Det är som du redan vet inte ett hus som ska renoveras, utan en människa med personlighetsdrag och år av inarbetade vanor.
Det kan vara en fantastiskt fin egenskap: viljan att se det bästa i en annan. Förmågan att vänta på, iaktta fröet som ska lossa sitt skal och börja gro. Tålamodet som ibland ger en rejäl bonus! Kvinnan eller mannen som såg sig själv i spegeln och tog de nödvändiga stegen framåt.
Transformationen som fick dem att leva lyckliga i återstoden av sina liv.
Men det är långt ifrån alltid som potentialer blommar ut i handling och varaktig förändring. Människors beteenden kan vara så djupt rotade att det som du så innerligt längtar efter, aldrig kommer att ske.
Vår mentala/emotionella/psykologiska DNA är extremt stark.
Den du är i relation med, kommer kanske aldrig att vara delaktig när det gäller det praktiska i hemmet, barnen, ekonomin och planering. Den du vädjar till har kanske ett bekräftelsebehov som är så pass djupt rotat att flirtigt beteende är en del personligheten. Kan du leva med det?
Kan du acceptera att en emotionellt intelligent kommunikation inte ligger inom hennes/hans intressesfär? Eller att impulskontrollen hos den du känner dig älska aldrig kommer att befinna sig på en nivå för vad som är acceptabelt?
Du vädjar från djupet av ditt hjärta: ”måste du ständigt sitta med mobilen?”
”Det vore fantastiskt om du inte curlade barnen! Måste du alltid göra det för dem som de kan göra för sig själva?”
”Jag vill att vi planerar för framtiden. Nu!” (och så möts du av en bekant ursäkt).
”Ditt drickande oroar mig!”
”Måste du har så tät kontakt med ditt ex?”
”Du lovar så mycket!”
Vi kan bli förälskade i potentialer! Men en krass verklighet kan bryta ner kärleken.
Om du vet med dig att du har fastnat i det hypnotiska önskelandet, fråga dig själv:
- ”Hur länge har vi/jag haft det så här?”
- På en skala från 0 till 10, där tio är: löften hålls aldrig. Och noll innebär: ord och handling är alltid i balans med varandra: ”var på skalan befinner sig din partner?”
- ”Var på skalan befinner jag mig som person?”
- ”Hur kommer mitt liv att se ut om fyra år om jag fortsätter att hoppas?”
- ”Vilka känslor inom mig är konstant återkommande i det här förhållandet?”
Många människor kan ägna sig åt löftesfilosoferande och ”en dag ska jag…”
Vi behöver kunna se verkligheten som den är, inte hur vi av hela vårt hjärta önskar att den vore.
Det är inte tanken som räknas, utan handlingen!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar