Pappa

 

 

 

 

 

 

Den äldre mannen (som inte är att förväxla med Pappa på bilden ovan) tittar runt bland sina saker, alla tillhörigheter han under åren samlat på sig: silver kandelabrar, tavlor från noga utvalda konstnärer, fåtöljer som för många kostat flera månadslöner, dyrbara persiska mattor – för att sedan titta på mig: ”allt det här är bara tillfälligt, till låns. En dag kommer det att stå i någon annans hus.” Vi är på genomresa. Njut av skönheten men var inte bunden till den.” Han låter som en upplyst, en Buddha som ser igenom livets olika lager.

Tänker på det där, nu ett par år senare – orden och blicken mannen gav mig, hans vädjan, nej snarare uppmaning att titta djupare i mig själv och fråga vad som verkligen är av betydelse. Den Iranske poeten och visionären skrev: ”Bygg hus som inte tiden och förändringens vindar kan ta ifrån dig.”

Vad han menar är att vi skall skapa en så pass gedigen identitet i oss själva, ett intakt JAG som inte är i händerna på yttre omständigheter: titeln på visitkortet, storleken på fondandelarna, bilen eller huset och alla andra tillbehör. Eller andras godkännande av oss som personer.

Det är fantastiskt att kunna njuta av vackra ting och upplevelser, men att bygga hela sitt varande kring det är förrädiskt. Ser det ständigt: människor vars hela upplevelse av sig själva sker genom som det ligger är utanför dem.

Känn dofterna från frågorna: Vilka är vi innerst inne? Vad består våra drömmar utav? Hur långt kan vi nå med vår vilja? I vilken utsträckning kan vi ge och ta emot kärlek? Vad är mod?

Den äldre mannens ord klingar inom mig en morgon som denna: ”vi är på genomresa.” Inte med minsta spår av vemod, utan med ännu större tacksamhet och njutning – smaken från kaffet och musiken som strömmar ut med låg volym en morgon som denna.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare