Det är inte konstigt att många av oss någon gång i livet dragits till en person med narcissistiska drag, eller t.o.m. narcissistisk personlighetsstörning. Vem njuter inte i sällskapet tillsammans med en karismatisk (vilket de ofta är), intuitiv, människokännande och handlingskraftig varelse som har förmågan att säga de rätta sakerna. Det är spännande att vara nära den som inte ser gränser, utan oändliga möjligheter, och som verkar ha en stark förmåga att känna in det som du och jag bär på i våra sinnen. Det är så det kan upplevas att vara nära en narcissist.
En man berättar: ”det som slog mig, var hennes förmåga att säga de rätta sakerna. Jag kände mig fullständigt sedd och bekräftad, och efter att ha varit singel i ett par år, var hon rena paradiset. Sex med henne fick allt annat att blekna.”
Men smekmånaden med en n-person tar alltid förr eller senare slut! Som empatiska personer har vi trampat i den klassiska fällan: vi tror eller är övertygade om att de allra flesta delar vår människosyn och världsbild. Det slutar ofta med ett skoningslöst uppvaknande!
Empati innehåller inte EN komponent, utan flera. Vi har förmåga att känna in annan människas emotionella temperatur och ser om hon eller han är ledsen, tom, glad, tvekande, inspirerad etc. Just detta är n-personen expert på – att läsa av och t.o.m. kunna säga de rätta sakerna som får oss att tro att den empatiska förmågan är välutvecklad. Men det saknas någonting fundamentalt: att kunna känna med!Och det är just här som det brister för n-personen. Att känna med en annan människa!
Eftersom en narcissist alltid utgår från sina egna behov, helt utan intresse för sin partners (om det inte gynnar dem av strategiska skäl), kan de inte känna en annan människas känslor, ta in och bearbeta dem genom samvetet. N-personen resonerar inte: ”när jag gjorde så här, blev hon/han djupt sårad och det gör ont i mig att jag utsatte henne/honom för detta.
Medberoende och narcissism är varandras fullständiga motpoler. I medberoendet raderar vi de egna gränserna för att till nästan vilket pris som helst möta, hjälpa eller förstå en annan människa. En narcissist raderar alltid andras gränser.
Det kan kännas fullständigt främmande att tänka tanken att en person kan känna in men inte med. Något som hjälpte mig i mitt liv var insikten om att hur mycket jag än analyserade, försökte förstå och rannsakade mig själv, så förändrade inte det n-personen. Den riktiga smaken kring vem du har nära träder alltid fram förr eller senare!
Michael Larsen – relationscoach
Canopener!
”- känna in, men inte känna Med.”
Just exakt så var det
Nog har man kolliderat med en och annan narcissist. Dessa upplevelser har lärt mig att vara ännu mer vaksam och paranoid än vad jag var innan. På gott och ont :/
Precis så. Ja som man analyserat, försökt anpassa sig och legat där i sängen med sin värsta fiende som man inte vet var man har. Ska jag få sova nu som jag vill eller ska han ha sex. Helt outtröttliga. Konstanta spänningar i kroppen och vaknade alltid högt upp vid vid huvudändan på morgonen som jag tyckte var så konstigt. Förstått att det är ett flyktbeteende i sömnen att man liksom ligger och kravlar uppåt för att man har så mkt oro inom sig.
Så fantastiskt att vara fri men min hjärna förstår på många sätt inte än att det är så… snart tre år efter separation och är fortfarande triggad. Men tar hand om mig och förstår/inser mer o mer att han inte är en del av mitt liv. Får ge det tid. Har man levt med en sådan människa i nästan 20
år så tar det sin tid att återhämta sig.
Jag kan bara instämma. Efter 25 år rasade jag samman. Jag hade alltid förstått att det var något som var fel men inte fattat vad. Jag var så medberoende att jag trodde det var fel på mig.
Nu efter snart två år som skild ser jag hur sjukt allt är. Hur sjuk hon är och hur kraftigt påverkade våra två barn är.
Från en period när jag inte ville leva för jag mådde så dåligt är jag nu betydligt starkare. Jag skrattar. Jag är positiv. Jag har slutat tycka synd om min själv, borstat av mig och rest mig. Jag försöker tänka att jag lärt mig massor av saker om mig själv. Att jag bara får starkare ut allt det här.
Jag har varit borta från den här sidan ett tag. Förmodligen för jag mått bättre. Jag är evigt tacksam till Michael för sidan och dina kloka kommentarer.
När jag mådde som sämst hatade jag att höra att det blir bättre. Nu måste jag erkänna att så är det. Trots att jag är skild, trots att mina barn fortfarande lider, trots att N -kvinnan försöker komma åt mig, trots jag blev av med mitt toppjobb och min ekonomi raderats.
Jag är så glad att känna glädje och att må bra.
Om någon är karismatisk, intuitiv, människokännande och handlingskraftig varelse som har förmågan att säga de rätta sakerna, som inte ser gränser, utan oändliga möjligheter, och som verkar ha en stark förmåga att känna in det som du och jag bär på i våra sinnen men samtidigt har förmågan att känna en annan människas känslor, ta in och bearbeta dem genom samvetet.
Vad är den då?
Kan man vara lite narcissist?