En påminnelse från tidigare: Det sägs att en narcissist är en person som är förälskad i sig själv. Det stämmer egentligen inte eftersom han, (ibland hon) är förälskad i den förfalskade självbilden, vilket är någonting helt annat. Modet att se den låga självkänslan i spegeln ligger inte för N.
Därför har ”tekniken” skräpet i andra utvecklats – dvs. att projicera ut det de inte vill se i sig själva: ”här! Bär du mitt mörker så att jag slipper ha det här inne.”
Det är så smidigt för N att vara i ett förhållande med personligheten som vill förstå och hjälpa. E (den empatiske) är egentligen en stark person som har modet att emellanåt tvivla på sig själv. Det gör inte N (skulle göra alltför ont)!
E blir värd för N:s förkrympta självbild: ”jag är värdelös.”
En metod N tar till då de blir lämnade av en partner: ”jag har förstått nu! Jag har förändrats!”
När detta inte fungerar:
- Försök till kontroll. Härskartekniker genom t.ex. ekonomiskt maktutövande: ”du klarar dig inte utan mig! Min advokat kommer att kontakta dig!”
- Ilska: passiv eller direkt och utåtagerande aggressivitet. Använder t.ex. en djup och lugn basröst, eller skrik för att ingjuta osäkerhet i andra.
- Martyrskap: vilket bl.a. kan visa sig genom psykosmatiska symptom.
- Skuldbeläggande: ”du är skyldig mig… efter allt jag gjort för dig…”
N kommer att växla mellan de olika strategierna. Ordet ”förlåt” används sällan, och om det uttalas är det av taktiska skäl.
N personen blir smidig och diplomatisk när de möter någon de upplever som starkare och mer framgångsrik än de själva.
Till dig E person:
Inledningsvis kan ett förhållande med N kännas som en romantisk saga där massor med bekräftelse sköljer över dig. Egot hos N närs av att du känner dig smickrad.
N har ofta en förälder med liknande personlighet. Se upp så att du inte kliver rakt in i fällan av att vilja rädda honom/henne från barndomen.
N kommer att vara otrogen mot dig! Det ligger i den extremt självupphöjande naturen att söka bekräftelse från många olika håll. Det kommer dessutom att ”vara ditt fel” när det sker liksom att: ”det bara hände…Jag är dessutom man!”
Gå inte in i diskussioner med N. Du dräneras!
Du kommer att möta kraftiga svängningar mellan härskaren och ”tyck synd om mig” i relationen. Vill du vara i detta?
Lägg din empati och kärlek på människan som ger någonting tillbaka och ser kraften i ditt hjärta. Bada i det rena och klara vattnet!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så lämnar du en narcissist – webinar den 16/3 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Ska man begära ensam vårdnad om ens barn som har funktionsnedsättning då barnets far har en narcissistisk personlighet och anser att barnet är felfri under hans veckor då han inte vill se sina egna brister? Ska tilläggas att han hotar och har sig, poilisanmäler mig, skickar oroanmälningar på mig, hotar med advokat osv.
Jag är dotter till en man som är narcissist. Det har tagit hårt på mitt självförtroende och självkänsla. Jag kämpar varje dag med att försöka bearbeta allt man varit med om. Min önskan är att kunna jobba och arbeta för att upplysa och informera barn o ungdomar om det egna värdet vars förälder har en psykisk ohälsa eller sjukligt beteende som skadar sin omgivning. Tack för att du upplyser om detta!
Så sant och så klockrent 🙂
Tusen tack för dina kloka ord
Det finns även kvinnliga narcissister…
Ja Anna, har själv varit ”utsatt” för en. Men det nämns sällan att även kvinnor kan vara N.
Det var det bästa jag har läst på länge. Huvudet på spiken! Var tvungen att läsa det två gånger för det var så otroligt överensstämmande.
Förstår att det är bra att undvika att ge sig in i en diskussion och att man ska söka sig därifrån men med gemensamma barn och växelboende så behövs ju diskussioner…men hur kan man göra på bästa sätt?? Är det att alrig göra undantag från det som är bestämt som är bra..är det att följa med i svängningarna och vara följsa för att undvika konflikter…
Att göra avkall och vika ner sig för att barn inte ska användas i N. Framfart för att straffa den andre föräldern är bra för barnet för stunden men ?? I längden
Har ni någon bra strategi för att stå upp för sin rätt till respekt och samtidigt värna barnet
Tack för dessa ord! De ska jag läsa om och om igen….när det blir tufft igen. Just nu känna allt bra. Undrar också om det finns en möjlighet för en N person att läkas? Eller är det hopplöst att tro på ?
Att ens särbo inte kan ge ett svar vad han vill,känner just nu,ena vill fortsätta relationen. Är det narcissistiskt???
FÖRSTA gången jag känner mig manipulerad av en man. Blir förvirrad, känner mig ful,dålig. Tappat fotfästet.
Vi har bråkat en del. Jag är ej felfri. Men i två dagar har jag bett om ett svar. Detta sänker mig helt.
Min erfarenhet är att narcissisten inte har kontakt öht med sina känslor…
Run sister run !!
Det spelar ingen roll om han är narcissist eller ej, varför funderar du på det?
Du skriver att du ”Blir förvirrad, känner mig ful,dålig. Tappat fotfästet.” och att du blir helt sänkt.
Det räcker gott för mig som utomstående för att förstå att er relation är skräp.
Du kommer troligtvis att få leva utan svar på frågan, alternativt få ett ja på förmiddagen och ett nej på eftermiddagen och kastas mellan hopp och förtvivlan om och om igen.
Ring till kvinnofridslinjen och beskriv problemen (du behöver inte ha blivit fysiskt misshandlad för att ringa dit). De vet precis vad du går igenom och var du kan vända dig för att få stöd som hjälper på riktigt då de jobbar uteslutande med just det som du beskriver.
Många varma kramar till dig!!!
L
Så oerhört bra på pricken beskrivet! Upp som en sol och ner som en pannkaka verkligen. Jag var E men rustade mig och lämnade. Något som hjälpte i min ”upprustning” inför att lämna, var sajten Varningstecken, som satte ord på det där diffusa som bara kändes fel men där man tror man bara inbillar sig. Men känns det fel så är det fel. Tack och lov har jag inga barn med honom. Nu är jag själv och mig själv igen.
Petra. Inte nödvändigtvis narcissistiskt beteende men mycket egoistiskt. Jag har levt med N i 18 år där såklart den typen av beteende funnits. Hållas på halster, känner att man ber o trugar. De förför ju en så vackert inledningsvis sen bär det utför det är bara en tidsfråga. Oavsett så kommer jag aldrig hålla kvar i en man som inte vill mig lika väl som jag vill honom. Det är kränkande och inte rätt för ens person.man tappar bort sig själ.!Det ska kännas 100%tryggt o kännas rätt i magen. Sånt agerade som du upplever där du känner dig ful o mindervärdig är du ju inte värd. Du ska känna dig vacker, sedd, respekterad, lika oumbärlig som han känns för dig. Risken är att man börjar idialisera sin partner pga dålig självkänsla. Njä låter inget vidare. Man ska bada i det klara vattnet som Michael skriver. Kram
Tack Jossan!
Är ä n i ovisshet.
Känt honom flera år före vi blev tillsammans.
Har alltid sagt till honom att han bör jobba mer på att vara tydlig. Sett hans fega sida.
Man konsumerar inte människor,deras psyke! Känns så nu…
Är precis som att jag ska agera,svara,ändra mig,ev gå. Då slipper HAN allt ansvar i relationen.
Han vill inte förlora mig om det tar slut säger han. Jag har sagt att jag bryter all kontakt isf.
Lite vilse,trött…
Grymt Mig själv igen att du gjorde det medan du var i förhållandet. Själv var jag så medberoende så en otrohet gjorde att jag blev fri. Men det var inte förrän jag pratade med andra efter och även hittade till varningstecken där punkterna stod som jag förstod . Tur att du reflekterarde och kände efter i magen
Det är så klockren beskrivning du ger av en N. Något jag tagit med mig från det du tidigare skrivit är att man kan aldrig vinna en diskussion med en N, det tar bara energi. Som jag tidigare försökt förklara för mina barns far men utan att lyckas. Istället har det bara tömt mig mer och mer på energi. Min strategi nu är att jag går inte in i en diskussion över huvud taget, punkt. Vill han mata på, visst men jag kommenterar inte ens och det fungerar för mig.
Tack för dina goda råd!
/E
Allt ljus på mig! Det är så han är. Hans åsikter är alltid de rätta. Han har aldrig fel. Har märkt att han testar mig genom att kommentera något för att kolla vad jag svarar för att sedan tycka helt tvärtom. Jag har aldrig rätt… När han vill något ska det ske meddetsamma – när jag vill något blir det inget svar/agerande eller lång fördröjning. Agerar med ilska och cyniska kommentarer om det ställs krav på någon insats i hemmet av honom. Vi har varit på väg att separera flera ggr men hållit relationen kvar. Nu står jag vid ett vägskäl igen – och tvekar iallafall. Tänk om det kan bli bättre om vi bara…. Kan det förändras efter 20 år ihop? Jag mår så dåligt i en känslomässig berg- och dalbana där egentligen de bästa stunderna är när han tittar upp från datorn och pratar med mig… Alla andra tycker han är så rolig, trevlig och skojig. Då pratar han mycket även med mig och tittar på mig mycket. Ser ut som ett bra förhållande. När de andra gått blir han en annan – den som inte ser mig och inte hör mig och framförallt tycker tvärtom. Jag är trött på att anpassa mig och känner ingen ork till att försöka lösa detta igen. Hittar ingen riktig glädje i livet och känner mig dränerad. Dags att lämna?…