Jag vet hur fruktansvärt svårt det kan vara! Jag vet att självförtroendet kan ligga på så pass låga nivåer att vi blir kvar, och hoppas på personen som är förödande för oss.

Vår nyfikenhet gör att vi har koll på henne/honom i den digitala världen.

”Bara en sista titt på Instagram! Se vad han/hon har gjort i helgen.”

Hjärnan får sin ytterst kortsiktiga belöning! Och snart vill vi ha en ny nyfikenhetsreducering. Och en ny! Psyket vänjer sig och vi skapar ett beteende som är allt annat än hälsosamt.

”Han är så fruktansvärt attraktiv! Och samtidigt ignoreras jag! Förutom när han kontaktar mig för att se om jag fortfarande är tillgänglig. Vilket jag är nästan varje gång! Jag hatar mig själv för det!”

Vi dricker giftet som vi önskar vore medicinen.

Om vi bara får chansen att visa vad hon eller han har gått miste om. Om vi bara lyckas förklara hur mycket partnern eller exet har sårat oss, så kanske de förstår. Alla dessa ”om”!

Personen med tydligt narcissistiska drag och/eller kvinnan/mannen som sitter spelar varje gång du lagar mat (är det en tonårspojke eller man som du är tillsammans med?) och som stjäl din energi.

Partnern som inte lyssnar till dig och viftar bort dina ord som ”gnäll”. Exet som har gått vidare.

Vad är det du hoppas på och kämpar för?

Ofta handlar det om psykologiska illusioner. Mentala hägringar som får oss att se något som inte finns. Ensamhet får oss att idealisera det som var. ”Glömska” kring hur illa du faktiskt behandlades.

Varför klamrar du dig fast vid den som är emotionellt otillgänglig? Som inte är bra för dig? Som plockar fram allt annat än det bästa i din personlighet…

Ofta ser det ut så här: det/den som vi inte har tillgång till höjer vi värdet på. Vi övervärderar kvinnan eller mannen som vi av olika anledningar inte träffar. Vi luras till att tro: ”om jag bara kan få honom/henne att inse att vi är match made in heaven. Om hon/han bara inser vilka beteenden som behöver förändras, så kan det fungera.” Osv.

Emellanåt behöver vi vara krasst ärliga gentemot oss själva, och inse att det inte går att bygga en relation med personen som inte är att lita på. Att den som har lämnat är borta. Att otrohet, lögner, härskarmetoder och manipulation inte hör hemma i ditt liv!

Är det kärlek eller ett desperat behov? Är det hon/han bra för dig eller destruktiv?

Oftast vet vi svaret men orkar inte kännas vid det, eftersom det utlöser ett fruktansvärt obehag eller t.o.m. ångest. Vi förnekar och gör det romantiska hoppet till vår allierade!

Gå! Gå med sorgen, ovissheten, ensamheten, paniken… Gå in en riktning som på kort sikt känns outhärdlig, men som i ett större perspektiv är det bästa som kan hända dig.

Nuet må kännas förtvivlat, men när du skyddar dig från impulser att ta kontakt, försöker stilla behovet av att få veta vad som sker på sociala medier, eller att svara den som enbart är ute efter bekräftelse från dig en sen lördagskväll, kommer du gradvis att stärkas.

Kanske behöver du släppa taget många gånger. Nya dörrar öppnas när du stänger gamla. Visa dig själv att du kan räkna med personen du, och att du enbart nöjer dig med kvinnan eller mannen som respekterar och älskar dig.

Livet efter narcissisten & läka såren – webinar ikväll söndag 27/9 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach