå vidare istället för att vara fokuserad på hur och vad jag gjort eller inte gjort och att han nu redan är med någon annan. Jag undrar:
Kan en N-person komma till insikt och bättre självkänsla genom terapi så att hen ändras i sitt sätt att vara.
Kan N:s sätt att vara mot sin partner förändras om denna är tuffare sitt sätt och inte visar den omtanke som ”vi” E-personer gör?
Hej!
Total igenkänning av din berättelse. Jag är så arg på mig själv för att jag la så många år på att tro på hans ord som inte stämde med hans beteende, arg för att jag kämpade för att stötta och förstå honom, arg för att jag har slängt bort 23 år av mitt liv på denne man. Han vill inte ens veta av sina egna snart vuxna barn för han kan inte hantera deras sorg och ilska och skräck inför sin far p g a hans narcissism som utvecklade sig till psykisk misshandel. Läs gärna hemsidan varningstecken.n.nu – den sidan hjälpte mig att ta mig från honom.
Ja, nu ska allt undermineras. Jag får höra av honom hur andra tycker att jag är ful, otrevlig och dålig på mitt jobb, att mina vänner tycker si och så om mig, och till råga på allt hur populär och trevlig HAN är på sitt jobb. Jag får ta allt med en nypa salt för jag vet att inget av det stämmer. När jag har försökt pressa honom har han slingrat sig och börjat prata om andra och inte gett mig svaren. Han har hotat om vårdnaden om vår son, att lämna huset vind för våg (jag flyttade till en lägenhet för ett halvår sedan), att sälja sonens cross och bara ha kvar sin egen för han har inte råd med två, ena sekunden ska han lösa ut mig från huset, nästa sekund vill han att jag ska lösa ut honom och sedan ska vi sälja huset. Bland annat. Vi har gjort två misslyckade försök att gå tillbaka och varje gång har han försökt haffa mig med prat om att börja om på nytt med ett annat hus. När jag sa stopp, att han inte fick vara kompis med den han hade varit otrogen med, då blev han sur och vi bröt igen. Då hade han lovat bara någon månad innan att han skulle göra ALLT för att det skulle bli bra mellan oss. Bullshit tänker jag så här i efterhand, allt verkar vara efter hans ramar och återigen kan han inte hålla vad han lovat.
Själv har jag insett att jag har nog i flera år fattat att han är en narcissist, men inte kunnat sätta fingret på eller namnge fenomenet.
Helt otroligt, detta är vad jag klockrent har varit i! Är 2 år sedan separationen men fortfarande berörd, när blir man ok efter ett sådant förhållande? Släppet inte någon in på livet längre, är livrädd!
Det finns personer att lita på Andrea! Helt säkert!
Ja, du kommer att bli ok. Tid och rätt människor omkring dig är avgörande. Rör dig alltid upprätt. Det är ok att känna sig ledsen och misstänksam. Det kommer att adderas mer till ditt liv – bra saker!
Jag är precis i den här situationen som är på väg att avslutas. vi kan inte prata och jag har blivit anklagad för att ha varit otrogen fast jag vet att det inte är så men känner mig oerhört anklagad ändå. Han accepterar inte mina barn men jag ska acceptera hans. Det känns som han lägger skuld på mig för han har alltid rätt, funderar om det istället är han som är otrogen??
Har en sambo som inte vill höra sanningar…..då får han migrän och krav ska man inte ställa då får han depression….
Oj…känner väl igen mej i detta på pricken precis på alla punkter. Jag är E personen och mannen N personen. Har i många år undrat vad som är fel. Nu begriper jag! Har inte brutit mej loss från detta. Men det känns i kroppen att det inte går hålla på så här länge till. Jag blir försvagad i detta.. men vet samtidigt att jag är väldigt stark i mej själv. Grejen är att det är svårt lämna och så svårt att såra någon man egentligen vill ska må bra.
Känns som att både jag och min sambo är både e och n… N måste väl nödvändigtvis inte vara man? Tror iofs att jag är mest n och jag är ju man.
Vi har varit på terapi men det hjälpte föga. Vet inte riktigt vad jag ska bära mig åt. Vi byter liksom roller hela tiden.
/Oroad
lugn nu…så länge ni byter roller så är det kanske ingen fara? då har ni ju inte stelnat i formen så att säga och litet av båda finns nog i oss alla… kom ihåg att lyssna på varandra och finna viljan att ta hand om varandra och vara rädda om varann så går det bra för er! kram
Hej alla därute!
Jag hittade hemsidan varningstecken.n.nu som fick mig att inse att det var en stark narcissism som ledde till psykisk misshandel av mig och våra två döttrar. Den sidan fick mig att resa mig och ta ut skilsmässa. Det är två år sedan idag och han har kapat bort sina egna barn och skapat sig ett nytt liv med en ny partner som har två små barn. Han har dessutom svartmålat mig och tjejerna så att släkten inte heller har någon kontakt med barnen. (men det är ju inte enbart hans fel, dem har också ett ansvar men de fungerar emotionellt precis som honom). Så vi kom ur helvetet men både jag och barnen mår fortfarande dåligt och behöver vår terapi. Min dotter har diagnosen svår depression och har skurit sig själv. Jag tog då kontakt med deras far/mitt ex och bad honom om att åtminstone lyssna på sina nästan vuxna barn och därigenom hjälpa henne att må bättre genom att åtminstone få respekten av att han lyssnar. Men han hade blivit värre än när vi levde med honom så han fick tyvärr bara ytterligare en möjlighet att visa att hans egna barn är helt utan värde för honom. Men läs den hemsidan och se vad som inte är okej beteende.
Jag har precis lämnat 22 år bakom mig och det som gör mest ont är att han utnyttjat mig. Jag förstår inte hur jag inte förstod detta tidigare!
För 6 månader sen va det som att jag fick en knytnäve i magen och jag kände att
– Jag måste bort från den här mannen!
För 2 veckor sedan flyttade vi isär och för 2 dagar sen hittade jag den här sidan och nu förstår jag för första gången.
Samtidigt som jag känner en otrolig tomhet, en stor sorg blandat med ilska över att ha blivit utnyttjad, blåst, jag känner mig så dum! Så har jag även vaknat och det ger mig sån otrolig styrka.
Tack för allt ni skriver, det hjälper mig otroligt mycket!
Värme till dig Vaken och hoppas att du snart kan känna grund under fötterna.
Hej!
Läste igenom en del av era visa ord, orkade inte med allt.
Jag skulle vilja berätta att kvinnor kan vara lika grymma. Lever i en relation med tre gemensamma barn
Och jag vet inte vart jag ska vända mig. Gick med på att flytta till Tyskland. Ständigt hemliga resor, Smusslande med IPhone. Jag har aldrig frågat eller ifrågasatt det hon berättat, det mesta visat sig vara lögner. Gått igenom hennes IPad och IPhone och när jag nämnde det för henne så var den enda kommentaren jag fick att” du kan inte använda det emot mig om du vill tvista om barnen, de stannar hos mig!”
Jag vill inte lämna mina barn med henne helt utan att jag kan påverka deras framtid.
Ja, både min flickvän och hennes mor visade sig varit sexuellt utnyttjade som barn.
Vad gör man?
Hej!
Vet inte om det är ok att lägga in en länk till en annan sida. Men jag blev nyss lämnad helt förkrossad och förstörd. Har länge blivit manipulerad och nertryckt. Allt har lett till självmordstankar bland annat, och självklart har jag endast skuldlagt mig själv. Sedan lämnade min sambo mig för min bästa vän och något sa mig att något om min ex sambo är fel. Och då började jag surfa runt…
En sida som hjälp mig mycket, där det finns väldigt mycket information om narcissism, dock på engelska, men det kommer klarna för er det kan jag nästan garantera. Det finns även videos på youtube med olika information: kontot heter narcissist support.
Här är hemsidan:
http://narcissistsupport.com
Om det inte är okej att lägga upp en länk från en annan sida, så ta givetvis bort den.
Mvh Therese
Jag har precis lämnat min pojkvän efter 5 år som jag har 2 barn med som är under 6 år, förra gången lämnade han mig, han ville tillbaka och nu lämnade jag han när jag insåg att det går inte att leva med han. Jag får skulden för allt, han får mig att tveka på vad som är rätt å fel. Ingen empati, bara emellanåt och jag vet inte om det är äkta.
När jag lämnade han nu så hotar han med att ta barnen halva tiden vilket jag vet att han inte klarar av, jag sa nej då gick han till en advokat. Nästa dag kom kärleksförklaringar och om vi ska försöka lösa allt, när jag skrev Nej då är det tystnad istället. Vad händer näst? alltid på min vakt….
Finns så mycket mer att skriva men jag har inte ork till det ens, känner mig så lurad ena stunden och andra stunden tänker jag: det kanske är fel på mig som han beskriver? 🙁
Önskar nån kunde nypa mig och jag vakna ur detta.
Med vänlig hälsning Kämpar
Hej! Väldigt bra och tydligt skrivet michael!
Jag har varit medberoende till en narcissist i nästan 2 år. Det tog en evighet att lägga mina egna förnekelser åt sidan för att tillslut klara av att gå ifrån, en sexhandling fick bli mitg wakeup-call, det gick iaf, anpassningen för att rädda en relation kan förstöra hela sitt liv, sedan kmr ett ständigt hjärntvätt som suger tag i en sekunden efter blir man nedtryckt i skorna. Man blir tvungen att stänga av sina känslor för att anpassa sig till dessa störda typer!
Lämna gärna innan ni tar det beslutet! första varningsklockan kanske blir den enda ni ger er själva, missa inte den.
Hos mig var det ett ständigt arbete med att rädda N från sin barndom. Det slutade bara med att hon blev lite lite lite friskare, det var hon tvungen till att ge sig själv för att hålla mig kvar o ge mig hopp. Efteråt fick hon en bomb av förnekelser på nytt, allt vi byggt upp känslomässigt o stöttat varann med. Hon har alltså byggt den lilla självkänsla hon fick i spegling till mig, alltså rann det bara av efteråt. Hon blev hämnlysten och allt vad det innebär, jag föll för tvister lite i början även efter uppbrottet men sedan förstod jag att det bara var att klippa banden helt – den enda utvägen. För hon fick nog aldrig mer självkänsla som jag gärna ville tro, är hon dömd för evigt eller vad säger du micke?..
Tack för mig!:) kramis
Ett och ett halvt år senare…
Det har nu gått ett och ett halvt år sedan jag packade alla mina saker och flydde vårt gemensamma hus. Provisorisk bostad i skogen skulle rädda mig trodde jag! Men det var bara början på den hemska spiral som gick rakt ner i svarta hålet.
Narcissisten förföljer fortfarande mig i drömmar och är i mina tankar konstant.
VAD HÄNDE? Hur kunde en människa lura mig så pass att jag gav upp hela mitt liv, mina åsikter, min självkänsla och alla mina tillgångar? Hur kan han nu sitta i en stor bostad, jobba på som vanligt och låtsas som inget har hänt? Hur kan han med rent samvete hålla mina saker som jag glömde gisslan? Hur kan han, som sa att jag var hans tvillingsjäl, bara fnysa åt mig när jag åker in på psyket, läggs in på behandlingshem och försöker överleva? JO… för han är en narcissist av den värsta sorten! Den som inte kan älska, inte har sympati eller empati och lever på att utnyttja andra människor tills de inte finns längre.
Jag har kommit långt men lider fortfarande av ångest, depression och en härva att reda ut både ekonomiskt och emotionellt. Jag vill varna alla andra där ute! När en man säger efter två veckor att han vill gifta sig med er…att ni är den han letat efter hela sitt liv….att ALLA HANS TIDIGARE KVINNOR ÄR GALNA ELLER DUMMA ELLER HEMSKA…. ja SPRING!!! Spring så fort ni kan för så fort ni fastnat i hans nät så kommer ni inte därifrån levande…… Jag dog mentalt och själsligt… Inte fullt tillbaka … En annan jag har tagit vid. En annan kvinna med stora sårskorpor som rivs upp för det minsta lilla.. Ett minne eller en sak kan trigga igång det värsta och såren börjar blöda igen.
Narcissisten stänger av alla kanaler till kommunikation och väntar på att du ska dö…. sen när han inser att du inte gjorde det så återkommer de.. för att göra samma sak igen!
Akta er! Var rädda om er därute! Jag hoppas att jag överleva detta!
Empatibristen hos mitt ex fick mig till sist att lämna honom. Jag blev sjuk och insåg att han inte brydde sig det minsta, tvärtom, försvårade för mig. Jag började efterforska och tyvärr han kvalar in på alla punkter som på en N-personlighet. Han kritiserar, behandlar allt som en tävling, har aldrig fel, och pratar inte med mig på dagar om jag går emot hans behov. Nu har det gått några veckor och jag är fylld av ångest, rädsla och skam. Hur har jag behandlat mig själv? Hur har jag kunnat älska honom så högt? Nu är han ute och dejtar, däremellan skickar han meddelande om saknaden han har till mig. Jag vill skriva tillbaka att nu är din mask borta, jag vet nu att du bara är en tom själ. Men jag gör ingenting, för jag vet att då får jag dubbelt tillbaka. Jag är så förstörd inombords nu, fylld av tvivel och rädsla. Längtan efter honom som skadat mig så mycket..Jag hoppas att jag ska bli mitt glada jag igen, att jag inte alltid ska känna denna olust och ångest.
Till lilla jag
Din berättelse stämmer till prick på det som jag gått igenom. Helvetet på jorden.
Känner igen det mesta i alla berättelser om att leva med en narcissit. Att läsa om och om igen om detta har hjälpt mig mycket
under de 4 år jag varit fri från min relation med en narcissit, att ha ett stöd särskilt när man nyligen abrutit sin relation är livsviktigt
då, i alla fall jag kände en oerhörd stark längtan tillbaka till mitt ex. och jag ville inte tro att han var en narcissist då mycket var hölj i dimmor.Tack igen alla ni som skriver om era erfarenheter eller om era kunskaper det har fått mig att få distans och se på mitt ex i ett annat perspektiv där de flesta metoder narcissiten använder kan kopplas direkt till honom. Vilket har fått mig att undra vad som finns kvar av honom, inte mycket. utöver sina symptom Idag är jag en mycket säkrare och framförallt gladare person som
också kan se tillbka på att jag lämnade honom direkt då han träffat en annan jag hade trots allt något som fungerade!
Ewa
Lee – jag vill få svar på samma fråga som du;
Kan N:s sätt mot sin nya partner förändras om denna inte är E eller överhuvudtaget?
Separerade för 7 månader sedan och han började dejta en annan strax innan dess. Hon är tydligen en E-person och jag är orolig för hennes skull. Vill verkligen inte att någon ska råka ut för det jag upplevt. Undrar om han ändå kan ändra sig med henne? Tacksam för kommentarer!
Jag kom ur ett sådan förhållande var jag trodde att allt är mitt fel och att det är jag som måste ha läkare…
I början allt var som en saga och jag lyssnade inte på min magkänsla. ..det sa hela tiden att spring!
Han ljugit fån början och lovade allt vad han kunde:resor…middagar…bröllop. ..det var inte problem och att det blev inte uppfylld har varit mitt fel för mitt beteende var dålig… ?!
Efter utbrott började bitarna falla i plats och då förstått jag att hur blev jag lurad och utnyttjat. ..Trots det var jag som lämnade honom han hade en nya tjej redan den dan…
Tills jag låg på golvet och gråt han mysat med nya tjej.
Vi har inga barn tillsammans men vi har några från tidigare förhållande. Barn som blev vänner ,syskon får inte alls träffas med varandra för han känner inte för det!
Att barn gråter timmar efter timmar av saknad och jag kan inte göra något överhuvudtaget gör fruktansvärd ont i hjärtat…
Jag är glad att jag kunde flytta från honom men det blir mycket tid att blir frisk igen och att kan acceptera allt.
De som skrev att om hen säger att ex har varit dum,idiot och allt bara inte bra:spring!
Om nån säger att hen blev tillsammans fort med en annan efter förhållande bara att bli kvitt från den andra:spring!
Om nån lova saker och hålla inte sitt ord inom begränsad tiden:spring!
Om hen börjar ta bort saker som är normalt i förhållande typ:närhet,tillit,förståelse,intimitet:spring!
Om hen börja säga att du är inte normalt och hur du gör saker är äcklig och att om du vill ha närhet då du är helt borta…:spring!
Om ni gör aldrig saker tillsammans och när du fråga varför och du får ett svar typ för du kan inte vara normalt:spring!
Om hen bryr sig inte vad du säger vad är dina behöv och att hur du känner dig älskad men hen gör precis tvärtom :spring!
Jag gjorde inte det och nu jag sitter hemma och försöker laga mig mitt hjärta och försöker få mig tillbaka och försöker vara frisk igen.
Det är fruktansvärt jobbig när man falla i ett sånt förhållande men jag vet nu att magkänsla säger alltid rätt….lyssna på den !
Hej! Det är först nu i efterhand jag fattar fullt ut vad jag varit utsatt för.Men tog 4 år att på riktigt bryta denna relation.Mitt ex hade den tysta inåt vända formen.De är smudiga och välformulerade.Slippade.Empater och verkar fina till en början.Sen kommer saker krypande.Ni kanske förstår.Kände i många år som om jag höll på att bli tokig.Tagit lång tid att komma på fötter.Det får ta den tid det tar.Vet också att jag är högkännslig och medberoende.Går nu och får hjälp.
Jag har levt med en n och han drack och blev elak när han blev full och han var alkolist, jag levde med honom i 7 år, vi hade hus tillsammans. Han slog mig 3 gånger efter andra gången var jag tvungen att gå till akuten och dom fick dokumentera, men jag avbröt anmälan eftersom jag bodde med honom. Och nu den sista gången var en gång för mycket, jag ringde polisen och dom kom och hämtade honom, och jag ringde kvinnojouren och jag fick komma dit och nu bor jag där.Jag anmälde honom och nu har han slutat att dricka och vill vara min vän och han vill att jag tar tillbaka anmälan igen,,,jag vet inte hur jag ska göra det blir så extremt jobbigt nu när han är snäll och sköter sig, men sen har jag alla andra runt om mig som tycker väldigt illa om honom som inte skulle acceptera om jag skulle ta bort anmälan. Jag vet varken in eller ut just nu,vad skall jag göra?
Hej!
Hoppas du fullföljde anmälan!! Har levt med en sån och kan säga att det troligtvis bara kommer bli värre. För våldet eskalerar alltid när man stannar. För då ser dom det som att du accepterar hans beteende, och han har dig i sin makt. Han kommer aldrig sluta, ALDRIG. Vad han än säger. Rädda dig själv och DRA. Du är värd något så mycket bättre. Ta kontakt med kvinnojour, gör upp en plan, dra och ge honom fingret. Du kommer garanterat klara dig utan honom här i livet, det är aldrig ditt fel, och tro inte ett skit på allt han försöker tuta i dig. Kvinnovåld är systematiskt, strategiskt och ALDRIG impulsivt. Dom gör det sjukt kontrollerat och planerar. Så när du beskylls för något så är det ren jävla bullshit. Bara manipulation.
Dessa män har noll respekt för kvinnor, NOLL, och kommer i 99% aldrig få det.
Ge han fingret, dra, ta hjälp, och lev lyckligt. Du kommer INTE att ångra dig.
Mvh
Växt upp med N-pappa
Relation med misshandlare/våldtäktsman/missbrukare i 2 år.
Barn till narcissister -hur är N mot och till dom. Tar dom över deras hjärnor och liv tankar och leverne i stort också. Är nyskild med en mest troligt N, utifrån allt som berättas om här ovan så är mitt x en sådan personlighet. Nu har barnen vänt mig ryggen, bor mer hos pappa, han har skaffat katt och dom är mer där nu, vilket smart drag av han, den jäveln. Barnen vill inte vara med mig längre, dom tycker det är jobbigt att va med mig. Håller mitt x —en N—- på att ta över mina barns hjärnor. Är livrädd. Ser inte riktigt ”frisk ut” att jag ska orosanmäla mitt x för detta. Ni förstår.
Hej Susann.
Jag är barn till N och ser hur det präglat mig. Säkert olika för olika personer. Känner starkt för dina barn. Jag vet inte vad du ska göra nu men tänker på några saker jag kan dela med mig av.
– STÄRK DITT EGET SJÄLVFÖRTROENDE med/hos någon som inte är i N:s våld. Dina barn kommer att behöva din trygghet och stabilitet.
– FÖRSÖK VARA DET FRISKA ALTERNATIVET Barn känner och tänker saker under ytan som kanske inte syns men verkar inom dem.
– VÅGA VARA GRÅ så det finns något för dina barn att vila i 🙂 Min erfarenhet är att N glittrar som en diskoboll. Det blir väldigt jobbigt i längden.
Något svårt men som kanske kan hjälpa är att acceptera läget. När jag får knutar inom mej brukar jag göra om den ”knepiga” personen till en sagofigur. För mig är N i fråga som tiger i Nalle Puh. Typ, se mig, jag är sötast, vackrast och bäst. När jag såg det som att N inte kunde känna E, att det helt enkelt saknades inom M, blev det lättare att lösa upp knuten och bli lite klarare i knoppen. N är ett handikapp, enligt mej. Tyvärr kan det nog vara svårt att få omgivningen att se Ns handikapp eftersom N är så glänsande.
Mycket att säga om detta men det bästa för barn är nog om den friska föräldern kan stärka sig i en annan värld en den N lever i.
All kraft till dig!!!
Hej!
Jag tror att jag vuxit upp med en far som är N. Genom hela min barndom har jag trott att pappa är den snälla och mamma den stränga. Nu vid 38 års ålder börjar jag se ett tydligt mönster. Ju äldre han blir, desto värre blir han. Han kan vara så elak mot mamma, säga manipulerande saker till henne när vi barn är med, i tron att vi inte fattar vad han egentligen menar. Och mamma får hålla masken, annars blir det skrik och gap. Och det vet han. Helt genomvidrigt att uppleva. Han blir helt crazy bananas när man påpekar ngt om hans beteende, kan aldrig be om ursäkt, lyssnar ALDRIG på vad ngn annan säger, han har alltid rätt. Min mamma får aldrig göra något, utan kamp och tjat. Är så jävla less på denna gubbe nu. Och visar jag ngt kmr han låta det gå ut över mamma och hennes hund. Som jag fö är väldigt orolig över, en valp på 1 år, som behöver enormt mycket lugn och stabilitet. Han trissar upp henne jämnt och vägrar lyssna på mamma och kallar henne ”professorn”(!) när hon försöker få honom att va lugn och konsekvent. Jag tror han använder hunden för att terrorisera mamma.
Vad fan kan jag göra? Dom har varit ihop i snart 40 år. Mamma är stark, men just nu måste hon ha styrkan till hunden, så dels en stark unghund och dels en krävande N-person.
Så less.
Tack till den/er som orkar läsa, fantastisk sida!!
Mvh
Jag undrar ibland om det ÄR jag som är galen. Jag kan ibland få såna utbrott på honom så jag känner mig tokig- jag gapar å skriker all skit och är helt hysterisk. Det är inte normalt för mig..,, vi har varit tillsammans snart 2år och utåt är han jättesnäll- han har pengar å försörjer mig, ger mig saker och låter mig ha hans bil etc. Men hans humor är sarkastisk och han gör små sårande kommentarer som han sen förnekar att han sagt. Vi kan ickså börja bråka om nåt och han förnekar allt han sa för 5sekunder sen… till slut är jag alldeles frustrerad….så är han tyst ibland flera dagar för att ”straffa” mig . I början kommentera han alltid mitt utseende också. Det gör han inte mer. Sen har vi roligt tillsammans och gör mycket grejer ihop och jag blir så lycklig då han ser mig. Nämnas kan också att han är alkoholist. Mitt liv är bara berg-och dalbana…..
Min exmake har precis berövat mig på det enda han berikat mig med – våra barn.
Efter år av manipulation och hjärntvätt bor de hos honom då de är ”besvikna” på mig.
Jag tog smällarna från deras pappa för deras skull.
Jag skilde mig för deras skull.
Nu har jag inget kvar.
M! Det får och kommer inte sluta så här! Jag vet, det är nästintill omöjligt att uppbåda kraften för en kamp när man är nästintill krossad.
Mitt råd är att du snabbt får fatt på en duktig terapeut som du känner förtroende för, ta hjälp av de du har dig nära som vill dig väl.
För en N/P person är allt ett spel, om barnen är det viktigaste för dig så är det just där han sätter in sina attacker.
Barnen mår dåligt av dragkamper mellan föräldrar men min erfarenhet är att de mår ännu sämre av det kaos som finns runt en N person.
Ta hand om dig och få hjälp med att hantera följderna av det du fått utstå, så att du rustar dig inför den stora uppgiften att vara den förälder som står för kontinuitet, lugn, och uppriktighet.
Dina barn kommer behöva all kraft för att hela och bli starka människor. Det kan du ge dem och det kommer att hela dig att göra så. Så småningom kommer de att se hela bilden.
Ta hand om dig!