Hur skulle våra beslut se ut om vi handlade enligt det som var bäst för oss, istället för det som i stunden kändes ”rätt”? Fjärilarna i magen, attraktionen och ”jag har aldrig mött någon som honom/henne”, är förföriska krafter. Vänner som säger när vi är mitt uppe i den mest laddade delen av romansen: ”vad håller du på med? Ser du inte vad du gör mot dig själv?” Hur många gånger har vi inte med facit i hand sett tillbaka: ”hur kunde jag vara så dum? Varför lyssnade jag inte?”
Förnuftet ser (kanske), men vi är som ett överväldigat barn i en leksaksaffär. Vi förhandlar och köpslår med det vi anser vara kärlek. Och visst kan det vara äkta, men vad är värdet om det samtidigt gör att vi förlorar integriteten och agerar destruktivt. Vilka krafter det bor i oss människor.
ÄR DET KÄRLEK OM VI HELT FÖRLORAR JAGETS KONTURER?
Vi är olika personligheter och det motiverar oss:
Om vi är extremt identifierade med intellektet på bekostnad av känslorna, behöver vi släppa in mer av det senare. Om vi är helt i händerna på känslorna kan det helt säkert vara bra med en sval röst som lugnar. Ordet balans kan låta oerhört slitet och trist, men båda kvaliteterna behövs om vi inte skall tippa runt.
Om du ständigt kastas ut och in i draman, inre konflikter och stormiga förhållanden, är det bra att blir medveten om fötterna mot marken, andas djupt och reflektera. Det finns både en gas och bromspedal. I vems händer finns fjärrkontrollen?
Jag kan förstå personen som levt ett liv under sträng självkontroll, disciplin och återhållsamhet. Där det ”kloka” varit religion och som nu vill kasta sig utför och låta uppåtvindarna av passion bära vingarna. Frihetskänslan är enorm. Följ med så länge du samtidigt har blicken fixerad mot en skön plats att mjuklanda på.
Önskar dig en fin söndag min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
De val vi gör är oftast rationella och i enlighet med våra övertygelser. Just i den aktuella situationen. Vi är övertygade om att vi handlat rätt. Åtminstone intalar vi oss själva det.
Det är lätt att vara efterklok och banna sig själv över felaktiga val och beslut. Men livet levs inte genom att blicka bakåt i backspegeln.
Personligen ångrar jag inget, för jag agerade utifrån det som jag kände och tyckte var bäst just då.
Samtidigt får man naturligtvis inte begå våld på sig och anpassa sig för mycket. Så tolkar jag din text!
Ha en skön söndag!
/Martin
Tror du inte att övertygelser kan vara oerhört bundna till känslor? Personligen har jag blivit bättre på att fråga mig själv: det som känns bra nu, kommer det även att kännas bra i morgon? Önskar dig en fin vecka Martin.
För mig är det ständiga motsättningar mellan logiken och det känslomässiga, jag styrs alldeles för mycket av mina känslor.
Då vet du vad du behöver utveckla – stanna upp och tänk efter: vilket är det mest hälsosamma för mig? Värme till dig.